BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Vet fortfarande inte hur det blir

Migrationsverket erbjöd Yodit Okbamikael en ny hemkommun – Håbo. Men eftersom barnen har gått i skolan i Uppsala i två år och skaffat viktiga kontakter, och hon själv både jobbar i Uppsala och regelbundet går till läkare på Akademiska sjukhuset, så tackade hon nej.

– Och då sade de att jag inte får någonstans att bo. Jag vet fortfarande inte hur det blir, berättar hon när ETC Uppsala besöker Ribbingebäck en halvtimme innan lokalerna ska tömmas. 

Torbjörn Norrbom, föreståndare på boendet som drivs av bolaget Carewell, bekräftar bilden. 

– När hon tackade nej till den placering som hon hade fått så blir konsekvensen att hon får klara sig själv. Men det är oklart om hon faktiskt uppfattade det. Migrationsverket menar att de har varit tydliga med informationen eftersom de har använt tolk, och anser att de inte har ansvar för att placera henne längre.

Migrationsverket har också föreslagit Torbjörn Norrbom att han bör ta hjälp av polisen för att avhysa personer som ”olovligen” befinner sig på boendet, bland annat Yodit och hennes två barn. 

– Det kommer vi inte att göra. 

”Dagar då jag bara gråter”

Själv tycker Yodit Okbamikael att hon har haft goda skäl att säga nej till kommunplacering i Håbo. De två barnen, som inte längre har någon annan förälder än Yodit, har fått en stödfamilj, eftersom hon i perioder är sjuk, och dessutom deprimerad.

– Det fungerar jättebra. Det finns dagar när jag bara gråter och det är inte bra för barnen. Då kan de åka till sin stödfamilj. De är där nu. Barnen har känt den här familjen länge och tycker om dem. Flyttar vi till Håbo kan de inte ha stödfamiljen mer. Och de måste byta skola. 

Tror hon ska till Knivsta

Samtalet med Yodit utspelar sig 20 minuter innan Migrationsverket ska tömma boendet i Ribbingebäck.

Dagen därpå kommer Yodit att få beskedet att hon kommer att bli vräkt om hon inte accepterar att bo i sin vandrarhemsplacering i Håbo.

Bara några minuter senare kommer personalen in, delar utan några samtal ut kuvert till de personer som fortfarande uppehåller sig i lokalerna och säger åt folk att packa sina tillhörigheter i de två uppställda minibussarna på gårdsplanen. 

Det tiotal personer som har blivit kvar till sist börjar lassa in sina ryggsäckar, Ikeakassar och andra saker. En av flyktingarna vill försöka få med sig sin cykel, men den får inte plats. 

Yodit körs iväg tillsammans med de andra – till Knivsta tror hon, men är inte riktigt säker. Fortfarande när hon sätter sig i bussen vet hon inte om hon kommer att få en bostad, eller var.