I en liten by i Västergötland bor den asylsökande familjen Awaad. Mamma Hanan, pappa Walid och tre barn i skolåldern. De är statslösa palestinier och har flytt från Gaza efter att 2010 ha blivit utvisade från en av gulfstaterna tillsammans med de flesta andra palestinier med ursprung i Gaza. Men nu har Migrationsverket avslagit deras asylansökan och anser att familjen ska återvända till den gulfstat varifrån de deporterats.
Familjen försöker trots allt leva så normalt de kan för barnens skull. De har förvandlat den påvra lägenheten på Migrationsverkets förläggning till en trivsam bostad. När jag besöker dem är barnen och spelar teater i byn.
Den palestinska familjen Awaads historia är en historia av fördrivningar. 1948, då staten Israel bildades, fördrevs man från hemstaden Ashkelon och blev flyktingar i Gaza, som administrerades av Egypten. Walid föddes året efter Sexdagarskriget. Israel ockuperade Gaza. Då satt hans far i fängelse eftersom han var aktiv i ett vänsterparti. Ockupationsmyndigheterna gjorde livet outhärdligt för familjen som tvingades iväg, denna gång till en av staterna vid Arabiska Gulfen.
Hanan kommer från en annan palestinsk familj där fadern redan före hennes födelse flyttade till en gulfstat, där hon föddes. Mängder av palestinier bor och arbetar i Gulfstaterna, men får aldrig bli medborgare. De är gästarbetare och saknar de mest grundläggande mänskliga rättigheterna.
Familjens tre barn föddes där, Walid arbetade som fotograf och filmare och Hanan var hemma med de tre små barnen. Livet fungerade, även om det inte var lätt.
– Palestinier utsätts hela tiden för trakasserier. Om vi var ett gäng palestinska killar som träffades för att spela fotboll så hade vi polisen efter oss, berättar Walid.
Palestinier i Gulfstaterna måste varje år söka nya uppehålls- och arbetstillstånd och plötsligt, 2010, fick familjen inte nytt tillstånd. De fick en månad på sig att lämna allt och flytta till Gaza.
– Den gulfstat där vi bodde utvisade nästan alla palestinier som kommer från Gaza och de flesta shiamuslimska libaneser. Det var en markering mot Hamas och Hizbollah. Men jag har aldrig haft något med Hamas att göra. Det här var en kollektiv bestraffning mot palestinier, säger Walid.
Många andra tvingades också iväg, till exempel Walids syster som jobbat i 25 år åt regeringen.
Livet i Gaza var ett helvete.
– Vi hade ingen bostad och bodde hos en faster, säger Hanan. I Gaza finns inte rent vatten, ont om mat, ofta ingen el. Och så det ständiga krigshotet. Det var mycket, mycket svårt särskilt för barnen, säger Hanan. Människorna är så hårt pressade, det är bara ett oändligt lidande.
Vattensituationen är katastrofal. Salt tränger in i grundvattnet. Tre av Walids kusiner har dött i njursjukdomar, som är extremt vanliga i Gaza.
Familjen Awaad lyckades efter ett år fly från Gaza till Egypten genom att betala smugglare och tog sig med båt till Sverige och kom till Göteborg 2011, där man ansökte om asyl. När beslutet kom efter åtta månader var det avslag. Asylskälen prövades både mot Gaza och landet vid Gulfen. Migrationsverket ansåg inte att familjen kunde styrka sitt behov av skydd.
Men Migrationsverket tog 2010 ett beslut att inte utvisa barnfamiljer till Gaza på grund av den dåliga humanitära situationen där. Därför väljer de att utvisa familjen till gulfstaten och uppmanar dem att åka tillbaka dit.
Handläggare på Migrationsverket har också hotat med att skicka mamman och barnen dit och Walid till Gaza. Han har blivit uppmanad att visa papper på att han inte får arbete i Gulfstaterna och har gjort det vid upprepade tillfällen. Människorättorganisationer, som Humans Rights Watch, har dokumenterat massdeporteringen av palestinier från gulfstaten, men trots det säger Migrationsverket nej.
Familjen hamnar i ett fullständigt moment 22: Man får inte permanent uppehållstillstånd i Sverige, Migrationsverket har inte utvisat familjen till Gaza och de får inte återvända till gulfstaten. Deras pass har gått ut och de kan inte få några nya. Och tiden går.
Walid och Hanan gör allt för att deras barn ska få ett så normalt liv som möjligt, trots pressen de lever under. Barnen älskar skolan, pratar svenska och är väl integrerade, spelar fotboll, går i musikskolan och så vidare. Men barnen vill inte att deras kamrater ska veta att de är utvisningshotade. Det är därför de inte vill vara med på bild.
– Varje kväll när barnen lägger sig ber de: ”Gud, låt oss få uppehållstillstånd”, berättar Hanan.
När det senaste kriget i Gaza pågick var barnens skräck ännu större. Walids två systrar flydde från sitt hem i östra Gaza och en syster sårades. Broderns hus i Khan Younis är bombat och totalförstört.
– Barnen frågar oss hela tiden varför, säger Walid. Varför dödar Israel barn i Gaza? Varför får det fortsätta? Varför stöder USA Israel?
Från den 1 juli gäller en ny lag som ska ta större hänsyn till barns situation och göra det lättare för barnfamiljer att få uppehållstillstånd av humanitära skäl. Familjen ansökte om verkställighetshinder av utvisningen med hänsyn till den nya lagen och fick tillbaka ärendet direkt. Samma dag deras ansökan kommit in till verket avslogs den.
– De kan inte ens ha läst allt det material vi skickade in, säger Hanan upprört.
Efter ett halvår kom brev med utförligare motivering till avslaget och Migrationsverket vidhåller att familjen ska skickas tillbaka till gulfstaten. Att de deporterats därifrån för snart fem år sedan tycks inte tillmätas någon betydelse. Barnen är rotade i Sverige sedan 3,5 år och det är visserligen en lång tid, enligt verket, men inte så lång att det motiverar permanent uppehållstillstånd. Att familjen Awaad är en väl fungerande familj och barnen är friska tycks också ligga dem i fatet.
– Jag förstår inte varför människor måste brytas ner och bli sjuka först innan man får asyl, det är otroligt cyniskt, säger Walid.
Dagens ETC försöker få besked från Migrationsverket om hur de kan utvisa människor till ett land varifrån de redan deporterats tidigare och inte tas emot. Men Pierre Karatzian på Migrationsverkets pressavdelning tycker att frågan är fel ställd.
– Grunden när man fattar ett utvisningsbeslut är att personen ska kunna återvända till det land den utvisas till, säger Pierre Karatzian.
Därför kan vi inte heller få något besked om hur många människor i Sverige som är i samma situation – att ha nekats asyl men inte ha någonstans att ta vägen. Den situationen ska inte finnas enligt Migrationsverket.
– Vi möts av misstro från Migrationsverket, man ifrågasätter allt vi säger, berättar Walid. Trots att vi visat upp födelseattester, skolbetyg, utgångna pass, palestinska ID-kort från Gaza, papper från FN:s flyktingmyndighet UNRWA – allt! Det finns inget som helst tvivel om att vi är statslösa palestinier utan hemland. Vi har skickat rapporter från Amnesty, Human Rights Watch och EU som bekräftar deportationen av palestinier från gulfstaten 2010, men det verkar inte spela någon roll.
Familjen upplever Migrationsverkets bedömningar som ett lotteri, där de dragit nitlotten. Andra familjer i samma situation har fått uppehållstillstånd.
– Vi fick till exempel en tolk vid den första intervjun som inte hade arabiska som modersmål och en advokat som aldrig tidigare haft ett flyktingärende utan var brottmålsadvokat, berättar Walid.
Att det är ett lotteri med livet som insats styrks av en granskning som Sveriges Radio Ekoredaktion gjorde för några år sedan, där man pekar på bristande konsekvens i besluten.
Medan tiden går lever familjen i totalt limbo. Föräldrarna får inte gå på SFI, inte ingå ett avtal för att köpa till exempel en mobiltelefon, ja, man kan inte ens hyra en film till barnen på Ica. Allt i Sverige bygger på att man har ett personnummer.
– Det är våra barn som straffas, säger Walid med förtvivlan i rösten. Jag led som barn när vi levde i Gaza under israelisk ockupation och min far satt i fängelse och jag vill ge mina barn ett bättre liv. Det viktigaste för oss är att ge barnen det bästa vi kan. Vart tänker Migrationsverket att vi ska ta vägen? Vi och våra barn har förlorat så mycket tid i våra liv. De dödar oss långsamt.
Familjens fall är nu anmält till Europadomstolen för mänskliga rättigheter.
– Vår granne som är pensionerad advokat har hjälpt oss. Det är ett sista litet halmstrå, säger Hanan och Walid.
Den här artikeln är hämtad ur Dagens ETC:s digitala lördagstidning. Den får du om prenumererar. Långt ifrån alla texter publiceras i flödet här på sajten. Vill du läsa när det händer, i ett snyggt format för platta – då är det prenumeration som gäller!
