I december förra året fick Konsumentverket i uppdrag av regeringen att skapa en webbaserad informationstjänst där det går att jämföra kostnader för att överföra pengar från Sverige till låg- och medelinkomstländer. Behovet finns. Från Sverige färdas varje år stora summor pengar till många av världens mindre privilegierade hörn. De byts mellan händer, flyttas i kuvert eller som ettor och nollor i cyberrymden. 

Spridningseffekter

Hur mycket pengar det handlar om är svårt att veta. Den senaste uppskattningen är från 2002, därefter finns inte tillräckligt med data för att kunna göra en beräkning. Men för tolv år sedan räknade Finansdepartementet med att omkring 750 miljoner kronor skickades från Sverige till olika länder. Idag lär siffran vara betydligt högre. Överföringarna kallas remitteringar, och termen såväl som fenomenet ville tankesmedjan Global Utmaning synliggöra i rapporten Det dolda biståndet? från i år.

– Trots att man uppskattar att remitteringarna globalt sett är tre gånger större än allt officiellt bistånd finns lite svensk forskning på området. Det är väldigt stora summor det här handlar om, säger Veronica Nordlund som står bakom rapporten.

Vilka effekter remitteringar får i fattiga länder är omdiskuterat. Är det familjer vars anhöriga migrerat som får det bättre, eller kan de lyfta hela samhällen? Olika studier visar på remitteringarnas positiva effekter. I länder där det är svårt att få lån kan de investeras i företag. På många håll där utbyggda välfärdssystem saknas kan remitteringarna göra det möjligt att skicka barnen till skolan eller ge en familjemedlem livsavgörande sjukvård och medicin. Remitteringarna har alltså positiva spridningseffekter utanför de hem som direkt berörs.

Högt pris för remitteringar

Men det finns baksidor med det så kallade dolda biståndet. Det emotionella priset kan vara högt. Föräldrar och små barn kan tvingas leva åtskilda för att föräldrarna ska kunna skicka hem pengar till barnens skolgång. Tidigare pratade man också om ”brain drain”, farhågan att utvandringen från utvecklingsländer dränerade dem på deras mest företagsamma och välutbildade invånare.  

Samtidigt kan remitteringar vara mer än ekonomiska. Det handlar om kunskap, värderingar och idéer som migranter tar med sig från andra länder. Lisa Pelling som är utredningschef på Arena Idé menar att denna positiva effekt bäst kan tas tillvara om förutsättningarna för cirkulär migration förbättras, så att migranter kan återvända hem med ny kunskap. Det kan till exempel göras med tryggheten i permanenta uppehållstillstånd.

”Pengarna ska komma fram”

På Konsumentverket jobbar nu en projektgrupp med remitteringstjänsten, som ska heta Money from Sweden och ska lanseras i december. De höga kostnaderna för överföringarna är ett problem för migranterna.

– En del av de banker och finansinstitutet som migranterna använder har en fast avgift. När summorna som överförs är små kan uppåt hälften försvinna i avgifter och räntor. Tanken med vår tjänst är att så mycket som möjligt ska komma fram, säger Torbjörn Noaksson som är projektledare på Konsumentverket.

Gruppen som arbetar med sajten kartlägger också möjligheterna att ta emot remitteringar i 27 länder. 

– Vi tittar på de fattigaste länderna som har migrantgrupper i Sverige. Man får anpassa tjänsten efter förutsättningarna. I Burkina Faso kan man till exempel överföra ”airtime”, mobilkredit, som är hårdvaluta där. Finns inget fungerande bankväsende får man se till andra sätt, säger Torbjörn Noaksson.

Kan remitteringarna lösa fattigdomen i de här länderna?

– Det kan i alla fall fungera som någon typ av försäkring i de länder som saknar socialt skyddsnät. Jag förstår att de finns när världen ser ut som den gör, då får vi göra det bästa av det. Se till att så mycket som möjligt kommer fram. 

Betalade sin mammas operation

Amin Hashimi från Afghanistan är 19 år och bor i Linköing. Innan sommaren stod han inför den svåra uppgiften att samla ihop 36 000 kronor till en livsavgörande operation hans mamma behövde för sin njursten. Efter att lokaltidningen uppmärksammat Amins situation fick han genom donationer från privatpersoner och sommarjobb med fastighetsskötsel ihop pengarna i tid. 

Men även innan hans mamma blev sjuk har Amin under flera år skickat pengar till familjen, pengar som varit deras huvudsakliga inkomst.

– De har gått till att betala hyran, mat och kläder. Att överleva helt enkelt, säger han.

Pengar till skolavgifter

Familjens situation är komplicerad. Pappan är försvunnen sedan några år tillbaka då han vägrade ansluta sig till talibanerna. De är kända för att använda kidnappningar som hämnd. Mamman är nu ensam med alla småsyskonen.  

Sedan Amin kom som ensamkommande till Sverige för snart tre år sedan har han försökt jobba så mycket som möjligt. Han har delat ut reklam och alla pengar som blivit över har gått hem till familjen. Ansvaret har ibland varit tungt. I somras fick han en knäskada som gjorde att benet svullnade upp.

– Vi sa att han inte borde gå och jobba men han gjorde det ändå, säger Janni Ottey som jobbar på det boende för ensamkommande där Amin bott på de senaste åren.

Hur vanligt det är att ensamkommande ungdomar försörjer familjen i hemlandet är svårt att veta. Janni Ottey har jobbat på boendet i tre år, och har förstått att ungdomarna skickar pengar.

– En del för att deras syskon ska kunna gå i skolan, eller för att täcka andra levnadskostnader. Men de vill inte alltid prata om det, säger hon.

Nu är Amin hoppfull om att familjen ska kunna återförenas. Han fick nyligen besked om att de ska få komma som kvotflyktingar till Sverige. Tills att det blir verklighet fortsätter han att skicka pengar. 

– Det känns bra att kunna hjälpa min mamma och mina syskon. De har ingen annan, säger Amin.