Det är allvar nu. Ge ett bidrag till ETC Stödfond för att säkra utgivningen av Sveriges enda rödgröna dagstidning. Använd ETC Varuhuset eller:
Swisha: 123 508 754 9
BG: 5372-9141  

Hedrar vänner med musik

I dag, 20 år senare, ställer de sig var för sig på scenen på samma parkeringsplats, för att hedra sina bortgångna vänner med sin musik. Poyan, vars artistnamn är Poe Aslan, har nyligen lagt ytterligare en skiva till sin meritlista och ikväll kommer han tillsammans med sin yngre bror Sahand Akhtaran.

– Jag kommer att spela en egen låt som heter ”När vi inte längre finns” med min lillebror som backar upp mig.

Poe Aslans musik präglas av hård samhällskritik mot hur samhället missar målet när det gäller stöd till människor i utanförskap. Och till ungdomar.

– Man har vuxit väldigt mycket som människa och lärt sig acceptera viss sorg man har inom sig efter branden, men också skapa en förståelse för bakomliggande problem som egentligen fortfarande existerar. Branden var en symptom på samma sjukdom. Man bryr sig inte om ungdomar, hur det går för dem, säger Poyan.

Många hamnade i missbruk

63 unga miste livet i branden. Poyan menar att fler än så har dött till följd av katastrofen, drabbade som mådde så dåligt att de hamnade i missbruk och kriminalitet. Han efterfrågar, och uttrycker i sin musik, ett uppvaknande bland politiker, medier och människor i allmänhet.

– Det är bara mycket medialt jippo som ska ta plats, men efteråt är det inget som händer. Det är fortfarande unga som blir skjutna på öppen gata och i restauranger. Och droger ökar bland unga i förorten och folk som inte har något hopp i livet.

Poyan har fortsatt stå på scenen de senaste 20 åren, men har inte uppträtt tillsammans med Danijel igen. Det gör han inte heller under minnesceremonin, men han avslöjar att det inte ligger långt borta.

– Nu planerar vi att göra en låt igen, efter 20 år, i någon typ av återförening där vi gör en låt om just branden.

Rört sig mellan genrer

Danijel Gubic har rört sig mellan flera olika musikgenrer genom åren och ikväll blir det lite lugnare toner. Tillsammans med de två gitarristerna, Ingo och Anton Z, så kommer han att framföra en akustisk version av den egenskrivna låten ”Gårdagens generation”, där han jämför sin generation med de som växer upp idag.

– Jag tar upp många saker som nära och kära kan känna igen sig i, som fritidsgårdar och ställen som man hängde på. Vad gjorde vi när jag var liten? Jag lekte pantgömme ända in på 90-talet och spelade kula. Dagens generation väntar bara på att hustla och pippa någon, säger han.

Blir ofta påmind

På frågan om han tror att det kommer att bli en känslosam kväll svarar han både ja och nej.

– Det är klart att det är känsligt, det är det alltid. Men jag behöver inte gå till brandplatsen för att bli känslig. Det räcker med att jag kollar på mina händer eller mitt ansikte så blir jag påmind, jag har förlorat flera fingrar och har knappt någon rörlighet i händerna. För mig finns de i mitt hjärta, i min själ, säger han.

Danijel hoppas att det blir en stor konsert där alla samlas för att ha en fin kväll.

– Jag hoppas att det blir en lyckad kväll där vi alla samlas än en gång och hedrar våra bröder och systrar, döttrar och söner, säger han.