BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Det har inte resten av familjen heller. Mamma Karin, pappa Marcus och Antons syster Matilda, 11 år, är förväntansfulla inför besöket av Kiberab Andemarion och Teklbirhan Andemarion som nu bor i Umeå men ursprungligen kommer från Eritrea.
Det är lite svårt att hitta hem till familjen Bodin så Marcus går och möter gästerna ute på vägen.
De kommer in och välkomnas med något att dricka.
– Vill ni ha hallonsaft? Hallon? säger Karin och plockar fram ett paket bär ur kylen för att visa vad hon menar.
– Ja, nästan som jordgubbar, säger Kiberab.
Anton ställer sig vid spisen och steker lammkorv med stor noggrannhet. Här ska alla bli mätta.
Det pratas om skillnaderna mellan Eritrea och Sverige – snön, vilken Teklbirhan inte är så förtjust i, skidåkning, vilket är svårt, och vad typisk eritreansk mat består av.
Förmedlar kontakt
Familjen Bodin och Teklbirhan har anmält sig till Invitationsdepartementet. Ett initiativ som förmedlar kontakt mellan svenskar och personer som nyligen har flyttat hit och vill öva språket. Tanken är att bygga broar mellan människor som annars inte skulle ha lärt känna varandra, genom att de äter middag tillsammans.
– Alla ska ju ändå äta, och det här är ett enkelt sätt att träffa nya människor på. Vi måste jobba med integration och på det här sättet blir det roligt att göra det, säger Marcus.
– Ja, det enkla är det bästa. Att bjuda på middag är en låg tröskel att gå över för att lära känna någon, säger Karin.
Teklbirhan har tagit med sig sin landsman Kiberab. De kände varandra i Eritrea, delar till och med samma efternamn trots att de inte är släkt, och har nu båda två hamnat i Umeå.
Marcus tar fram en karta på telefonen och gästerna pekar ut var de är uppvuxna.
– Näe, det finns ingen resväg därifrån och hit säger Google maps. Och ändå är du här, säger Marcus till Teklbirhan.
Både han och Kiberab kom till Sverige i båt över Medelhavet vilket var en fruktansvärd färd. Nu kommer de båda att få permanent uppehållstillstånd och drömmer om att få jobb som busschaufför och snickare.
Studier på SFI hjälper till att lära med språket, men bästa sättet är ändå att öva i skarpt läge. Många av människorna som kommer till Sverige känner inga svenskar, och får aldrig naturliga tillfällen att träna språket. Genom att ses hemma hos någon och prata skapas ett naturligt sätt att lära sig nya ord.
Efter middagen spelar alla sällskapsspel. De väljer ett som inte kräver så mycket förklaring och svåra ord och det funkar bra.
Efteråt summerar Karin kvällen som spännande och intressant.
– Det var ovant. Jag har inte upplevt att det har varit så svårt att prata med folk förut. De kan inte mycket svenska och ingen engelska. Och det är ju klart att det känns säkert konstigt för dem att komma hem till oss, men de tinade upp lite efter ett tag, säger hon.
– Mat är ett intressant samtalsämne – att jämföra svenska och eritreanska mattraditioner. Det visar sig att en kvinna på Ålidhem har eritreanskt tunnbröd att sälja och Karin ska få kontaktuppgifter till henne av Kiberab.
– Vi har sagt att vi ska höras. Om det finns något jag kan göra för att hjälpa dem att komma in i samhället och inte leva i någon slags parallell tillvaro så gör jag gärna det. Jag hoppas de vill hålla kontakten, säger Karin.