BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Två månader senare sitter hennes mamma Anne-Sofie Ekholm i lägenheten där Michelle och hennes två storebröder växte upp. Ibland glömmer hon bort att dottern inte lever längre, men så kommer insikten som ett slag i magen. Klädkammaren är fortfarande full av hennes prylar och på en hylla står ett rosa födelsedagskort som Michelle skickade några månader tidigare.
– Hon var världens mest omtänksamma människa. Jag brukade säga att hon var en krigare, säger hon.
Tvångsvård i omgångar
Som barn var Michelle rolig och livlig men hade svårt att sitta still. I tonåren började hon dricka alkohol och röka hasch och när hon var 15 år blev hon omhändertagen av socialtjänsten. Sedan dess har hon varit tvångsvårdad i flera omgångar. Under hösten bodde hon på ett LVM-hem i Lund för att komma till rätta med sitt drogmissbruk.
Onsdagen den 3 november får hon en panikångestattack och gör ett självmordsförsök. Hemmet bedömer att de inte längre kan tillgodose hennes behov – trots att de är specialiserade på personer med missbruk och psykiska ohälsa. De kör henne till psykakuten.
Där bedömer en läkare att Michelle inte har sådana psykiska besvär att de kan ta in henne för tvångsvård. Av oklara skäl har LVM-hemmet felaktigt skrivit ut henne så på onsdagseftermiddagen lämnas Michelle ensam utanför sjukhuset utan varken mobiltelefon eller pengar. Det har hunnit bli mörkt när hon lämnar sjukhusområdet och börjar gå omkring i en stad hon inte känner till. Vid 18-tiden ringer hon sin mamma från en lånad mobiltelefon.
– Hon ville komma hem och bad mig att köpa en tågbiljett till henne. Jag höll på med lite andra saker och bad henne ringa upp en halvtimme senare, säger mamman Anne-Sofie Ekholm.
Inlåst mot sin vilja
Men Michelle ringde aldrig upp. Natten går och under småtimmarna faller ett kyligt duggregn över staden. Vid femtiden på morgonen får en väktare syn på en mörkklädd kvinna i en vägkorsning. Han tycker att hon ser ut som en dränkt katt och noterar att hon har ett sår i ansiktet. Michelle lutar sig in i bilen och ber om skjuts till domkyrkoområdet, men eftersom han inte får plocka upp privatpersoner i bilen larmar han polisen. Han säger att hon inte luktar alkohol men verkar förvirrad.
Fem minuter därifrån ligger en akutmottagning, men poliserna som hämtar Michelle tycker inte att hon behöver sjukvård utan kör henne till arresten. Michelle vill inte bli inlåst utan vill hem till sin mamma. För att bevisa att hon är nykter nog sätter hon fingret på näsan och hoppar på ett ben. Hon säger att hon bara druckit en öl men personalen tar hennes skor och smycken och låser in henne i en cell.
I protokollet skriver de att hon är berusad, men inte narkotikapåverkad, och bestämmer att hon ska tittas till var 15:e minut. Så småningom somnar hon på en plastmadrass. Ibland tittar arrestvakterna in genom en glasglugg för att se att hon andas.
Kontaktar inte sjukvården
Under morgonen noterar vakterna att Michelle andas konstigt. De kontaktar inte sjukvården utan lägger henne i framstupa sidoläge, men en timme senare andas hon fortfarande underligt och de går in i hennes cell igen. Då upphör hennes andning helt. Arrestvakterna gör hjärt- och lungräddning och ringer en ambulans. Klockan 10.34 dödförklaras Michelle på sjukhuset och obduktionen visar att hon dog av läkemedelsförgiftning med metadon.
Mamman Anne-Sofie har haft mycket kontakt med myndigheterna genom åren men glömmer aldrig eftermiddagen då polisen knackade på hennes dörr.
– När polisen kom förstod jag direkt att det inte skulle bli roligt. En annan familjemedlem har också missbruksproblem så jag undrade bara vem av dem det skulle vara. Så säger de "Michelle"…
Hon är besviken på att samhällets skyddsnät inte lyckades fånga upp Michelle. Hon har varit rädd att hennes dotter ska dö flera gånger men trodde aldrig att det skulle kunna hända i polisens förvar.
– Jag har tänkt att hon skulle kunna dö på många olika sätt, men inte där. Där borde man vara trygg. När samhället bestämmer över någon annan måste de ta det ansvaret också. Polisen måste se till att människor kommer därifrån med livet i behåll. Annars borde de köra dem till sjukhuset, säger hon.
Ingen har tagit på sig ansvar
Under Michelles sista dygn hade hon kontakt med både socialtjänsten, psykiatrin och polisen, men ingen har tagit på sig ansvaret för hennes död. De ansvariga för LVM-hemmet har gjort en egen utredning där de konstaterar att händelsen är ett allvarligt missförhållande eftersom man bara ska skrivas ut om man är motiverad till att frivilligt fortsätta sin behandling. Därmed saknade de lagliga grunder för att skriva ut Michelle och händelsen är anmäld till Inspektionen för vård och omsorg.
På psykiatriakuten i Lund bedömde läkaren att det inte fanns någon anledning att hålla kvar Michelle för psykiatrisk tvångsvård. De vill inte uttala sig i enskilda fall, men chefsöverläkaren Ingrid Thernfrid skriver i ett mejl att de har beställt en händelseanalys för att se var samarbetet med LVM-hemmet brast.
En förundersökning om poliserna begått tjänstefel inleddes samma dag som Michelle dog. För två veckor sedan meddelade chefsåklagare Jan Pernvi att han lägger ner förundersökningen eftersom ingen polisanställd är brottsmisstänkt.
– Det finns inga uppgifter som tyder på att polispersonalen gjort fel. Jag kan tycka att man kunde sett till att hon fick en läkarundersökning men det är svårt att upptäcka att någon är narkotikapåverkad, säger han.
"Så otroligt tomt"
Michelle själv uppgav att hon bara druckit en öl och väktaren som hittade henne sa att hon inte luktade alkohol. Det styrks av obduktionsrapporten som visade att hon inte hade alkohol i blodet men däremot flera narkotikaklassade preparat. Anne-Sofie är kritisk till att ingen tog reda på vad hon var påverkad av och ska överklaga beslutet.
I lägenheten i Bromma fyller hon köksbordet med fotografier på sin dotter. Michelle utan framtänder på skolavslutningen i första klass. Michelle som bäddar ner alla dockor i soffan. En tonåring som poserar framför kameran med nytagna piercingar.
– Jag har slitit mitt hår för att hålla den här ungen vid liv. I många år har jag kämpat vid hennes sida. Nu är det bara så otroligt tomt.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
3 november, runt lunch
Plats: LVM-hemmet
LVM-hemmet som Michelle bor på bestämmer sig för att skriva ut henne eftersom de inte upplever att de kan uppfylla hennes vårdbehov. Personalen kör henne till psykiatriakuten.
3 november, eftermiddag
Plats: Psykiatriakuten
Läkaren på psykiatri-akuten bedömer att Michelle inte är i behov av sluten vård. Hon skrivs ut och eftersom hemmet avskrivit hennes beslut om tvångsvård har hon ingenstans att ta vägen.
3 november, 18-tiden
Plats: Centrala Lund
Michelle ringer sin mamma Anne-Sofie och ber henne om hjälp med att köpa en tågbiljett hem. Anne-Sofie är upptagen och ber henne att återkomma en halvtimme senare.
4 november, 04.50
Plats: Scheelevägen, Lund
En väktare får syn på Michelle och stannar sin bil för att prata med henne. Hon ber om hjälp att ta sig till centrala Lund men väktaren får inte plocka upp privatpersoner så han ringer polisen.
4 november, 05.43
Plats: Polisens arrest
Michelle småpratar lite med poliserna i arresten och ber att få komma hem till sin mamma. Men hon blir inlåst i en cell och i frustration börjar hon dunka sitt huvud mot väggen.
4 november, 09.40
Plats: Polisens arrest
En arrestvakt tycker att Michelle andas konstigt och går in i cellen. Då slutar hon att andas. Arrestpersonalen gör hjärt- och lungräddning och ringer ambulansen som kör henne till sjukhuset.
4 november, 10.34
Plats: Skånes universitetssjukhus
En läkare konstaterar att Michelle är död. Senare visar obduktionen att hon förmodligen dog av läkemedelsförgiftning med metadon.
