frågor ställda per telefon av Novus, om sexuella trakasserier.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– Svarsfrekvensen är visserligen låg, men vi kan se att de flesta upplever inte att problem tystas ner. Jag tänker mig att det skedde en uppryckning efter metoo, säger Joa Bergold, LO-utredare och författare till rapporten ”Kvinnlig fägring och machokultur?” som presenterades under måndagen.

Nyanserar bild

Samtidigt återstår en rad problem relaterade till sexuella trakasserier i arbetslivet. Till exempel säger en majoritet av det tillfrågade i undersökningen att de inte fått någon information om hur de ska gå tillväga om de utsätts. Bland tidsbegränsat anställda är andelen högre, sex av tio har inte fått information, vilket är en ökning med nästan tio procentenheter jämfört med en tidigare undersökning som LO genomförde 2015.

– Vi såg efter metoo-rörelsen att det var relevant att spegla LO-förbundens arbetsmarknad genom att skapa en samlad bild. Kvinnor, men också män, i LO-yrken är mer utsatta för det här problemet, förklarar Joa Bergold.

Samtidigt nyanserar den aktuella undersökningen omfattningen av sexuella trakasserier i arbetslivet. Tydligt är att kvinnor i åldern 25–34 år drabbas värst, i den gruppen har 13 procent upplevt sexuella trakasserier.

Men som helhet på arbetsmarknaden är det endast fem procent av båda könen svarar att de blivit utsatta för sexuella trakasserier under det senaste året.

– Det är mycket få sett till hela arbetsmarknaden. En majoritet har inte upplevt sexuella trakasserier, men undersökningen ger en signal om att problemen måste tas på allvar, kommenterar Joa Bergold.

Beror på hur frågan ställs

Utsattheten är betydligt högre bland kvinnorna, nära tio procent, jämfört med två procent av männen.

Dessutom finns stora skillnader mellan branscher.

– Hotell och restaurang står ut särkilt. Särskilt av tredje part, kunderna, men även av chefer och arbetskamrater. Vi ser att personal i serviceyrken är särskilt utsatta, förklarar Joa Bergold.

Frågan är samtidigt vad siffrorna i den aktuella undersökningen ringar in. Oönskade sexuella närmanden, kommentarer och anspelningar tolkas nämligen av de tillfrågade sällan som sexuella trakasserier. På frågan om de själva blivit utsatta för sexuella trakasserier svarar majoriteten nej. Men när frågorna berör oönskade sexuella närmanden, kommentarer och anspelningar uppger fler att de utsatts. Bland män är det 14 procent som uppger att de upplevt någon typ av oönskat sexuellt beteende på sin arbetsplats. Motsvarande andel bland kvinnor är 26 procent.

Kvinnor upplever ofta trakasserier från kunder, gäster och brukare. Det är ovanligt att det är chefer som står för det oönskade sexuella beteendet. Runt 20 procent uppger att det kommit från arbetskamrater.

– Det verkar som att det finns ett visst mönster, att tidsbegränsat anställda särskilt är i risk-zonen för att bli utsatta för sexuella trakasserier. Mönstret finns, men samverkar med bransch och ålder, säger Joa Bergold.

Jargong upplevs som rå

Problemen handlar inte bara om vad som i lagens mening räknas som sexuella trakasserier. Mer än var fjärde medlem tycker till exempel att arbetsplatsen har en ”rå” jargong.

– Där kan vi se att köns-segregerade och mansdominerade arbetsplatser har specifika problem med rå jargong och acceptans för machokultur. Det här behöver vi diskutera och jobba mer med.

Det krävs ett pågående och väldigt konkret arbete och vi behöver benämna det som sker, understryker Joa Bergold.

LO presenterar nu en rad konkreta åtgärder (se artikel intill) för att skärpa arbetet mot sexuella trakasserier i arbetslivet.