Socialstyrelsen förklarar att siffrorna om hemlöshet bör ses som ett definitivt minimum eftersom kartläggningen framförallt fångar de som socialtjänsterna runt om i landet har kännedom om. 

Det finns alltså ett stort mörkertal – och betydligt fler individer är hemlösa än i den officiella statistiken.

Behöver inte vara nykter

Modellen Bostad först innebär att en hemlös person erbjuds en bostad utan premisser om att vara nykter eller att den boende måste ta emot andra insatser mot exempelvis psykisk ohälsa. Man utgår ifrån bostaden som en mänsklig rättighet och en förutsättning för att kunna ta itu med andra problem i livet. 

Bostad först har prövats av enskilda kommuner sedan 2010. Arbetssättet prövades först i New York på 90-talet, och har i Sverige finansierats av Socialstyrelsen sedan man fick ett nytt regeringsuppdrag 2022. 

För 2023 delade myndigheten ut 70 miljoner kronor i statsbidrag till 102 kommuner för att arbeta med modellen Bostad först. För 2024 delas mindre medel ut men till ett dussintal fler kommuner. 

Kommunerna har i år sökt 170 miljoner i statsbidrag för Bostad först – men budgeten har minskat till dryga 68 miljoner.

– Det finns ett stort intresse lokalt och nationellt. Och vi rapporterar vidare till socialdepartementet att intresset är stort, säger Anna Lindeskog, utredare på Socialtjänsten.

Utredarkollegan Anna Nerelius stämmer in.

– Det finns stark evidens från Sverige och utlandet att metoden är effektiv.

Faller mellan stolarna

Agneta Nilsson är enhetschef på Stockholms stadsmission. Hon tycker att Bostad först är jättebra, och framför allt bättre än det som fanns tidigare, men säger till Dagens ETC att det inte kommer att lösa hela problemet. 

Det finns även en strukturell hemlöshet som socialtjänsten inte kan arbeta med på samma sätt, och som idag faller mellan stolarna. Det kan handla om individer som endast saknar bostad men inte har några sociala utmaningar som missbruk. 

”Vi gör något som samhälle med dessa familjer och barn.”

– Att leva med en osäker bostad skapar osäkra barn, även om föräldrarna kan vara hur bra som helst. Vi gör något som samhälle med dessa familjer och barn och det kommer att synas i samhället på lång sikt. Och det gör det även nu, säger Agneta Nilsson.

Den tidigare tillvägagångssättet för socialtjänsten har varit en trappstegsmodell där personen måste följa särskilda regler för att få och ha kvar en social bostad. 

– Den modellen har haft en 20-30-procentig framgång medan Bostad först har en 80-procentig framgång, säger Agneta Nilsson.

Alla kan tappa fotfästet

Tanja Küller jobbar med Stockholms stadsmissions bobyrå, som förmedlar, förvaltar och matchar bostäder med människor som står utanför bostadsmarknaden. Hon tror inte att det sticker i folks ögon att någon i behov får hjälp och förtur till en lägenhet.

– Man kan tänka: Varför ska han som har knarkat hela livet få ett förstahandskontrakt? Men vad har du gjort för att födas med dina förutsättningar?

Tanja menar att personer utanför strukturell hemlöshet tänker på bostaden som en karriär och investering, men att väldigt få vid närmare eftertanke inte skulle skulle se det som en mänsklig rättighet.

Enligt Stockholms stadsmission finns det tre förutsättningar som gör dig mer sårbar för strukturell hemlöshet. Om du saknar kötid, nätverk och pengar kan det gå fort från att en individ har en bostad till att bli hemlös.

Ofta har individerna som Tanja Küller möter haft liten eller ingen möjlighet att påverka sina förutsättningar. Det kan handla om pensionärer vars partner gått bort, eller en flykting som trots arbete och utbildning inte kan komma in på den vanliga bostadsmarknaden. En del tvingas ta dyra svarta hyresavtal för att snabbt hitta någonstans att bo, något som leder till en djupare utsatthet.

– Svarta avtal leder till svarta jobb. Tänk om du är en ensamstående tvåbarnsmamma med 18 000 kronor i hyra. Då kan du behöva ta ett extra svartjobb för att klara hyran, säger Tanja Küller.