Hanna Borglund, Zeliha Dagli, Arne Johansson, Mohamed Hagi Faraa och Rebecca Forsberg har samlats på café Yas i Husby centrum. Imorgon, lördag, anordnar de festivalen En dag för Husby. Det blir politikerutfrågning, teatrar och filmvisningar, med mera.

– Vi ska visa alla att Husby vill och kan, säger Arne Johansson.

– Det är på årsdagen av när kravallerna slutade, säger Rebecca Forsberg.

Då, för ett år sedan, stod de här utanför på torget tillsammans med 500 andra Husbybor och uppmanade till nattvandring och ett stopp för skadegörelsen och polisens våld. Den natten ebbade upploppen ut.

Efter det gick också deras, och andras, föreningar ihop och bildade Norra Järvas Stadsdelsråd. 

Fast organiseringen har alltid varit stark här. Som till exempel när staden planerade Järvalyftet, som i sin ursprungliga form skulle innebära extrema hyreshöjningar och att tusen lägenheter skulle rivas. Efter sex månaders protester fick staden backa. 

– Nu renoveras lägenheterna, men hyreshöjningen är ”bara” 20 procent. Vi blir fattigare men kan bo kvar, säger Arne Johansson och räknar upp andra segrar – som den stoppade privatiseringen av Husbybadet och att området har fått behålla sin stadsplanering där bilarna kör avskilt från bostadshusen. Samtidigt förlorade Husbyborna striden om Husby träff och flytten av vårdcentralen.

”Vill inte förändra”

Hanna Borglund, aktiv i StreetGäris, menar att hela Järvaområdet är väldigt engagerat. 

– När vi visar att saker går att förändra, då skapar det mer engagemang, säger hon.

 Trots alla segrar är det många i området som känner att demokratin brister. 

– Etablerade politiker har inte viljan att förändra och tjänstemännen som jobbar här åker hem till sina områden när arbetsdagen är slut, säger Zeliha Dagli.

Den bilden stämmer överens med en rapport som presenterades förra veckan. En rad forskare vid Stockholms universitet har intervjuat ett 30-tal Husbybor mellan 16 och 81 år för att höra deras version av upploppen och vad de berodde på. 

Fem teman går igen i berättelserna. Det demokratiska underskottet, gemenskapen, polisens roll, diskrimineringen och mediebilden – där frustrationen är stor över att medierna fokuserar på våldet och inte rapporterar om Husby i vanliga fall.

– Man skriver inte om det våld Husbyborna tycker att de utsätts för i vardagen, om diskriminering och rasism, säger Paulina de los Reyes, professor i ekonomisk historia. 

”Känns meningslöst”

Och när uppmärksamheten återigen flyttas härifrån kommer Rouzbeh Djalaie att än en gång vara den enda journalisten som rör sig här. Sedan 2011 driver han lokaltidningen Norra Sidan och under upploppen hörde journalister från hela världen av sig till honom. De ville ha kommentarer och kontakter.

De senaste veckorna har varit likadana. Han har pratat Husby i riksmedier och hjälpt reportrar. Men han tycker att det känns meningslöst.

– Just nu tycker alla att Husby är jätteviktigt. Men nästa vecka kommer man ha glömt bort orten igen, säger Rouzbeh Djalaie.  

Så vad har då hänt sedan förra året? Åsikterna bland de på caféet går isär.

– Någon förändring har vi inte sett. Vi har inte fått fler lokaler, fler är arbetslösa och fler har hamnat i utanförskap, säger Zeliha Dagli.

– Fast Fryshuset har ju öppnat och Dalhagsskolan ska renoveras med hjälp av arbetslösa ungdomar härifrån, säger Arne Johansson.

Det viktigaste nu är ändå att se framåt, menar de. Att minska segregationen, se till att fler får jobb, starta samarbeten med företagen i Kista och universitetet samt öka demokratin.

Satsar på skolan

Bo Sundin (M), ordförande i Rinkeby-Kista stadsdelsnämnd och Husbybo, håller med om de prioriteringarna och menar att stadsdelen har arbetat länge för öka skolresultaten och minska arbetslösheten. I dag står var femte ung person i området utan jobb och utbildning.

– Vi har ett bra samarbete med Jobbtorgen och har startat sociala insatsgrupper, säger han och medger samtidigt att de insatserna startade före oroligheterna i maj 2013.

För Norra Järvas Stadsdelsråd fortsätter arbetet. Efter festivalen imorgon ska de ha djupgående diskussioner och lägga konkreta förslag. En idé är att göra om Dalhagsskolan till ett aktivitetshus, andra handlar om hur arbetslösheten ska minska.

– Och imorgon hoppas vi att det kommer många hit, så att vi kan visa på all den kraft och kreativitet som finns här, säger Zeliha Degli.