Med teatern som ett verktyg för integration

När den turkiske journalisten Nilüfer Demirs fotodokumentation av flyktingkrisen vid Medelhavet publicerades i september 2015 vaknade världen. Det gjorde även Västerås och Cicilia Sedvall som startade den ideella föreningen Tillsammans gör vi skillnad, vars verksamhet syftar till att bistå och skapa nya sammanhang för de asylsökande som tagit sig hit. Vid hennes sida stod bland andra Maria.

VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL

Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning

– Samma dag som fotot på Alan Kurdi publicerades var jag och Cicilia på flyktingförläggningen i Surahammar och delade ut kläder. Vi mötte människor som inte fick någon hjälp med någonting. Då började vi förstå hur det såg ut, berättar hon.

Amatörteater för vuxna asylsökande

Maria af Malmborg Linnman beskriver hur hennes volontärarbete till en början gick ut på att köra ut kläder till flyktingförläggningar, hur hon skjutsade till och från stickverksamheten i Tomaskyrkan och var med och byggde upp en barnverksamhet på samma ställe.

– Sedan blev det här logistiskt väldigt problematiskt, det blev svårt att organisera. Så vi lade ner det arbetet under våren 2016. Under sommaren som följde började jag tänka att jag ville bidra genom mitt yrke, genom det jag kan. Då kom jag på idén att starta en amatörteaterverksamhet för vuxna asylsökande.

Resultatet blev teaterprojektet Acting for Change som under året som har gått drivits som en del av TGVS, finansierat genom bland annat Kulturens Bildningsverksamhet. Planen var ursprungligen att låta asylsökande skådespelare spela en pjäs baserad på deras erfarenheter av flykt.

Men allt eftersom medlemmarna fick olika besked från Migrationsverket och flyttades runt i landet stod det allt klarare att manuset skulle behöva göras om.

Året som gått och de egna historierna

”Hope”, som den färdiga föreställningen kom att heta, utgår visserligen från de fem medlemmarnas historier men handlar lika mycket om året med AFC.
– Pjäsen fick handla om den process vi gick igenom tillsammans. Det har varit en ganska tuff resa, dramatisk, men även fylld av stor lust och glädje.

Att jobba med amatörskådespelare var ingenting nytt för Maria – men att jobba med människor som varit med om traumatiska saker var det.
– Jag har studerat psykosyntes i två år och jag tror aldrig att jag hade vågat ta mig an det här projektet om jag inte hade det. Jag är ingen terapeut men har förhoppningsvis skaffat mig några bra verktyg för att hantera det som kan dyka upp.

Under året som gått har teatern blivit ett verktyg för integration. I gruppen har man kommit varandra nära på ett privat plan: Medlemmar från Syrien, Irak och Afghanistan har fikat och talat svenska hemma hos Maria, som skaffat fullmakter för medlemmarna hos Migrationsverket och därmed också fått insyn i deras asylansökningar.

– I en killes utredning står det att advokaten sover. Det jag sett vittnar om en enorm rättsosäkerhet, berättar hon.

Tar in nya medlemmar

Det svenska civilsamhällets integrationsarbete är alltså av fortsatt vikt och inom kort ska nya medlemmar få chansen att visa upp sina skådespelartalanger genom AFC.
– Nu fortsätter vi med projektet och tar in nya medlemmar, framför allt kvinnor. Det ska bli jättespännande att starta en ny grupp.

Maria af Malmborg Linnman berättar att hon hoppas kunna driva projektet vidare på lång sikt – men för att det ska vara ekonomiskt möjligt krävs det nya bidrag.

– Jag vill gärna göra det här projektet mer permanent och sätta upp en ny föreställning i vår. Men de flesta i gruppen som är kvar har fått tillfälliga uppehållstillstånd. Så vi vet inte hur framtiden ser ut än.