Författaren och digitaliseringsexperten Mattias Beijmo berättar i sin nya bok ”De kan inte stoppa oss” om en mindre känd sida av kriget i Syrien. Den om hur det demokratiska upproret slogs ned med teknologins hjälp. I centrum står människorättsadvokaten Noura Ghazi och programmeraren Bassel Khartabil som träffades under den arabiska våren, förälskade sig i varandra och kämpade, tillsammans med många andra, för ett annat Syrien. Som vi vet slutade det inte bra. Vad färre vet är hur instrumentell europeisk teknologi var i krossandet av den demokratiska oppositionen.

Mattias Beijmo kom historien på spåren under arbetet med sin förra bok ”Båt 370” som han skrev tillsammans med journalisten Annah Björk.

– I det arbetet så träffade jag på många från Syrien. När man sitter där på Lesbos och väntar på en UNHCR-buss som aldrig kommer, så får man ju tid att prata med varandra. Då förstod jag, inte bara hur viktig teknologin var för deras flykt, vilket skildrades i förra boken, utan också hur avgörande teknologin varit för deras kamp, innan de tvingades fly. Eftersom jag själv har teknologisk bakgrund sedan över 20 år tillbaka, så är det klart att jag snöade in på det. Jag började nysta i en tråd som sedan när jag fick höra om Bassel Khartabil började jag få grepp en helhet som jag kände att jag var tvungen att lägga tid på.

År 2000. Den brutala diktatorn Hafez al-Assad hade dött och sonen Bashar al-Assad tog över posten. Han talade i sitt installationstal om demokrati och transparens. Det nya unga presidentparet Bashar, som utbildats i väst, och Asma, en brittiskfödd dataingenjör med finansbakgrund, andades modernitet och hopp om reformer. Det första Bashar al-Assad gjorde när han kom till makten var att starta Syrian Computer Society för att driva på digitaliseringen i landet.

– Assad tog ju internet till Syrien. Han och hans fru digitaliserade Syrien väldigt medvetet, det var väldigt prioriterat. Han förstod att det var nödvändigt för att vara konkurrenskraftig regionalt, men också globalt, berättar Mattias Beijmo.

Det gjorde också att han släppte in nya idéer och nya koncept i ett samhälle som varit väldigt slutet.

– Han var medveten om att det inte går att göra det ena utan att få det andra. Genom sin enorma säkerhetstjänst kunde han redan kontrollera vad som hände på det fysiska torget, det hade han lärt sig av sin pappa. Men han visste också att man kunde kontrollera, förstå och hindra samtalen på det digitala torget. Han var inte så orolig för det. Han tänkte att han kunde hantera det.

Men sedan kom sådana som Bassel Khartabil som visste hur man skulle navigera förbi kontrollen och övervakningen. Bassel Khartabils historia följer Syriens internethistoria nära. Han var en av mycket få syrier som var uppkopplade till en början och jobbade med såväl att göra Syriens kulturella arv tillgängligt digitalt, som internationellt med Creative Commons. Han startade också Syriens första hackerspace 2010. 2011 blev internet avgörande för upproret mot regimen och Bassel Khartabil var en av de som med allt mer sofistikerade metoder, lyckades få ut bilder, filmer på regimens förtryck till omvärlden. Men han blev till slut också en av alla aktivister som greps, torterades och avrättades till följd av den allt kraftfullare övervakningen.

– Hans historia är naturligtvis en berättelse om kamp under den arabiska våren, men han har också en bakgrund som är besläktad med mig och många andra som har blivit kära i internet och jobbat med internet från 90-talet och fram till nu. Han var en del av Syriens från noll till väldigt kraftfulla ökning av internetanvändande. Där finns en väldigt stark identifikation för mig. Om Syrien var Sverige, vad hade jag använt för verktyg? Vad hade jag vågat göra? Jag hade förmodligen inte varit lika modig.

Precis som Assad våldsamt slog ner de fysiska protesterna, trappade han även upp attackerna mot den digitala aktivismen när han upptäckte att aktivisterna blivit smartare. Han startade Syrian Electronic Army, ett regimvänligt virtuellt hackerspace som bland annat arbetade för att knäcka aktivisternas kryptering. Ett krig började utspelas online – och på båda sidor i den digitala kampen fanns svenska händer. Mattias Beijmo kallar det för en av de mest häpnadsväckande delarna av svensk internethistoria. Den arabiska vårens aktivister i såväl Egypten och Syrien fick hjälp från oväntat håll. Hackers i Sverige och andra europeiska länder började hjälpa aktivister på marken att runda internetcensur och att krypterat och säkert kunna skicka ut bild- och filmmaterial. Ett löst sammansatt hackernätverk, Telecomix, som hade startats kring frågor om frihet på internet, började rikta in sig på den arabiska våren.

– Det var unga män med väldigt stor teknologisk kompetens, särskilt inom programmering och nätverksbyggande, hur man hackar nätverk, tar ner dem, kommer in i dem. Unga män, framför allt motiverade av det teknologiska. Det var en mix av vänsteranarkagänget, men också ett frihetligt libertariangäng som tycker att allt ska vara fritt inklusive droger, och när det mixas med det teknologiska så blir det en väldigt stark kraft. Den här kraften bestämde sig då några av dem att rikta mot den arabiska våren. Det var svenskar, några tyskar, fransmän och amerikaner som startade upp det

Varför fick Telecomix en så betydande roll?

– Nummer ett för att de är så duktiga. Nummer två för att de väldigt snabbt hittade nyckelpersoner som blev varse om att de fanns. Det skänkte hopp och styrka, att det fanns människor utanför Syrien som satt uppe på natten och försökte hjälpa aktivister i Syrien att få ut videos till Al-Jazeera på ett säkert sätt eller för att skapa skydd mot spårningen i Assads system. Att det fanns någon som gjorde det gjorde att aktivister vågade sig ut på gatorna, att någon så långt ifrån dem kämpade med dem, att deras uppror betydde något för någon annan ung person.

Men även på den andra sidan kom européer till hjälp. Assads säkerhetstjänst upptäckte att allt mer trafik doldes i VPN-tunnlar och fler hade lärt sig använda den krypterade webbläsare Tor. Regimen skaffade ett kraftfullare övervakningssystem levererat av det franska företaget Qosmos, ett företag med en svensk marknadschef och som sedan dess hamnat i svensk ägo då det köpts upp av svenska Enea. Systemet gav säkerhetstjänsten möjligheten att övervaka all datatrafik samtidigt som den äger rum, genom så kallad Deep packet inspection.

– Den sista tröskeln Assad satte dit är väldigt svår att komma undan. Den är så allomfattande att det gör det väldigt svårt att bedriva ett oppositionellt arbete mot sådan teknik. Det fångar upp allt.

– Utan den här hjälpen utifrån hade Syriens demokratiska revolution haft en ärlig chans. En förbluffande mängd fängslade i Syrien har suttit framför en förhörsledare och konfronterats med sida efter sida av utskrifter av chattar, videosamtal och onlineaktivitet.

Frågorna Mattias Beijmo ringar in i boken är två. Hur kan vi tillåta att våra företag exporterar teknologi som används på det här sättet? Och hur långt vill vi själva gå, hur väger vi demokrati och integritet mot terrorbekämpning, vad riskerar att hända om Sverige utvecklas som säg Ungern eller Polen?

När det gäller export av övervakningsteknologi har försök gjorts i EU för få till en exportkontroll av den här typen av teknologi när det kommer till exempelvis diktaturer. Sverige är, som ETC tidigare skrivit om, ett av länderna som motsätter sig en exportkontroll av övervakningsteknologi, vilket framkom genom läckta EU-dokument under hösten.

Vad är det som gör att Sverige motsätter sig det här?

– Det är arbetstillfällen och de täta band som finns mellan näringslivet och den politiska makten. Vi har självbilden att vi är de som ska göra det här om någon, vi är en bra vapenleverantör jämfört med andra. Den utgår ju från en felaktig premiss att man ska göra dåliga saker eftersom man är bra. Det är som att Bamse ska ta på sig en rånarluva och råna en bank, för att bättre att han gör det än någon annan. Han kommer ju inte skjuta någon inne på banken, så då är det bättre att han rånar. Men Bamse ska väl ge fan i att råna banken, han är ju ett föredöme för alla barn.

– Det är ju en felaktig grundpremiss för utveckling. Så kan man resonera för att få marknadsandelar. Men för en samhällelig global utveckling så kan man inte resonera så. Så kan ingen resonera som har politiska ambitioner att göra gott. Det är där politiken skiljer sig, eller borde skilja sig, från näringslivet. Politiken borde vara bättre på att säga bara för att andra gör det behöver inte vi göra det. Det är ett ganska självklart politiskt ställningstagande.

I det läckta dokumentet försvarar de länder som mot­sätter sig exportkontrollen att de här teknologierna också har goda syften och att inte exportera också skulle kunna äventyra mänskliga rättigheter, då exempelvis terror­bekämpning skulle bli mindre effektiv.

– Det är det gamla Carl Bildt-argumentet som jag brukar kalla det. När man skulle lägga ett exportförbud på Ericsson så gick Sverige och Carl Bildt emot det och sa att mobiltelefoni skapar demokrati, det behövs i Syrien och därför ska Sverige undantas för vi kan leverera det här på ett ansvarsfullt sätt. Han lyckades få till ett undantag så att Ericsson fick leverera, mitt under brinnande repression mot Bassel Khartabil och de andra aktivisterna.

– Och Ericssons system är smockfulla med övervakning. Övervakningen var inbyggd i systemen redan då. Det finns tappkranar ur digitala flöden för data om vad människor säger online, är en integrerad del av Ericssons leverans.

– Till skillnad från ett granatgevär kan du, om du har levererat de här systemen, stänga av dem. Det är där vi behöver en annan typ av lagstiftning som tar ansvar för hur de används. Systemen är beroende av uppdateringar via internet, och därför kan man också tvinga leverantörerna att sätta dit en ”kill switch” som kan göra dem obrukbara eller åtminstone svåranvända. Men just nu saknas sådan reglering.

När det gäller frågan om hur långt vi själva är beredda att gå och hur vi ska väga integritet mot exempelvis behovet av terrorbekämpning, anser Mattias Beijmo att kunskapsnivån är skrämmande låg.

– Säpo vill ha större trål att fiska med, större möjligheter att inhämta data. Det är på remiss nu. Och just nu vet inte de beslutande politikerna vad de beslutar om. De vet inte i vilken utsträckning det här är brottsbekämpande eller om det kan vara en förberedelse för åsiktskontroll. Det kan inte avfärdas. Det finns politiker i Sveriges riksdag idag som tycker att Ungern är ett fantastiskt land och föredöme. Så länge vi har det måste vi vara mycket försiktigare med vilken lagstiftning vi släpper igenom för att FRA och Säpo tycker att det är en bra idé. Den kompetensen, den diskussionen finns inte idag, och det skrämmer mig.

– Jag var inte långt ifrån där Akilov körde lastbilen, jag har barn, jag håller med, det finns fog för det här. Men vi kan inte ta den diskussionen utan en mycket större diskussion på ett helt annat plan. I grunden är det här en politisk fråga. Det är inte en teknologisk fråga eller en juridisk fråga. Det är politik. Vi måste kunna kräva av våra folkvalda att de förkovrar sig i de här frågeställningarna.

Under en föreläsning häromveckan beskrev du dig själv som medskyldig till den här utvecklingen. Hur menar du då?

– Jag har ju i över 20 år arbetat med det här. Det finns få i Skandinavien som har arbetat med större digitaliseringsprojekt för lika många aktörer som jag har gjort. Det är banker, försäkringsbolag, politiska partier och statliga myndigheter. Jag har alltid trott och tror fortfarande att digitalisering i grunden är av godo och att man kan göra och gör väldigt bra saker av det. Jag har nog lite för lite funderat på, givet hur mycket insikt jag har haft om det, vad som är konsekvenserna av det här ur ett demokratiskt perspektiv, eller ur ett integritetsperspektiv. Teknologierna har blivit så kraftfulla.

– Teknologin har sprungit ifrån oss utan att vi har diskuterat om vi vill ha allt det här. Nu har vi börjat glänta på den diskussionen, men det kan vara för sent. Vi har byggt in det så mycket i vårt dagliga liv, hur ska vi kunna reversera det? 

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.