Birgitta Sevefjord, ordförande för Tantpatrullen, tycker att valrörelsens fokus på el- och bränslepriser är absurd. 

– De stigande matpriserna drabbar i dag de pensionärer som ibland kallas för fattigpensionärer mycket kraftigare än de höga elpriserna. Ur det perspektivet är den debatt vi för idag lite absurd. Man ser inte till människor som har väldigt små inkomster, utan man ser till en ganska välbeställd medelklass, säger hon.

Tantpatrullen kräver ett nytt pensionssystem som inte missgynnar kvinnor och har blivit kända för att demonstrera iförda röda baskrar på Mynttorget i Stockholm. Birgitta Sevefjord är själv aktiv i Vänsterpartiet men betonar att Tantpatrullen inte är knuten till något parti. Hon tycker inte att något av dem gör tillräckligt när det gäller matpriserna.

– Politiken, även vänsterpolitiken, är i större utsträckning intresserad av att göra något åt priserna först när medelklassen drabbas, säger hon.

När hon själv handlade senast blev hon chockad över hur priserna stigit på basvaror som kaffe och grönsaker.

– Jag hade nog själv inte fattat hur kraftigt basvarorna hade stigit, och det slår stenhårt mot kvinnor och pensionärer med väldigt låga pensioner. För mat måste vi ju ha, säger hon.

”Fattiga ställer inte till bråk”

Christina Olsson, generalsekreterare för stödorganisationen Sveriges makalösa föräldrar, säger att matpriserna är det överlägset största problemet för deras medlemmar och hon är upprörd över att politikerna inte verkar ta frågan på allvar.

– Man bryr sig inte om fattiga familjer. Det är inte svårare än så. Fattiga ställer inte till med något bråk. Men när medelinkomsttagare får en fruktansvärd elräkning, då tappar partierna väljare om de inte lovar att göra något åt det, säger hon.

När hon pratar med medlemmar berättar de att de dragit ner på kaffe och slutat köpa kött.

– Våra medlemmar är redan nere för räkning efter pandemin. När priserna nu stiger har de inte en krona i marginal. Många av våra medlemmar måste förlita sig på organisationer som delar ut gratis matkassar, säger hon.

Välmenande råd i olika medier om hur man ska hushålla med pengarna i krisen hjälper däremot inte.

– Det är små käcka råd om att göra en budget och hoppa över charterresa. Men ingen av de råden funkar på mina medlemmar. De har inget att dra in på. De äter inte ute, och de handlar redan sina kläder second hand, säger hon.

Bort med matmomsen

Det finns dock politiska förslag för att komma åt matpriserna, även om de inte når ut i debatten. När Dagens ETC frågar riksdagspartierna vad de vill göra för att sänka matpriserna svarar både Socialdemokraterna och Centerpartiet att man har stöttat det svenska lantbruket. Miljöpartiet svarar att man vill halvera momsen på mat tillfälligt.

Men det parti som kanske kampanjar hårdast för billigare mat sitter inte i riksdagen. Rättvisepartiet socialisterna hade nyligen en kampanj där ett soppkök sattes upp utanför en mataffär i Stockholm, och fler manifestationer är planerade.

Elin Gauffin, sammankallande för partiet, säger att prisökningen är ett stort problem för många.

– Man tvingas välja mellan ost och smör. Alla med låga inkomster har det här problemet. Det är fascinerande med medelklassmänniskor som inte ens har märkt att det skett prisökningar, säger hon.

Partiet vill bland annat ta bort momsen på mat, höja barnbidrag, försörjningsstöd och pensioner, samt göra kollektivtrafiken avgiftsfri. Matpriserna är partiets huvudfråga i valrörelsen.

– Det pekar direkt på hur kapitalismen funkar. De stora partierna försöker fördumma folk genom att skylla på en ond människa, Putin, när det inte beror på honom. Det beror ju på stimulanspaketen som staten öste över banker och storföretag under pandemin och finanskrisen. Då blåstes bubblor upp på aktie- och bostadsmarknaden och sedan har det spillt över i den vanliga ekonomin. Men nu när krisen drabbar oss lågavlönade så blir det inget stödpaket, säger Elin Gauffin.

Tvingas välja bort

Köttfärs till middag eller glass till barnen på stranden? När matpriserna skjuter i höjden tvingas Helena Andersson, 55, att välja.

Ett äggpaket som plötsligt kostar 40 kronor. Kycklingen som brukade kosta 98 kronor – nu gäller det att leta på avdelningen med kort datum om hon ska hitta samma pris. Och det är inte ovanligt att hon tar sig runt mellan två, tre affärer för att komma åt de billigaste priserna. 

Så låter det när Helena Andersson, 55, beskriver hur det är att gå och handla i Stockholm. Som när hon stod där i affären och höll ett köttfärspaket i handen. 60 kronor. Det åkte tillbaka ner i kyldisken.

– Ska jag lägga 60 kronor på köttfärs, eller ska jag köpa glass till barnen på stranden? Speciellt sommartid får glassen gå före, ibland måste man unna sig. Så kunde vi äta korv till middag den dagen, säger hon.

Helena Andersson bor i Stockholm och är ensamstående med tvillingpojkar på sju år. 

Hon säger att det ofta är svårt att handla. Barnen äter till exempel inte vilket bröd som helst.

– Ibland flyter det på bra, men det tar ju energi att åka runt i olika affärer och jämföra priser, säger hon.

Har varit värre

Hon vill inte att det ska framstå som att det är synd om henne. Det finns många som har det värre. Hon har själv haft det värre. Tidigare var hon sjukskriven och levde på 2 000 kronor mindre än idag. I januari fick hon en OSA-anställning, en typ av rehabiliterande arbete i offentlig regi, hos kommunen. Anställningen tillsammans med barnbidrag, underhåll och bostadsbidrag gör att hon har omkring 20 000 kronor att leva på i månaden.

– Nu har jag ändå råd att unna mig saker ibland, så var det inte tidigare. Jag är inte bland dem som har det sämst. Men det här halvåret har allting blivit dyrare, säger hon. 

Hon söker pengar ur fonder varje år och hoppas på bidrag till sommaren för att familjen ska få lite extra pengar till nöjen. Genom föreningar för ensamstående kommer de också iväg på utflykter och läger till reducerade priser. Något hon är väldigt tacksam för.

– Utan det vet jag inte hur det skulle ha sett ut för oss, säger hon.

Hon tycker att politikerna borde göra mer, men det är svårt att säga vad.

– Jag tycker absolut att politikerna skulle se till att det inte blev så här. Samtidigt vore det väl konstigt om vi inte varit påverkade av kriget. Men det känns på alla håll och kanter. Elpriserna stiger och mitt bolån har blivit dyrare, men vi får inte högre löner för att matpriserna stiger. Jag är 55 år och har hamnat i den här situationen för att jag blev sjuk. Det är fascinerande att ingen politiker fattar hur illa det är.