– Det handlar om mitt liv. Jag vill egentligen inte tänka på det, men jag måste ju få ett jobb. Annars är allt jag har kämpat för här i flera år bara borta, säger Abbas Barati.
Han läser nu sin näst sista termin på Komvux. När han är färdig hoppas han få jobb som rörläggare eller inom VVS. Men bara att hitta praktikplats har varit svårt.
– Jag hörde av mig till massa ställen som sa att de inte behövde någon. Till slut fick jag en plats, men då kunde jag bara vara där tre av fyra veckor. Så att få ett riktigt jobb sedan vet jag kommer bli svårt, säger han.
Lovad provanställning
Nu hoppas Abbas Barati på att allt ska hinna bli mer som vanligt tills det är dags för honom att hitta ett jobb. Han har ändå ungefär ett år på sig. För David Ghanbari är det däremot mer bråttom. Studenten väntar redan i juni.
– Jag har blivit lovad en provanställning i tre månader på en bilverkstad. Om de anställer mig sedan kan jag få stanna i Sverige. Annars vet jag inte vad jag ska göra, säger han.
Både David Ghanbari och Abbas Barati är trötta på ovissheten. Och trötta på att behöva oroa sig. På att hela tiden behöva kämpa. Redan innan coronviruset kom och förändrade hela samhället tyckte de att kravet på fast jobb efter bara sex månader var alldeles för tufft.
– Det är orimligt! Nästan alla jobb här i Sverige börjar med provanställning, men för oss räcker inte det. Att få ett långt kontrakt med en gång är jättesvårt, säger David Ghanbari.
De är långt ifrån ensamma om sin oro. Varje dag möter Mikaela Berg Sonesson, verksamhetsansvarig på Ensamkommandes Förbund, många ungdomar som är i en liknande situation. För allt fler av dem närmar sig nu studenten, och därmed kravet om att hitta ett jobb.
– Oron var stor redan innan coronautbrottet. Nu är oron dubbel, många är rädda att de får svårt att klara skolan nu när undervisningen måste ske på distans, och de är också oroliga för att det kommer att bli ännu svårare att få ett jobb, säger hon.
”Totalt orimligt”
Mikaela Berg Sonesson tycker att lagen måste ändras. Det behovet fanns redan innan – och borde vara ännu mer självklart nu, menar hon.
– Det går inte att kräva tillsvidareanställningar i det här läget. Lagen hade behövts förändras ändå, eftersom kravet är totalt orimligt, men som det är nu måste man absolut ta bort anställningskravet. Konsekvenserna av att ha kvar det blir enorma, det skapar ett extremt stort lidande för de här ungdomarna.
Precis som många andra som har kritiserat gymnasielagen sedan den infördes i juli 2018 menar Mikaela Berg Sonesson att pressen på de unga som för några år sedan kom hit som ensamkommande blir för stor. Vissa ger upp.
– De har levt med stor oro och stress länge. Det påverkar de här unga personerna. Vi ser att den psykiska ohälsan ökar. Vi ser hur hoppet släcks hos vissa, hur de inte orkar kämpa mer.
Mikaela Berg Sonesson tycker att situationen för den här gruppen borde lyftas nu. Kravet om tillsvidareanställning borde genast tas bort. Men några sådana planer tycks regeringen inte ha. Migrationsminister Morgan Johansson (S) vill inte kommentera saken, enligt hans pressekreterare Adriana Haximustafa är det för tidigt att uttala sig om hur möjligheterna till permanent uppehållstillstånd kommer att påverkas.
– Men det faktum att de har en fullföljd utbildning stärker deras möjligheter på arbetsmarknaden, säger hon.
Hård konkurrens
Samtidigt ska ungdomarna konkurrera med alla de med arbetsmarknadserfarenhet som nu förlorar sina jobb. Och de ska också konkurrera med de som har fått tillfälliga uppehållstillstånd – även de måste få en tillsvidareanställning om deras uppehållstillstånd ska kunna bli permanent. Frida Olsson, programansvarig på stödföreningen Right to play, som hjälper ensamkommande att få jobb, tror trots allt att de unga ensamkommande har en chans. Att de inte ska sluta hoppas.
– Det klart att utmaningen är större nu, men vi har jobbat väldigt fokuserat de senaste veckorna för att ställa om efter de nya förutsättningarna, för att stötta de unga vi möter och hitta nya möjligheter. Det finns ju sektorer som har ökat behov av anställningar nu. De här ungdomarna har en väldig kraft och potential, och det inser förhoppningsvis arbetsgivarna också.
