Massivt engagemang för asylflyktingarna

På Centralstationens perrong 19, där tågen från Malmö anländer står ett tiotal poliser tillsammans med personal från Migrationsverket och ungdomsjouren vid Stockholms stad. På plats finns även Röda korset, Frälsningsarmén och privatpersoner som tagit sig hit för att hjälpa.

En kvinna håller upp en skylt där det står ”Dari”. Hon håller den mot tåget som saktar in intill perrongen. Ingen var med den här gången. Hon vill inte att jag tar hennes namn, till Centralstationen har hon kommit på eget initiativ efter att hon fått höra att det behövdes tolkhjälp i arabiska, farsi och dari. Det kommer fram två yngre killar till kvinnan medan vi pratar och hon följer med dem för att betala in dem på en av centralstationens toaletter.

– De är så tacksamma över det vi gör, att det finns människor här som talar deras språk och välkomnar dem och ger dem information, det känns otroligt bra att kunna göra något, säger kvinnan till mig innan hon försvinner iväg, tillbaka mot perrongen.

Hundratals flyktingar om dagen

Under dagen ska det komma drygt 200 asylflyktingar till Stockholm. Initiativet Refugees welcome – en sammanstrålning av privatpersoner som gått samman för att samla in pengar, kläder, hygienartiklar och för att hjälpa till att slussa flyktingarna vidare – har ett stånd utanför huvudentrén där de delar ut mackor, dricka och frukt. Tidigare har de samlat in kläder men i dag kan de inte ta emot mer. I hörnet av ett av kaféerna inne i vänthallen har de satt upp ett tillfälligt kontor. Här sitter sju personer som febrilt bokar biljetter för de pengar som skänkts till initiativet.

– Vi ger dem som kommer ett överlevnadskit, de får hygienartiklar som tandborste, tandkräm, schampo, bindor, blöjor, men även lite mat, frukt och leksaker till de som har barn. Det är helt fantastiskt hur människor har ställt upp i det här, vi har privatpersoner och taxichaufförer i bilar utanför som ställer upp och kör flyktingarna till olika platser, moskéer som tar emot, vänner och bekanta eller för vidare resa, säger Tina Morad, en av initiativtagarna.

Många på plats för att hjälpa

Några timmar senare, inne på en av stationens offentliga toaletter, har någon just borstat sina tänder. Vänthallen är fylld av arbetspendlare, resenärer, myndighetspersoner, volontärer och flyktingar. På perrongerna står nu än fler poliser och privatpersoner som är där för att hjälpa. Tåget saktar in, någon säger att de ser flyktingar längst fram och fler längre bak i tåget. Tre killar kliver ur en av vagnarna och blir genast dragna åt sidan av en tolk som frågar om de vill stanna i Sverige och söka asyl eller fortsätta vidare. 

Hasnen är en av de tre männen som just klivit av, de ska vidare till Finland och får instruktioner av de ideella tolkarna om att vänta på transporten som ska ta dem till färjeterminalen.

– Vi har rest tillsammans under 21 dagar från Irak, säger Hasnen och pekar på sina två vänner, en jämngammal man och en yngre kille med ett stort ärr i pannan. Vi ska vidare till Finland för där behöver jag inte vänta så länge på min fru som är kvar i Irak, berättar han. I Sverige och Norge skulle det ta flera år men i Finland behöver vi bara vänta några månader.

Hasnen och de två vännerna ler, de är uppåt men märkbart trötta. De har tagit sig igenom hela Europa. Nu är det endast Östersjön kvar innan de är framme vid slutmålet.