Marit Paulsen inledde sin politiska bana hos Socialdemokraterna och redan där var hon drivande i frågan om svenskt EU-medlemskap och kampanjade för ja-sidan inför folkomröstningen 1994. För det arbetet valdes hon till ”Årets europé i Sverige” år 1995. 

Hon var aktiv i Socialdemokraterna fram tills 1998 då hon gick över till Folkpartiet, numera Liberalerna. Hon var aktiv som andre vice ordförande och talesperson i äldrefrågor ända fram till 2007. 

Mellan 1999 och 2004 satt hon som ledamot i Europaparlamentet och vid Europaparlamentsvalet 2009 var hon Liberalernas förstanamn – och sägs av många vara den direkta anledningen till partiets framgångar i valet.

 Till Expressen hade hon tidigare uppgett att hon hade en sak kvar som hon ville få igenom i EU: djurhälsolagen. 2016 kom den till slut. En lag som slår fast sambandet mellan djuromsorgen, djurhälsan och folkhälsan, något hon kämpat för i flera år, klubbades igenom.  

Marit Paulsen sörjs av familj, kollegor och vänner. Tillsammans med sin man sedan 1973, Sture Andersson, bildade de en stor familj bestående av tio barn, några av dem biologiska, några av dem fosterbarn och några av dem adopterade. 

I ett uttalande skriver familjen “själv avfärdade Paulsen detaljfrågor om exakt hur stor ‘klanen’ egentligen var, utan framhöll att kärlek är tjockare än blod”.

Flera före detta partikollegor beklagar sorgen, bland dem den tidigare partiledaren Jan Björklund som via Twitter tackar Marit Paulsen för hennes insatser.

”Avgörande för att Sverige gick med i EU. Hon fick fler personkryss än någon annan svensk någonsin. Tack för allt”, skriver han.

Marit Paulsen blev 82 år gammal.