Därmed blir vardagslivet minst sagt svårplanerat. De anställda ska få sina scheman för ett halvår i taget, men chefen får göra ändringar och i praktiken får de veta när de ska jobba med en månads varsel.

– Man får ställa in allt man planerat, läkarbesök och annat. Man kan inte ändra tiderna för då anses du vara jobbig och riskerar att inte få extratimmar, säger Marija Radenkovic.

Det samma gäller de dagar när chansen till extrapass uppenbarar sig. Är man schema­lagd mellan klockan 7 och 12, kanske chefen kommer vid 10-­tiden och frågar om att ­stanna till 16 eller 17.

– Skulle du neka blir du inte tillfrågad nästa gång, säger Marija Radenkovic.

Drabbad av stroke

Att vara sjuk har man inte råd med, konstaterar hon.

– Du förlorar så mycket att du inte klarar månaden. Man kan inte vara hemma så man kommer sjuk.

Och sjuk har Marija ­Radenkovic blivit. Nyligen vårdades hon på sjukhus för en mindre stroke. Något hon själv ser som en konsekvens av sin arbetssituation.

– Det är den eviga stressen över ekonomin, om det ska gå ihop eller inte.

Marija Radenkovic är 51 år, medan de flesta av hennes kollegor är unga kvinnor. För många av dem är ett fast hyres­kontrakt en omöjlighet, då timmarna på kontraktet inte ger tillräcklig inkomst.

– Även om du kanske jobbat fulltid så har du det inte på kontraktet.

Redo för strejk

Nu pågår avtalsrörelsen. För Handels är arbetstiderna prioriterade tillsammans med en höjning av lägstalönerna. Fackförbundet kräver stopp för hyvling – det vill säga att arbetsgivare sänker de anställdas arbetstid – och stärkt rätt för heltid. Idag är den ofrivilliga deltiden en viktig orsak till att en 30-årig kvinna som jobbar i detaljhandeln inte får ut mer 19 300 kronor en genomsnittlig månad, enligt Handels.

I en intervju med tidningen Handelsnytt i februari pekade medlingsinstitutets general­direktör Irene Wennemo ut handeln som en av de branscher där sannolikheten för strejkvarsel är stor. Enligt Maria Radenkovic är hennes kollegor redo för strejk för bättre villkor ifall det behövs.

– Ja. Jag kan nog tala för alla som valt mig när jag säger det.

Två tredjedelar av Handels medlemmar är kvinnor. Villkoren är betydligt sämre än i mansdominerade branscher, påpekar Marija Radenkovic.

– Vi befinner oss på samma nivå som fabriksarbetarna gjorde när de revolterade i början av 1900-talet. Det är rent slaveri.

LO-varning: Kvinnorna halkar efter – blir allt fattigare

48 000 kronor i månaden. Det är heltidslönen för en genomsnittlig manlig tjänsteman. En genomsnittlig kvinna i arbetar­yrke får hålla till godo med 28 300 kronor.

Men i verkligheten är skillnaden ännu större. Tittar man på den inkomst som faktiskt trillar in på kontot varje månad får arbetarkvinnan i genomsnitt 23 206 kronor och den manliga tjänstemannen 46 560 kronor. Skälet är att hälften av alla ­arbetarkvinnor jobbar deltid, jämfört med bara en dryg tiondel av de manliga tjänstemännen.

H&M ett skräckexempel

En orsak till det utbredda deltidsarbetet är att många kvinnor har fysiskt och psykiskt krävande yrken, inte minst i vård och omsorg. Men ännu viktigare, enligt LO, är de krav som finns från arbetsgivare på anställdas flexibilitet. Ett vårdbiträde förväntas jobba när hjälpbehovet är som störst, en butikssäljare när trycket från kunderna är som högst.

Rapporterna om klädkedjan H&M:s hyvling, det vill säga sänkning av de anställdas arbetstid, blixtbelyser problemet, menar LO:s utredare Joa Bergold. Facken måste fortsätta strida för att heltidstjänster ska vara normen, även i kvinnodominerade yrken, anser hon.

– Det är orimligt hur H&M nu håller på att hyvla för att få ut absolut mest flexibilitet av anställda och där man nu får kontrakt som är helt omöjliga att försörja sig på, säger Joa Bergold.

Lever på marginalen

Arbetarkvinnors deltidsarbete i kombination med låga lönenivåer gör att många lever på yttersta marginalen, menar Joa Bergold. Nyligen visade fack­förbundet Kommunal i en ­rapport att var sjunde heltidslön på deras avtalsområde är lägre än 22 000 kronor i månaden – och då jobbar alltså många betydligt mindre än heltid.

– Det är en skrämmande utveckling. Vi riskerar att få arbetande fattiga, säger Joa Bergold.

För att fler ska ha möjlighet att jobba heltid i vård och omsorg krävs bland annat rimligare scheman och bättre bemanning som avlastar de anställda som idag går på knäna, enligt Joa Bergold. Då behöver politiker på alla nivåer skjuta till resurser.

– Det är en överlevnadsfråga för att få människor att vilja jobba i välfärden.

Göra som i Finland?

I Finland driver såväl LO som Socialdemokraterna försök med fyra dagars arbetsvecka. I Sverige har LO visserligen ett långsiktigt mål om 30 timmars arbetsvecka, men heltid som norm och inflytande över arbetstiden har prioriterats framför arbetstidsförkortning. Joa Bergold tror att frågan kommer att växa framöver även i Sverige.

– Frågan om arbetstidens längd behöver ett uppsving, vi behöver prata om alla de här sakerna samtidigt.