– Det kanske låter lite naivt, men Mariefred är på ytan väldigt plutte-nuttigt och ser ut som en tavla. Mitt i den tavlan satt plötsligt de allra fattigaste människorna och tiggde. Folk reagerade väldigt starkt på det, säger Anna Löfving, som är chefredaktör på Mariefreds tidning och initiativtagare till Mariefredsmodellen.
Följande höst anordnade Anna Löfving en loppis tillsammans med kyrkan, från vilken alla intäkter oavkortat gick till de romska tiggarna i Mariefred.
– Alla på orten hade hunnit komma i kontakt med de fem eller sex tiggarna som satt utanför Ica och Systembolaget, så uppslutningen blev helt enorm. Jag har aldrig varit med om något liknande. Församlingshemmet fullkomligt sprängdes av prylar som folk lämnat in, säger Anna Löfving.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
”Fruktansvärt orättvist”
Det lokala engagemanget för de utsatta romerna satte igång tankarna och efter att ha besökt romernas hemby Crovu i Rumänien, insåg Anna Löfving att hon ville göra mer.
– I Rumänien bor de i tält eller vindpinade plåtskjul. Många av dem har inte värme eller elektricitet. Barnen är sjuka och saknar vinterkläder och skor. De står helt utanför det rumänska samhället. Inte ens de allra duktigaste hantverkarna kan få arbete, det är så fruktansvärt orättvist, berättar hon.
Fas ett av Mariefredsmodellen, som infördes under sommaren 2015, gick ut på att mariefredsborna anlitade de romska tiggarna för enklare uppdrag, mestadels trädgårdsarbeten och enklare renoveringar. Anna Löfving kontaktade skatteverket för att få reglerna klara för sig och när de fick klartecken visade sig satsningen snabbt bli en framgång. Men alla i Mariefred var inte positiva.
– Många anklagade oss under förra sommaren för att ge romerna svarta arbeten. Men enligt Skatteverkets jurister är det fullt i sin ordning att avlöna någon med upp till 1 000 kronor, utan att betala skatt. Romerna får 100 kronor i timmen för att klippa en häck eller gräsmatta, byta ut trasiga tegelpannor, köra iväg grovsopor eller måla en fasad, säger Anna Löfving.
Initiativet har också kritiserats för att ge romerna de arbeten som annars skulle ha gått till Mariefreds arbetslösa ungdomar, berättar Anna Löfving.
– Det finns en liten grupp i Mariefred som fortfarande är motståndare. Du anar inte hur de slår knut på sig själva, för att finna anledningar till att slänga ut romerna. En del av dem har ringt och sagt upp sin prenumeration på tidningen, för att vi engagerar oss i det här. Det är klart man blir ledsen.
Men tack vare Mariefredsmodellen sitter inte längre några romska tiggare utanför butikerna och ortsborna, som nu hunnit bli bekanta med romerna från Crovu, är inte längre rädda för avvikelsen i det annars så homogena Mariefred.
– Om de går en dag utan uppdrag, sätter de sig inte och tigger ändå, eftersom de är solidariska med oss som hjälper dem. De vill inte göra oss ledsna, nu när vi blivit vänner, säger Marie Frej, reporter på Mariefreds tidning, som också är engagerad i projektet.
Marian Gaman, en av romerna från Crovu, som kommit till Mariefred för att arbeta, berättar om hur han och hans familj upplever initiativet. På knagglig engelska förklarar han, som sammantaget varit i Mariefred i lite drygt två år, att det känns skönt att slippa tigga.
– Det känns bättre i hjärtat att få arbeta och jag har riktiga vänner här. Det är bättre för min familj också, eftersom det ger mer pengar. Jag kan hjälpa dem som är hemma i Rumänien bättre, säger han.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Under sommaren infördes fas två i Mariefredsmodellen. Anna Löfving som ville ta det hela ett steg längre startade då upp bemanningsföretaget Crovu Creation, för att romerna skulle kunna arbeta under längre perioder än tio timmar åt gången, samt för att de skulle bli ordentligt försäkrade. Nu betalar de därmed in såväl skatt som arbetsgivaravgifter. Priset för tjänsterna har höjts till 200 kronor per timme, men då kan köparen nyttja rut- eller rot-avdraget, vilket inte tidigare varit möjligt.
– Tanken är att vi nu till hösten ska ta ytterligare ett steg. Tidningen har blivit lite lidande, eftersom vi lagt ned så mycket tid på det här, utan att vi tagit ut en krona för det. I fas 3 är tanken att vi ska släppa ansvaret för verksamheten och låta romerna själva driva företaget, säger Anna Löfving.
