Göran Claesson lägger i ordning en av kondoleanserna vid monumentet. Det har gått några dagar sedan minnesceremonin hölls i Lindesberg, 20 år efter förlisningen där 33 personer från Lindesberg omkom.
Göran Claesson är ordförande i Föreningen Anhöriga Estonia Lindesberg FAE och han är rädd för att den nya tekniken inom dykningen leder till att vraket plundras och att det finns risk för att offrens ägodelar stjäls.
20 år efter Sveriges största fartygsolycka i modern tid, natten till den 28 september 1994, vilar Estonia i tystnaden på Östersjöns botten. Det är i alla fall den officiella versionen.
Rädd att dykare ska plundra
Författaren och dykaren Anders Jallai har uppgett i svenska medier att i själva verket har sportdykare gjort ett 30-tal dyk på Estonia och att det säkert handlar om ett större antal dykare och att flera av dem har plockat med sig föremål som souvenirer. Jallai hänvisar till dykare han har pratat med. Bland annat säger han att en svensk har deltagit i en tysk dykexpedition. Både teknik, utrustning och utbildning inom dykningen har gjort att det är ett ganska enkelt dyk för många i dag. Bara i Sverige finns det ett hundratal dykare inom det som kallas teknisk dykning. Lägger man då till alla länder runt Östersjön, blir det många som har den utbildningen.
Det här är en tragisk nyhet som Göran Claesson har väntat sig.
– Det man är rädd för är risken att oseriösa dykare plundrar vraket. Att bara veta att någon kan ha stulit smycken från de döda. Att någon kanske smält ner eller sålt våra anhörigas smycken är skrämmande.
Båda han och andra varnade redan på 90-talet för att dykare skulle plundra vraket.
– Men myndigheterna sa att vraket låg för djupt för vanliga sportdykare och att övervakningen skulle hålla dykare borta, säger Göran
Både FAE och Stiftelsen Estoniaoffer och anhöriga, SEA, har kämpat för att få klarhet i varför Estonia sjönk.
– Det är fortfarande som ett öppet sår. Jag skulle vilja att ett dykteam fick tillåtelse att göra en grundlig kontroll av vraket. Allt för att vi anhöriga ska få någon förklaring till vad som hände, säger Göran.
”Skulle ha bärgats direkt”
På frågan om han tycker att man borde bärga kropparna blir han först tyst.
– Det skulle ha gjorts direkt. Men kropparna finns där och tekniken finns, så varför inte. Men det vi inom anhörigföreningarna först och främst vill är att få ett svar, varför sjönk Estonia?
– Den ryska ubåten Kursk låg på 108 meters djup och den tog man upp. Om bara viljan finns så skulle man ta upp Estonia, säger han.
Men han tror inte att det kommer att ske under hans livstid.
– Men det är så, sorgen är inte över förrän man har en kropp att lägga i graven, i vigd jord. Jag anser att vi anhöriga har blivit förda bakom ljuset alltsedan förlisningen. Myndigheterna vägrar fortfarande att tro att dykare är där och dyker, samtidigt som det finns uppgifter på att dykare simmar runt inne i vraket, säger Göran.
För cirka ett år sedan skickade SEA in en ansökan om dyktillstånd på Estonia till Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, som är regeringens kontaktorgan i Estoniafrågor.
– Vi står också bakom ansökan, men det blev tyst. Har inte hört hur det gick. Men sanningen kommer fram, om inte i dag så någon gång i framtiden. Och har vanliga sportdykare börjat att dyka på vraket så måste något göras, säger Göran Claesson.
