Susanne Morin på förskolan Draken i Malmö har arbetat som förskollärare sedan 1983. För henne är det tydligt hur kraven som ställs på förskolepersonalen har ökat med åren.

– Vi har många fler arbetsuppgifter, högre krav på oss och ska finnas tillgängliga för så många fler än barnen. Allt detta har kommit till under en lång tid utan att vi har fått mer resurser för det.

Trots en ökad arbetsbörda så trivs Susanne Morin fortfarande med sitt yrkesval. Men det finns stunder när hon funderar på att ändå byta yrke.

– Mitt jobb är både roligt och stimulerande. På något sätt har jag nog följt med när kraven har ökat. Men vissa dagar blir jag arg för att vi ska göra mer på kortare tid och med färre folk. Sådana gånger kan jag tänka att jag kanske ska byta jobb.

Mindre barngrupper förut

Det som ger Susanne Morin ork och som håller arbetslusten vid liv är i dag rasterna, när hon kan komma ifrån. När hon ser tillbaka så fanns det tidigare utrymmen för mikropauser på ett annat sätt än
i dag.

– Vi hade mindre barngrupper och kunde turas om på ett annat sätt. Var man trött kunde man gå iväg och göra något administrativt
i stället, utan att det innebar att kollegorna belastades. För ingen mår ju bra av att ta en paus om det betyder att någon annan får göra desto mer, säger hon.

Hennes kollega Khaldie Elawad är i slutskedet av utbildningen för att bli mattelärare, och arbetar sedan en tid som pedagog på Draken. Hennes vardag består av både toppar med mycket stress och dalar när allt känns lugnare. Det som hon tycker är avgörande är hur många barn hon har omkring sig samtidigt.

– Det är väldigt mycket när alla barn ska gå ut, till exempel. Vi har 20 barn och man måste då lyckas ha ögon på alla samtidigt, säger hon.

Piggnar till igen

Rasterna när hon kan gå ifrån en stund för en kopp kaffe och lite umgänge med andra kollegor är det som får henne att piggna till igen.

– Vi har en bra gemenskap här där vi pratar, skrattar och diskuterar med varandra, säger hon.

Miljöarbetarna Fernandez da Silva och Jonas Grahn har bestämda rutter de kör varje vecka. Sopmängden de hämtar upp varierar från dag till dag och är alltid störst i början av veckan. Ingen av dem tycker att deras arbete är stressigt. Det är däremot fysiskt tungt och sliter på kroppen.

– Jag går upp klockan fyra varje morgon för att pendla en timme till jobbet. Vissa dagar känner jag mig väldigt trött, säger Jonas Grahn.

De båda miljöarbetarna är noga med att alltid hålla de två raster de ska ha varje dag, när de både äter och vilar.

Enligt Fernandez da Silva är arbetet i frisk luft och all uppskattning de får andra viktiga energigivare.

– Vi träffar mycket nya människor i portarna och många blir glada när vi kommer och tar hand om deras sopor, säger han.