Nästan 60 procent av kranskommunernas ordförandeposter i nämnder, inklusive kommunstyrelsen och kommunfullmäktige, innehas av män. På Öckerö är två av de fem positionerna tillsatta av en kvinna, i Stenungsund är det en av fem, i Härryda två av fyra och Alingsås är tre av nio positioner kvinnligt befolkade.
KOM TILL BOKMASSAN !
ETC och Leopard arrangerar 29 och 30 september Bokmassan (Heden, Göteborg). Massa författare, massa böcker – och inga högerextremister. All information: ETC.se/Bokmassan
Lilla Edet är tydlig på sin hemsida med att de har ett jämställdhetsarbete. I deras policy står att målet för ”jämställdhet i Lilla Edets kommun är att flickor och pojkar, kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv”. I början av mandatperioden innehölls ingen av deras ledande positioner av kvinnor, men efter vissa avhopp nu innehas tre av åtta av kvinnor.
Lilla Edets kommunstyrelseordförande Carlos Rebelo Da Silva (S) får frågan hur han tycker att kommunens policy rimmar med deras tillsättning av politiker i ledande positioner.
– Den rimmar inte bra. Men under den här mandatperioden har vi ökat ordföranden som är tjejer som inte var med från början. Alla tre har kommit under mandatperioden. Så vi har jobbat med detta, säger han.
Valberedningens ansvar
Carlos Rebelo Da Silva påpekar att det är i valberedningen som kandidater föreslås och om det inte blir en jämn fördelning där så är det svårt att korrigera senare.
– Det ligger säkert i partiernas kandidater, hur man lägger fram dem på partiernas årsmöten där de ska väljas. Det är där man behöver titta. Det är där man lägger grunden för vem som kommer vidare.
Det är tydligt att det finns politiker som anses vara kompetenta i kommunen, eftersom antalet kvinnor i kommunfullmäktige nu överstiger antalet män. Varför når de ändå inte ända fram till de ledande positionerna?
– Jag kan inte svara på den frågan på ett annat sätt än att medlemmarna har valt på det viset. Jag tror att det har fallit utifrån intresse och vilja och ur ett demokratiperspektiv. Sen kan man givetvis ändra inför framtiden, säger Carlos Rebelo Da Silva.
Hur kommer det sig att det alltid råkar bli män?
– Det här väljs varje mandatperiod. Mandatperioden vi lämnade 2014, där fanns det redan en struktur. Då blir det kanske naturligt att man kanske fortsätter med samma laguppställning, säger Carlos Rebelo Da Silva och påpekar att en nämndordförande som skött sitt uppdrag och vill sitta kvar i många fall också får göra det.
I Ale innehas både kommunstyrelsens och kommunfullmäktiges ordförandeposter av kvinnliga socialdemokrater, både Paula Örn och Inga-Lill Andersson har ytterligare en nämndpost som sitt ansvar, nämligen Jävsnämnden respektive Demokratinämnden. Även nämndens ordförande, Monika Samuelsson är kvinna och socialdemokrat.
Inga-Lill Andersson har varit kommunstyrelsens ordförande i tio år innan hon gick över till kommunfullmäktige och har aldrig känt sig aktivt motarbetad som kvinnlig politiker, men har vant sig vid att vara i minoritet.
– Jag har fått frågan hur det är att sitta i församlingar med bara män. Jag tänker inte på det längre, jag är så van vid att det är så, man blir så avtrubbad, säger hon.
Även hennes partikollegor har märkt av det ojämställda läget, både i Göteborgsregionen och internt, de har exempelvis en samhällsnämnd med bara manliga politiker.
– Jag räknade hur många män och kvinnor det var på mötena jag var på. Då är det nästan aldrig mindre än 75 procent män i de sammanhang jag befinner mig i, oavsett om det är interna eller externa möten. Jag blir skitfrustrerad, säger Paula Örn.
Hon får medhåll av Monica Samuelsson.
– Om vi ska ha samma skyldigheter, måste vi också ha samma rättigheter. Det signalerar vi ner, inte bara till alla småpojkar, men även till småflickor, att det är helt ok att ha tunga uppdrag och ansvar. Sedan handlar det om att ha makt och en möjlighet att få vara med och påverka en framtid. Den kan inte bara vara männens, säger hon.
Ges dåligt samvete
Ale kommun har också haft problem med att få in kvinnor i de politiskt ledande rummen, främst i åldrarna 25 till 40 år. Paula Örn började som oppositionsråd när hennes dotter var åtta månader och fick då frågan var hennes dotter var upprepade gånger.
– Det är inte naturligt att folk fattar att barnet har en pappa som är fullt kapabel att ta hand om henne. Det är sådana småsaker som gör att det blir lite jobbigt. Man får positionen och det är inte det att man aktivt motarbetas eller att någon skulle säga att ” kvinnor kan inte”, det är de små, små grejerna hela tiden, säger hon.
Paula Örn tillägger att hon som kvinnlig politiker därför sannolikt har mer dåligt samvete än sin manliga motsvarighet, när hon missar tid med barnen eller ett möte.
Hon tycker att politiken jobbar för lite med ”motstrukturer” inom den egna organisationen, att det inte räcker med varvade listor där varannan valbar politiker ska vara kvinna.
– Det finns massor av sätt om man vill skapa strukturer. Men då är det helt plötsligt demokrati. Har medlemmarna valt bara män, så vill de ha bara män. Det kan man inte diskutera om. Man måste kunna kombinera medlemsdemokrati och jämställdhet, säger Paula Örn.
Ojämnt arbete i hemmet
De har alla tre hört många ursäkter till varför ojämställdhet ska accepteras, som att det är medlemmarna som väljer demokratiskt, att den rätta personen råkade vara man – varje gång – och att det saknas intresse från kvinnliga politiker.
– Jag kan känna frustration över att folk säger att ”Nu har vi infört varvade listor” och sedan är det färdigt. Nej, det är faktiskt inte alls färdigt, inte ens litegrann, säger Paula Örn.
ETC Göteborg tittade även på hur det såg ut i toppen på de kommunala förvaltningarna, det vill säga de tjänstemän som genomför de politiska besluten. Där var det istället kvinnorna som dominerade på chefsposterna. Lilla Edet, som har haft det svårt att uppnå jämställdhet politiskt, har lyckats få en helt jämställd fördelning bland sina förvaltningschefer.
Carlos Rebelo Da Silva tror att det är ett uttryck för att det fortfarande finns en ojämn fördelning av arbetet i hemmen.
– Vi är fritidspolitiker, det betyder att jag först jobbar på mitt jobb och sen ska jag hinna med det politiska arbetet och familjen. Förvaltningschefer är direktanställda. Jag tror att det gör en stor skillnad, säger Rebelo Da Silva.
