Manliga pedagoger möter motstånd

På Henriksdals förskola i Nacka är det eftermiddagsmellis ute på gården. I entrén håller lilla Julia fram två plasthästar. ”Titta”, säger hon stolt, innan hon springer undan. Treåriga Lea kommer stapplande med en torr blöja i handen. 

– Kolla den, säger hon till sin förskolelärare Björn Eriksson. 

Det är dags att byta blöja. Lea klättrar själv upp för stegen till skötbordet. 

– Vilken stor tjej du är Lea som kan klättra upp själv, säger Björn uppmuntrande. 

Björn Eriksson har jobbat på förskola i 33 år och har varit här på Henriksdals förskola sedan i augusti. 

– Jag jobbade först som frisör, men det kändes lite ytligt. Jag ville skola om mig till ett yrke som kändes mer väsentligt och på riktigt. 1982 var jag färdigutbildad förskollärare.   

Än i dag trivs han väldigt bra i sin yrkesroll och har som han själv säger ”asroligt” på jobbet. 

– Det är levande och omväxlande att jobba med barn, och man får så mycket positiv respons. Om man känner sig lite trög och nere någon dag så lyfts man upp av barnen. 

”Viktigt med förebilder”

Här På Henriksdals förskola är fyra av tretton i personalstyrkan män, vilket är en ovanligt hög siffra. På landets samtliga förskolor är inte mer än tre procent av förskollärarna män. Björn Eriksson säger att han länge har matats med föreställningen att det är viktigt med manlig personal. Men han är inte helt bekväm med den ”sanningen”. 

– Män är inte en enhetlig grupp. Det som är viktigt är mångfald och jämställdhet, att barnen får många olika typer av förebilder. Sedan är det även viktigt att barnen får manliga förebilder, att de får se att även män kan vara omhändertagande och trygga. 

”Vill inte lämna till mig”

Efter det uppmärksammade pedofilmålet i Högsby förra året, där en 21-årig manlig förskolepraktikant dömdes för flera fall av grovt sexuellt övergrepp på barn, har oron och misstänksamheten bland föräldrarna ökat. 

– Det har blivit okej att tycka det är fel i huvudet på män som vill jobba på förskola. ”Varför väljer de att jobba med barn, det måste vara något fel på dem.”. Ungefär så kan det låta. Det jag har mött rent konkret är föräldrar som inte har velat lämna sina barn på förskolan när det inte har funnits några kvinnor här på morgonen. 

Under sina 33 år har Björn Eriksson aldrig tidigare upplevt en liknande misstänksamhet. Att inte själv påverkas negativt av fördomarna är svårt, tycker han.  

– Det är lätt att ta det personligt, men man får skaka av sig det. Jag vet att det egentligen inte handlar om mig.      

Anmälningar ökar

Att misstron ökar syns också i polisens statistik. År 2012 anmäldes nio anställda i förskolan för sexuella övergrepp i Stockholms län. Året efter var det 17 och under 2014 ökade anmälningarna till 22. Alla förundersökningar har lagts ner och ingen har dömts.

I december förra året anmäldes en av Björn Erikssons manliga kollegor på Henrikdals förskola. Trots att åtalet lagts ned i brist på bevis tror Björn Eriksson att hans kollega kommer att ha svårt att återvända till yrket. 

– Han är så förknippad med de här anklagelserna i dag. 

Det som krävs för att stävja oron och fördomarna mot manlig förskolepersonal tror Björn Eriksson är mer utbildning och en högre grad av medvetenhet kring frågorna. 

– Vi behöver mer kunskap och lära oss att känna igen tecknen. Det förekommer faktiskt även kvinnliga pedofiler, säger han.