Varje kvartal rapporterar kommunen hur många som har fått beslut om att de har rätt till bistånd, men som inte fått någon hjälp inom tre månader. Siffrorna skickas till Inspektionen för vård och omsorg, IVO.
ETC Uppsala har gått igenom varje rapport från tre olika nämnder mellan 2014 och 2016. Längre tillbaka hade kommunen en annan nämndorganisation och siffrorna blir svårare att jämföra med varandra.
Eva Christiernin menar att detta också kan vara anledningen till att omsorgsnämnden tycks ha ett ökande antal beslut som inte har verkställts.
– Den gamla nämnden hade bara ansvar för personer mellan 21 och 64 år. Nu har vi ärenden från alla åldrar hela livet. Vi har tagit över ansvar för LSS-personer som tidigare låg under äldrenämnden. De har ett mindre antal personer att ansvara för och vi har fler, förklarar Eva Christiernin.
Men den förklaringen håller inte vid en granskning av rapporterade ärenden. Mellan 2014 och 2016 har nämligen också det totala antalet ärenden ökat. Och under hela perioden har just omsorgsnämnden, som har hand om personer med funktionsnedsättningar, haft många fler ärenden som inte har verkställts än både äldreförvaltningen och socialförvaltningen. De flesta ärenden handlar om plats i boenden, men en del rör också personella resurser som kontaktpersoner.
– Men det har alltid varit ett tufft läge, så länge jag har funnits med i funkispolitiska sammanhang. Det är det nu också, säger Eva Christiernin.
Varför är det så?
– Dels handlar det om att vi har en bostadsbrist i Uppsala. Det är också väldigt höga krav på ett LSS-boende, helt andra än på ett äldreboende eller HVB-hem. Det är på metern bestämt hur det ska vara.
Dragit ut på tiden
Eva Christiernin menar att konflikten som omsorgsnämnden tidigare har haft med alliansen om att använda LOV – lagen om valfrihet inom LSS, har gjort att satsningar har dragit ut på tiden också ett tag efter maktskiftet, och att en del boenden som var efterfrågade redan innan kan byggas först nu.
Men samtidigt som omsorgsförvaltningen har en bostadskö så har man också ett antal lägenheter som står tomma för att personer med funktionsnedsättning tackar nej till dem.
– Det kan finnas flera anledningar. Många unga och deras föräldrar tänker att de söker tidigt för att det ändå kommer att ta tid – och sedan är man inte redo att flytta när erbjudandet väl kommer. Det handlar också om att gruppdynamiken på ett gruppboende ska fungera.
– Unga med funktionsnedsättningar är mer välinformerade om sina rättigheter i dag och de ställer krav – och det måste de få lov att göra. Sedan märker vi att det finns en väldig efterfrågan på bostäder i vissa områden, som Norby eller Gamla Uppsala. Nu bygger vi där och då är intresset väldigt stort.
”Tiden som beviljas räcker inte till”
Pia Ek, ordförande i FUB, Föreningen för utvecklingsstörda barn, unga och vuxna i Uppsala, har fler förklaringar.
– Många unga och deras föräldrar söker sig till boenden i stan för att det kan vara svårt att delta i aktiviteter genom en kontaktperson eller ledsagare annars. Tiden som beviljas räcker inte till, man räknar inte in att det tar längre tid för de som bor utanför stan att ta sig in.
När det gäller bristen på LSS-bostäder tycker Pia Ek dessutom att kommunen kunde vara mer framsynt i ett läge där det byggs mycket i Uppsala. Hon tycker att det borde bakas in krav så att fler av de nya lägenheterna enkelt kan göras om till LSS-bostäder vid behov.
– Kommunen borde passa på när man har chansen.
