På måndag föreläser professor Göran Larsson på temat ”Är det farligt att vara troende i dagens Sverige?” på GU:s lunchföreläsning. Föreläsningen bygger på en rapport som kom i november men ämnet har blivit otäckt aktuellt sedan föreläsningen annonserades före jul. Flera svenska moskéer har utsatts för attentat och förra helgen bombhotades Göteborgs moské på Hisingen.

– Sådana saker som händer i Paris och Mellanöstern får konsekvenser även på det lokala planet, i Sverige och i lilla Göteborg. Det finns ett stort behov av att ha en enhet i samhället kring demokrati som yttrandefrihet, tryckfrihet och religionsfrihet. För det systemet är mycket bättre än att människor slår ihjäl varandra för att de har fel religion eller liknande. Det är viktigt att framhålla och komma ihåg att religiös intolerans har varit utmärkande i Sveriges och europeisk historia under väldigt lång tid, säger Göran Larsson. 

Omfattande mörkertal

Rapporten ”Främlingsfientliga handlingar mot trossamfund” konstaterar att mörkertalen verkar omfattande. Det skiljer sig dock mellan olika trosinriktningar, Göteborgs judiska församling har som policy att anmäla alla former av hatbrott. Andra anmäler mycket sällan. 

– Framför allt muslimska trossamfundsledare berättar att de i väldigt liten utsträckning anmäler det som de och deras medlemmar drabbas av. Det finns okunskap om hur och vad man kan anmäla, men det finns också andra problematiska aspekter. Många människor som tillhör de ”nya” religiösa samfunden i Sverige kommer från länder där relationen till polisen och statsmakten är mer laddad och negativ och då drar man sig för att anmäla. Det gäller Mellanöstern och delar av Asien som Burma till exempel. Kanske ännu mer oroväckande är att det finns en uppgivenhet inför de här frågorna, att man anser att det inte ger något resultat att anmäla, att det bara leder till merarbete och inte får någon effekt, säger Göran Larsson. 

”Verkar ha beröringsskräck”

Företrädare för olika församlingar upplever också att myndigheter verkar ha en beröringsskräck för religion. Göran Larsson nämner även det romska registret som ett exempel på saker som har skadat förtroendet för polisväsendet. Hatbrottsanmälningarna är färre per invånare i Göteborg än i Stockholm och Malmö. Tyvärr behöver det inte betyda att färre drabbas här.

– När det gäller just muslimer kan det finnas en flytande gräns mellan islamofobi och xenofobi, alltså främlingsfientlighet, men också afrofobi. Det beror på vad den som anmäler uppger, men också vilken den enskilde polismannen noterar. En sak som är allvarlig är att i Stockholm och Malmö har man hatbrottsenheter och där tycks man ha ett mer samlat grepp. I Göteborg och övriga landet saknas det någon som är ansvarig för detta. 

Förhoppningen är nu att den nya polismyndigheten ska göra situationen över landet mer jämlik. Göran Larsson vill också se fler samarbeten för att öka kunskaper och mer forskning.

– Vi har en viss kunskap om islamofobi och antisemitism, men det behövs mer kunskap om det nya området som vi kallar för kristofobi, liksom om människor som byter religion, lämnar en religion eller som blir religiösa. 

Muslimer mest utsatta

Muslimer är mest utsatta och generellt drabbas personer som bär religiösa attribut hårdast. Det gäller inte minst kvinnor som bär slöja. Även sekulära muslimer och andra grupper drabbas av islamofobi. 

– Det kan vara personer som ser ut som man tror att araber ser ut, kristna som talar arabiska eller sikher som har långt skägg som uppfattas som muslimer. Det är inte så att personer som trakasserar frågar om personen är sunnimuslim eller sikh utan de går på vad de tror. Här har vi en suddig gräns mellan främlingsfientlighet eller allmän intolerans och islamofobi.