Börser som störtdyker, produktion som upphört helt, rekorduppsägningar. Alla tycks vara överens – det som händer nu är något unikt. I Sverige spår regeringen en arbetslöshet på nio procent i år, Konjunkturinstitutet varnar för en ”synnerligen djup lågkonjunktur” och räknar med att BNP faller med sex procent årets andra kvartal. Världsekonomer talar om en coronakoma. Hur länge andningshjälp kommer vara nödvändig vet ingen. Vissa menar att det vi ser nu, den radikala inbromsningen av hela världsekonomin, kanske ändå mest blir som en tillfällig nedfrysning. Efter sommaren tinar allt upp igen, smittspridningen har avtagit, karantänerna upphävts, och vi återgår till våra vanliga mönster. Konsumerar, reser. Hjulen börjar snurra. Lars Magnusson, professor i ekonomisk historia som bland annat har skrivit en bok om finanskrascher, tror att samhällets återhämtning helt beror på hur långvarig krisen blir.
– Vid oktoberkrisen 1980 när världen trodde att det skulle bli oljekrig mellan USA och Iran föll börsen som en sten, men när det visade sig att kriget uteblev, återhämtade börsen sig på bara tio dagar. Går det här över någorlunda snabbt skulle vi kunna se en liknande tillbakagång här. Men det mesta talar för att det inte blir så, säger han.
Lars Magnusson menar att de insatser vi hittills sett för att hålla ekonomin vid liv, påminner om det som skedde under finanskrisen 2008. Med skillnaden att fokus inte enbart ligger på bankerna den här gången.
– Då hölls finanssektorn under armarna, medan man nu öser in pengar på motsvarande sätt för att konsumtionen ska kunna fortgå.
Ett systemfel
Sandro Scocco, chefsekonomi på Arena Idé, hade önskat att världen lärt sig mer av de misstag som ledde till att flera länder hamnade i djupa svackor efter den finanskrisen. De åtgärder som har gjorts hittills i Sverige, som bland annat bestått av räntefria lån till banker och stöd till företag, har han förståelse för, men samtidigt menar han att situationen att staten återkommande måste rädda företag i sig inte är bra. Snarare är det ett bevis för ett systemfel.
– Ska ekonomins immunsystem vara så här svagt? Det är väldigt mycket skattemedel som går åt till att hålla näringslivet igång. I en marknadsekonomi är det inte staten som i första hand ska tillföra kapital om bolagen har problem, ändå ropar man på farbror staten det första man gör. Vi har vant oss vid en verklighet med stora utdelningar till ägarna och högt skuldsatta företag, där det är viktigare att ägarna får sitt än att företagen har en buffert, säger Sandro Scocco.
När krisen lagt sig måste det här upp till diskussion, tycker han.
– Det är ett samtal vi borde ha haft redan efter förra finanskrisen. Nu tycker man att det är radikalt att säga att det inte ska delas ut kapital till ägarna i en kris, samtidigt som man tar emot statens stöd, men det vi borde lyfta är att ägarna i första hand bör vara de som återför kapital till krisande bolag, inte staten, och om staten gör det ska de ha en del i ägandet.
Statens roll uppvärderas
Både Sandro Scocco och Lars Magnusson menar att det är uppenbart att den marknadskapitalism vi lever i gör oss sårbara. Åsa-PiaJärliden Bergström, LO-ekonom, håller med om det. Men kanske finns det nu en möjlighet till förändring, för att få ett samhälle som inte är lika skört?
– Ja, nu finns det en chans att vi kan komma ut på andra sidan i ett något bättre samhälle än det vi hade. Den starka tron på att marknaden kan lösa det mesta tror jag i alla fall kommer diskuterats på ett helt annat sätt än vad som gjorts tidigare, säger Åsa-Pia Järliden Bergström.
Hon tror också att statens roll kommer uppvärderas, samtidigt som avregleringar ifrågasätts i högre grad.
– Den här krisen visar ganska tydligt att det i slutändan bara är staten som kan vara garant för att stora system som vår sjukvård kan fungera, medan det blivit tydligt att till exempel avskaffandet av apoteksmonopolet gjort att ingen har ansvar för medicinförsörjningen i kristider.
Hoppas på reformer
Åsa-Pia Järliden Bergström tycker också att det redan nu märks att det talas mer om vårt trygghetssystem, som till exempel att arbetslöshetsförsäkringen behöver bli bättre. Kanske kan coronakrisen leda till konkreta reformer.
– Det blir tydligt nu att vi redan borde ha haft en arbetslöshetsförsäkring som klarar den här typen av kriser. Jag tror att den typen av frågor kommer diskuteras mer. Förhoppningsvis leder det också till något, säger hon.
Sandro Scocco är inne på samma spår – sannolikt kommer inte hela vårt marknadsliberala system stöpas om, men förändring kan det ändå bli.
– Jag tror definitivt att allmänheten kommer ha en mer positiv bild av den offentliga sektorn och sjukvårdspersonal inte minst, att vi kommer se ökad facklig anslutningsgrad, och förhoppningsvis att a-kassan förbättras. Vi lär få större förståelse för att vi lever i ett samhälle, att vi är beroende av varandra. Det tror jag kommer gynna alla.
