Aisha Ali, som arbetar som verksamhetsutvecklare, och Ramla Abdullahi, som pluggar till och jobbar som lärare, är initiativtagare till Instagramkontot Ortens röster. Det började som Bergsjöns röster men har utvidgats till att även lyfta berättelser från Sveriges andra förorter.

– Syftet med kontot var i första hand att ge en annan bild av Bergsjön än den som presenterades i media, berättar Aisha Ali.

Medias bild är en som många i Bergsjön inte själva känner igen, menar Ramla Abdullahi:

– Att orten präglas av kriminalitet och misär, att våra ungdomar är stökiga, barbariska och djuriska, framförallt grabbarna. Man framställs som ett kollektiv hela tiden, som om alla härifrån är likadana. Vi var väldigt trötta på det.

De är båda starkt kritiska till benämningen ”särskilt utsatta områden” så väl som till hur ordningsmakten arbetar i Bergsjön. Att öka polisresurserna är fel prioritering i ett område där många har dåliga erfarenheter av, och därför ofta är rädda, för polisen, tycker Aisha Ali.

– Många har råkat ut för polisbrutalitet sedan de var barn. De är uppvuxna med att bli stoppade på grund av sitt utseende, för att de kommer från en ort och klär sig på ett visst sätt. Man gör ju inte på samma sätt med vita ungdomar i andra stadsdelar.

”Ska inte behöva bli stämplad”

Hon tror det kan finnas bra individer inom poliskåren, men menar att institutionen som sådan saknar en analys utifrån perspektiv som ras, klass och islamofobi. Men enligt lokalområdespolischefen Ulf Merlander som ETC Göteborg intervjuat tidigare (2/4) kan polisen på platser som Bergsjön inte undvika att stoppa folk som har utländsk härkomst eftersom de flesta invånarna där har det. Vem du umgås med kan också spela roll för om du blir stoppad, menade han:

– Om du har vuxit upp i Bergsjön och råkar gå en kväll med dina kompisar som blivit kriminella, då skulle du kunna bli kontrollerad. Men det är för att kontrollera om du är en ny i gänget som har börjat sälja eller så. Men du kommer inte bli kontrollerad varje gång du går till spårvagnen.

Det blir Ramla Abdullahi upprörd över att höra:

– Det är ju sjukt att man inte kan umgås med de man vill utan att själv bli stämplad.

Hon tror inte att polisen skulle agera likadant om det gällde vita ungdomar inne i centrum. Dessutom är Bergsjön ett område där de flesta känner varandra, säger hon.

– Man umgås med varandra. Bara för att en människa har gått en annan väg ska inte jag behöva bli stämplad för det också.

”Civilkuraget är starkt”

Aisha Ali känner sig aldrig rädd i Bergsjön och är trött på frågan om hur det är att bo i förorten som kvinna. Hon tycker det är läskigare inne i stan, där hon och Ramla Abdullahi både har blivit jagade och utsatta för andra obehagliga situationer av vita män.

– Men här känner jag mig trygg, för jag vet att civilkuraget är så starkt. När det har hänt mig saker i stan har folk bara kollat, ingen har gjort någonting. Om något händer här hjälper folk dig, även om du inte känner någon.

Frånvaron av långsiktiga satsningar på Bergsjön är roten till den kriminalitet som finns i området, anser Ramla Abdullahi. Hon tycker bland annat att det saknas ett kulturliv och mötesplatser för ungdomar. Det som en gång funnits har lagt ner; Aisha Ali beskriver det som att Bergsjön, framförallt under de senaste tio åren, har ödelagts. Galileis torg, där hon själv bor, var en gång en livlig plats, men nu finns det bara ett Lidl, en pizzeria och en kiosk kvar, säger hon.

– Man fortsätter bygga fel, man fortsätter att höja hyror, man fortsätter att bygga ut stadskärnan och ta bort de lokala resurserna och mötesplatserna som är bra.

I samma veva sätts det in allt större polisresurser, vakter och övervakningskameror, säger Aisha Ali.

– Man visar invånarna att man inte bryr sig om dem. ”Vi ser er som andra klassens medborgare och vi kommer att hålla ett öga på er.”

Kyligare klimat

Ramla Abdullahi känner frustration och sorg över hur pass många som hamnar i kriminalitet och över de liv som går till spillo till följd av det. Hon kan komma på sig själv med att sluta reagera när någon blivit skjuten och med att spekulera i om offret varit inblandat i något olagligt. Det är ett sätt att göra det lättare att själv gå vidare i livet, förklarar hon, men hon blir ledsen över det.

– Det är inte okej att det ska behöva vara så. Att vi har hamnat i de banorna säger mycket om vart vårt samhälle och vi som människor är på väg, säger hon.

Det politiska klimatet blir allt kyligare och barnen hon undervisar, så unga som fjärde- eller femteklassare, känner av stämningen, menar Ramla Abdullahi. Hon har börjat prata med dem om det, berättar hon. När hon själv gick i skolan och ensam bar runt på sina erfarenheter av rasism kunde hon tänka att hon inbillade sig. Hon vill inte att hennes elever ska behöva hamna i samma situation.

”En speciell kultur”

Aisha Ali hoppas att det i framtiden ska anses vara en merit att ha vuxit upp på platser som Bergsjön.

– Jag tror inte folk riktigt förstår vilket kontaktnät, vilken kunskap och vilka resurser som kommer med att växa upp med människor från olika länder som har samlats på en plats.

Förortsbor beskrivs ofta som en homogen grupp, säger Aisha Ali och understryker att mångfalden egentligen är stor. Hon beskriver hur personer från länder som varit i konflikt kan bo granne med varandra här i Sverige och bjuda varandra på fika.

– Det är en väldigt speciell kultur. Redan som barn är man van vid att möta människor som har varit med om olika saker och som kan olika språk. Man har på ett tidigt stadie fått möta världen, fast på hemmaplan.