– Jag var kanske naiv, men jag trodde att saker skulle kunna förändras. Men inget har hänt på snart fyra år. De har till och med fått det sämre än förut, säger hon.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Samtidigt ser hon en systematisk diskriminering av den här gruppen.

– Sverige behöver ingen taggtråd. Vi har byråkratin. De här människorna hamnar hela tiden mellan stolarna. Eftersom de tigger får de inget samordningsnummer (ett tillfälligt personnummer), och då kan de inte heller hyra en bostad. Eftersom de inte har anställning, bostad eller nummer kan de inte heller ta del av den kommunala omsorgen, sjukvård eller gå i skola.

Ointresse att förändra

Ointresset tror hon beror på att man inte vinner några politiska poänger på att hjälpa utsatta EU-medborgare.

– Den politiska viljan att förändra finns inte. Det finns inget intresse i mitt parti och inte i något annat parti, att driva frågan om mänskliga rättigheter för denna grupp. Det pratas en del på EU-nivå, men ingenting händer. Jag har försökt att göra det som står i min makt, men förmår inte mer.

Pirjo Holmström kan se hur det successivt har blivit allt sämre för många i den här gruppen.

– Det här är en grupp som nekas alla grundläggande rättigheter, som bostad, barnen får inte gå i skola, de kan inte jobba, får ingen sjukvård och inga socialbidrag. Den enda rättighet de har är att kunna tigga, och tiggeri diskuterar regeringen också att förbjuda.

Hon menar att det vore enkelt att ge dessa människor grundläggande rättigheter, om bara viljan finns.

Inom Miljöpartiet har hon bland annat drivit frågan om EU-medborgares rätt att gå i svensk skola. Hennes motion till kongressen tidigare i vår om detta fick dock inte bifall.

– Motiveringen var att de redan har rätt att gå i skolan. Partistyrelsen bedömer att de vägledande myndighetsbeslut som redan fattats i denna fråga är tillräckliga, och att fler politiska beslut inte behövs.

Men Pirjo Holmström ser att det inte fungerar i praktiken.

– Ett tydligt politiskt beslut i frågan är nödvändigt för att kommunerna ska få en tydlig vägledning hur de ska ställa sig till skolgång för dessa barn.

I Sundsvall har situationen försämrats sedan kommunen stängde husvagnslägret i inre hamnen förra hösten.

– De har blivit fråntagna sina hem, de flesta bor nu i sina bilar. Men även då blir de utsatta, för att de står på fel ställe och måste flytta på sig.

Ökade klyftor

Hanteringen av tiggarna visar också på ökade klyftor och ett hårdnande samhällsklimat.

– Det kommer att komma andra människor som behöver vår hjälp, papperslösa, miljöflyktingar, folk som flyr krig. Hur kommer vi att kunna ta hand om dem?

Pirjo Holmström sitter med i Miljöpartiets lokala styrelse och har varit ersättare i barn- och utbildningsnämnden. Men efter snart en mandatperiods erfarenhet dömer hon ut den lokala polititiken.

– Jag har trott att demokrati är att man kan diskutera sig fram till bra lösningar på olika problem. Men i själva verket handlar det bara om att positionera sig gentemot de andra partierna.

Bakbundna politiker

Det viktiga är vem som driver en fråga, ingen vill samarbeta för att hitta lösningar även om man tycker likadant. Både politiker och tjänstemän är bakbundna, därför händer det inget. Allt man säger ska först godkännas av partiet.

Pirjo Holmström har redan lämnat den lokala partiledningen och sina kommunala uppdrag men ännu inte bestämt om hon ska lämna partiet.

– Jag gick med i Miljöpartiet för att de står upp för mänskliga rättigheter och människors lika värde.

Vad ska du göra nu?

– Vi får se. Jag får i alla fall en friare roll. Jag kan utrycka vad jag vill och skriva vad jag vill.