Läs också: Våld mot kvinnor är ett folkhälsoproblem
Ingen vet hur många kvinnor som utsätts för våld i nära relationer i Sverige, men problemet är stort och klassas som ett folkhälsoproblem. I en ny avhandling undersöker sociologen Susanne Boëthius hur män, som frivilligt sökt hjälp för relationsvåld vid mansmottagningar, förklarar sitt beteende. Det visar sig att en flera av de intervjuade männen lägger delar av skulden på kvinnan.
– Männen angav att kvinnan provocerar och själv är våldsam. Men ingen av dem sa att det bara berodde på det. Även svåra livssituationer med arbetslöshet och depression lyftes fram, liksom svår uppväxt, säger hon.
Studien visar att männen resonerar kring våldshandlingarna utifrån förklaringar där de samtidigt kan bevara bilden av sig själva som moraliska personer.
Det handlar inte bara om att rättfärdiga våldet genom att lägga skulden på andra personer eller yttre omständigheter. Även gränsdragningarna för vad som är våld har ofta förskjutits.
– De kan medge att de har knuffat henne, men inte att det är våld, utan ”det vara bara en knuff”. På så sätt tar de inte på sig ansvaret för våldet, trots att de erkänner själva handlingarna, säger Susanne Boëthius.
Ultimatum från partnern
De flesta deltagarna i studien värjde sig starkt mot att betraktas som kvinnomisshandlare och bemödar sig om att beskriva skillnaden mellan sig själva och en ”riktig” kvinnomisshandlare. Det kan synas paradoxalt att män som självmant söker hjälp mot våldsamhet i en relation samtidigt försöker minimera sitt eget ansvar i beteendet.
– En vanlig förklaring till att de sökt hjälp var ultimatum från partnern, säger Susanne Boëthius.
Efter ett år i behandling tog fortfarande ingen av männen på sig fullt ansvar för våldet i sig.
– Däremot beskrev de ofta situationer när de tagit ansvar för att våldet skulle upphöra.
”Våldet minskar efter behandling”
Socionomen Owe Sjölander på organisationen Rikskriscentrum har arbetat med män som utövar våld i nära relationer sedan början av 1990-talet. Han har också sett att det är svårt för många att ta fullständigt ansvar för sina handlingar.
– Vi tenderar alla att hitta förklaringar till klandervärt beteende. Att männen också gör det kan tas till intäkt för att behandling inte fungerar bland dem som sällar sig till könsmaktsteorin enbart. Men den enda större utvärdering som gjorts av behandlingsresultat i Sverige visar att våldet minskar efter behandling, och det är det viktigaste att ta fasta på, säger han.
I debatten framhålls ändå ofta att resultaten av behandlingarna är klena.
– Att ändra ett inrotat beteende tar tid, samtidigt är 99 procent av alla utvärderingar som gjorts utförda efter kort tid vilket gör att man landar lite snett, säger Owe Sjölander.
Varför slår män kvinnor?
– Det finns många orsaker. De två primära anledningarna är mäns överordning som legitimerar att de i kraft av sitt kön tar sig rätten att utöva våld, och så den vanligaste orsaken som är vanmakt och rädsla. I det andra fallet handlar det om en känsla av underordning, men resultatet blir ändå makt och kontroll, säger han.
Behandlingarna som erbjuds män med våldsproblematik är av skiftande kvalitet. De flesta är sprungna ur det norska behandlingsprogrammet ”Alternativ till våld”, som utgår från att våldet är en reaktion på en subjektiv känsla av vanmakt.
– Det finns specialistmottagningar i minst 75 procent av landets kommuner, men kommunerna satsar inte lika mycket överallt. Det bästa är en mix av kognitiv terapi och ett psykodynamiskt synsätt som anpassas efter individen, säger han.
Vad krävs för att våld i nära relationer ska minska?
– Det behövs fler öppna och ”tillåtande” mansmottagningar med låga trösklar, dit män kan vända sig i ett tidigt skede. Idag ser vi tyvärr en trend åt motsatt håll. Sociala myndigheter och polis behövs när våldet är ett faktum, men kan annars skrämma människor, säger Owe Sjölander.
Rikskriscentrum lever på statsbidrag och har väldigt liten budget.
– Det behövs pengar. Vi måste fokusera på männen om vi ska lösa problemet, säger Owe Sjölander.