– Man frågar sig vart skattepengarna tar vägen när de ju inte går till skolan. Min son har autism och det gäller inte bara honom, vi ser att skolor inte tar in specialpedagoger och extra resurser till de barn som faktiskt har de behoven, i den grad som behövs. Å mina barns vägnar känner jag mig besviken.
Går in i väggen
Samtidigt konstaterar han att det syns effekter av de minskade resurserna till skolor på ett övergripande plan, som framför allt handlar om att lärartätheten minskar, en utveckling som inte är unik för Uppsala.
– Det verkar ske i nästan varje kommun, att politikerna kallar det för satsningar när skolan i själva verket får mindre resurser och Uppsala verkar vara bland de värsta. I lärarförbundets kartläggning hamnar Uppsalas lärartäthet på plats 256 av 290 i landet! Det gör mig bestört och arg, för det drabbar eleverna i slutändan. Att ge barnen en framtid är ju det viktigaste uppdrag ett samhälle har och där skär man, och dessutom i ”lärdomsstaden” Uppsala.
Just att lärartätheten minskar märker Tobias Hellberg påtagligt av i sin vardag. Klasserna blir större, lärarna ägnar en större del av sin arbetstid åt undervisning och det blir mindre tid både åt att förbereda lektioner och åt att ge eleverna feedback. Själv har han valt att jobba deltid för att orka med och han ser att många av kollegorna också gör det.
– Minskade resurser försämrar för både elever och lärare. Det som också händer i någon mån är att lärare jobbar sig sjuka. Många lärare är engagerade, vill ge eleverna en bra skola. Man fyller på genom att jobba på sin fritid och ger mer än man har betalt för. Till slut går en del in i väggen.
Arbetsmiljön avgörande
Tobias Hellberg konstaterar att arbetsbelastning är ett stort problem i gymnasieskolorna, men menar att neddragningarna på skolan slår ännu hårdare mot grundskolan.
– Vi måste ju kunna ta hand om barn från socioekonomiskt utsatta grupper. Skolan är den kompensatoriska insats man har.
De senaste åren har debatten om skolan i hög grad handlat om lärarlöner. Tobias Hellberg är besviken över en alltför smal debatt.
– Hela lärarkollektivet behöver visserligen rimliga löner, men vi behöver framförallt en debatt om lärarnas arbetsmiljö och arbetsbelastning. För en bra arbetsmiljö krävs mindre klasser och lärare som har tid att ge sina elever hjälp och stöd.