Allt började för sex år sedan när Anna Asks pojkar, Hans och Agne som båda har olika former av autism, inte hade någonstans att vara på helgkvällar.
– Andra ungdomar accepterar inte kids som inte beter sig exakt rätt och är ”coola”, men här får alla vara precis som de är. Ingen behöver ha de rätta märkeskläderna eller se ut på ett visst sätt. Ingen har något att skryta med så man kan lägga ner prestigen. Jag har faktiskt aldrig hört någon kommentera någon annan, säger Anna. Och alla är så himla positiva så man tänker inte ens på det förrän man pratar om det.
Stor åldersspridning
Den yngsta som brukar komma hit är tio år och de äldsta har hunnit bli en bra bit över 20. En vanlig kväll kan det vara runt 30–35 ungdomar och totalt rör det sig om kring 50 besökare som dyker upp då och då.
Anna Ask och Ann Gedda, som är mamma till Jack, drog igång det hela efter mycket tjat på kommunen. Behovet var skriande då de flesta ungdomarna med diagnoser satt hemma med mamma och pappa som enda sällskap. Året om, varje helg.
Johanna nickar.
– Jag var alltid ensam och gjorde ingenting – och allt var bara så tråkigt. Nu älskar jag livet och så har jag ju hittat min kille Martin här, säger hon och kramar om honom,
– Jag är ofta enda tjejen här men det gör inget – jag missar inte en enda lördag. Jag gillar det som killarna gillar. Älskar sport, tv-spel och att spela magic och yu-gi-oh-kort. Andra tjejer gillar smink och kläder – det gör inte jag!
Jeremia Martinsson eller Jerre som han kallas tittar förbi och sätter sig i filmrummet en stund och kollar på japansk animefilm.
– Man kommer hit för umgänget och så kan man vara sig själv, säger han med ett charmigt leende.
I nästa rum visar Sebbe och Andreas stolt sina Warhammer-figurer.
– Den här tog en hel dag att måla – det är så avkopplande och bara sitta och pilla och måla om och om igen så färgen får exakt den rätta nyansen, säger Andreas och tar försiktigt ner en stor drake.
Det började med korten
Lokalen är härligt småsunkig med insuttna lädersoffor och ett gytter av aktiviteter.
Ett rum är vikt år kortspel, ett filmrum där man kan sitta i avskildhet och ett rum för dem som är besatta av Warhammer-figurer.
Och i korridoren tronar en jätte-tv där Max sitter och spelar tv-spel. I kortrummet sitter killarna koncentrerade i timmar och spelar med sina magic- och yu-gi-oh-kort. Vackra japanska kort med otroligt invecklade regler och långa turneringar. Och det var med korten allt började.
Anna Ask ger en pizzabit till en kille i förbifarten och säger att var de än var med killarna så drog de fram sina kort.
– Var vi på innebandy spelade de kort, samma sak i simhallen och plötsligt fattade jag vad det var som saknades. Ett hängställe där korten fick huvudrollen. Och plötsligt hitt-ade vi den här fräcka lokalen i den gamla militärbaracken.
Sedan har verksamheten utvecklats till film och andra spel och umgänget är ju så klart huvudgrejen. Men vill man sitta tyst och spela i flera timmar är det mer än okej. Just att alla får vara sig själva har vi nog präntat in från första början. Det är så befriande att umgås här och ungdomarna ger så mycket tillbaka.
Pizza och godis till salu
Köket är navet där Anna Ask och Ann Gedda håller till. Här kan man köpa godis, dricka eller pizza till självkostnadspris eller snacka en stund med ledarna.
– Vi är här varje lördag förutom på julafton, säger Ann Gedda och ler. Från 18–22 och det är värt allt. Min son Jack har fått så mycket glädje av det här stället.
Tidigare satt han ensam hemma, precis som så många andra, och nu har de ett socialt liv och får nya vänner.
Anna nickar och säger att för henne är det ett lättsamt sätt att umgås. Inga krav, bara vara och finnas för ungdomarna. Och allt arbete är ideellt.
Fotografen går runt och tar bilder och säger efteråt:
– Tänk om alla ungdomar var så här trevliga. Man blir helt varm i hjärtat!
