– Min mamma ville inte åka hem. Om hon tvärtom hade bott hemma och inte velat flytta till ett boende så hade de hänvisat till att det är brukarnas egen vilja som gäller. Men i fall där de vill till ett boende är det inte den regeln som gäller, säger Irene.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
I ett år bodde Irenes demenssjuka mamma i egen lägenhet med hemtjänsten som enda hjälp och stöd. Det blev ett år med mycket oro och flera incidenter där Irene som enda nära anhörig fick rycka in. När mamman till slut fick plats på ett särskilt boende så var alla Irenes krafter uttömda.
– De säger att det finns en valfrihet, men det stämmer inte. När vi efter lång tid fick plats på ett boende så var det inte alls vad jag hade önskat. Men jag hade då tillbringat så mycket tid på sjukhusets akutmottagning att jag inte orkade mer. Det finns inget annat alternativ än att tacka ja till det vi erbjöds, säger Irene.
En rad tunga år
På det särskilda boendet blev situationen bättre, men ändå inte helt bra.
– Det fanns inga resurser till stimulans och jag har hunnit se hur det tycks ha blivit bara sämre. De gamla blir därför snabbt hospitaliserade, där de bara blir sittande i dagrummet helt utan stimulans.
Alltför låg bemanning är enligt IVO ett problem på många håll i landet.
– Bemanningen ute i verksamheterna är i flera fall bristfällig, både vad gäller omsorgspersonal och hälso- och sjukvårdspersonal. Det kan handla om en låg bemanning på äldreboenden och inom hemsjukvården och bristande personalkontinuitet inom hemtjänsten och hemsjukvården. Tillsynen visar att detta medför ökad risk för att den enskilde får felaktiga vård- och omsorgsinsatser, eller att insatserna helt uteblir, skriver myndigheten i sin tillsynsrapport för 2016.
För Irene har det varit en rad tunga år.
– Den plats hon erbjöds var inte bra men utan den hade varken mamma eller jag blivit så här gamla. Som medelålders anhörig slår man i det här läget verkligen knut på sig själv för att få allt att fungera. Jag hade önskat tid när jag bara fick lov att vara anhörig och inte hade behövt ta allt ansvar, säger hon.
Irene väljer att inte framträda med eget namn.
– Risken finns att min mamma skulle kunna råka ut för repressalier från någon som känner sig kritiserad, säger hon.