Mia Göransson byter från den befallande ton hon stundom tillämpar på någon av sina nio hundar till den mjukare och skrattigare hon brukar ha när hon pratar med människor. Hon berättar att förhandlingarna förra hösten landade i januari: för de flesta i Malmö höjdes hyran med fem procent, mest i landet. Därefter hade den lokala hyresgästförening som Mia Göranson är med i fått ner höjningen i sitt bostadshus till 2,7 procent. 

– Eftersom det var så mycket brister här, säger honmi.

– På onsdagen skrev jag och min förhandlare under avtalet med vårt fastighetsbolag, Victoriahem. Sen ringer han mig på fredagen och säger att Victoriahem nu ska höja hyran med ytterligare 1,75 procent. ”Men det kommer inte att involvera er. För vi skrev ju avtalet för två dagar sedan. Så tänk på att er fastighet är den enda som Victoriahem inte inkluderar i det här.”

Kanske var orden tänkta att lugna Mia Göransson. Nu skulle hon kunna vila ut efter månader av förhandling, ge Winston och sig själv något extra och götta sig åt att hon hade tryggat sin i sammanhanget låga hyreshöjning.

Så blev det inte.

Istället var det nu Mia Göransson insåg att hotet om en höjd hyra hade blivit verklighet. 

Redan i mars hade fem stora fastighetsbolag i Malmö annonserat att de ville höja hyran igen, med ytterligare två procent. De hänvisade till ökande energi- och räntekostnader, samma argument som gav dem höjningen med fem procent två månader tidigare.

– Den höjningen som redan skett har vi inte kunnat se att den har påverkat våra hyresgäster negativt. Det är inte fler vakanser, sa Robin Wilhelmsson, kommunikationschef på fastighetsbolaget Heimstaden, till Hem&Hyra.

Så här i efterhand går det att konstatera att fastighetsbolagens tajming var dålig, av orsaker de rimligen inte kunde känna till. Som att en plattform kallad Hyresgästföreningen Möllan under de senaste åren hade samlat personer med breda erfarenheter av gräsrotsorganisering. Eller som att ett antal av dem precis hade avslutat en online-utbildning kallad ”Organizing for Power” och som ger en verktygslåda till aktivister som vill bygga makt underifrån genom, bland annat, kloka sätt att samtala med ”vanligt folk” som berörs av en politisk fråga. 

Det var redskap som nu skulle användas. Utöver att kämpa för att folks hyror inte ska bli för höga handlade det om att försvara hela den svenska förhandlingsmodellen.

– Vi visste tidigt att vi inte kommer att gå med på någon höjning nu, säger Joel Nordström, ordförande för Hyresgästföreningen Malmö västra, vice regionordförande i södra Skåne, och en av ledarna i den kampanj som nu drog igång.

– Vi är för trängda mot väggen. För om de får igenom detta så kommer resten av Malmö få samma höjning. Och sedan kommer resten av Sverige få samma höjning. 

I april samlade människorna omkring Mia Göransson och Joel Nordström in namnunderskrifter till en protestlista, höll en manifestation – och omvärderade sina metoder.

– Vi märkte att det kom jättemånga underskrifter från folk som inte var berörda, säger Joel Nordström.

– Och det är inget fel med det, egentligen. Det är jättebra för till exempel medial påtryckning, eller för att vara ett indirekt stöd. Men vi märkte att vi behöver hitta sätt att nå till de berörda personerna. För det är dem vi vill övertyga.

Den här perioden var oviss, enligt Mia Göransson.

– Vi visste liksom ingenting.

Fastighetsbolagen kallade under våren till förhandlingar angående den extra hyreshöjningen – förhandlingar som inte ledde någonstans eftersom Hyresgästföreningen inte backade från sin ståndpunkt att hyran förhandlas en gång per år. Det ledde till att fastighetsbolagen lämnade förhandlingsbordet, vilket möjliggjorde för dem att helt enkelt höja hyran och skicka räkningen direkt till hyresgästerna. Något de kan göra, men hyresgästen har då också rätt att inte betala den oförhandlade hyreshöjningen.

– Vi visste inte om det skulle bli direktavisering eller inte. Det var en rätt jobbig väntan där, säger Mia Göransson.

– Och då tittade vi på varandra: hur ska vi göra nu?

Svaret, säger Joel Nordström, kom att kallas ”vaccineringsstrategi”. Och de som ska vaccineras är de som direkt berörs.

– Vi säger till boende hos dessa fastighetsägare att det här kan hända. Och då har du de här öppningarna. Vi höjde helt enkelt kunskapsnivån och därmed sänkte vi också hotet.

Det viktiga var att få folk att förstå att de inte kunde bli vräkta. Visserligen skulle fastighetsbolagen kunna ta ärendet till Hyresnämnden för att försöka få dig att betala hyran, men i så fall skulle Hyresgästföreningen hjälpa till. Att få fram det budskapet var inte enkelt. Det insåg de fem personer som samlades för att ta sig an ett första hus på Friisgatan, berättar Mia Göransson. 

– Vi blev lite tagna på sängen över hur låg kunskapen var. Många förstod inte riktigt vad det här handlade om. De ser Hyresgästföreningen som någon form av fackförbund, försäkringsbolag.

De förstår inte hur hyresgäster behöver jobba tillsammans och de förstår inte det arbete som Hyresgästföreningen har gjort i över hundra år. Så vi fick backa informationen och börja prata om Hyresgästföreningen och hur förhandlingarna går till. Det var 40-50 lägenheter, och det det tog oss jättemånga timmar att gå igenom det.

I det här arbetet behövde de nu snabbt tryckt information från Hyresgästföreningen, och de behövde den på flera olika språk för att kunna nå alla berörda. Men det gick väldigt trögt, och det skapade en hel del frustration gentemot de som är anställda på Hyresgästföreningen, berättar Mia Göransson.

Lösningen på sådana problem stavades i två ord, som upprepas av flera bland ”fotfolket” i kampanjen: ”bara kör”. Mia Göransson och de andra skrev själva informationen, satte dit Hyresgästföreningens logga, skrev ut och delade ut. Personer som skrev upp sig på protestlistor, demonstrationer och framför allt kampanjsidan vägradubbelhöjning.nu blev sedan kontaktade av Mia Göranssons gäng. De fick frågor som: Kan du dela ut flyers till dina grannar eller sätta upp det i porten? Vill du knacka dörr i din port och informera om vad som sker? Har ni en Facebooksida där du kan skriva om det? Vill du annars starta en sådan? Vill du ordna en gårdsfest, så kan vi komma och berätta mer?

När Mia Göransson inte satt i samtal med trappkontakter var hon själv ute och knackade dörr, och när hon kom hem fortsatte arbetet och konversationerna med sina medorganisatörer, ofta till två på natten.

– Jag var svintrött. Det måste jag erkänna, säger Mia Göransson.

– Men det var samtidigt väldigt, väldigt roligt och engagerande. Och man fick väldigt mycket tillbaka när man såg att folk fick upp ögonen om vad det handlar om.

De rapporterade vad de gjorde till andra delar av Hyresgästföreningen, men de bad inte om lov. De praktiserade att det var de själva som var Hyresgästföreningen, lika mycket som den avlönade personalen i Malmö eller Stockholm.

– Jag måste säga att jag är positivt förvånad över att vi fick mandat att köra så hårt vi kunde, säger Mia Göransson.

Halimo Nuur menar att denna kampanj var avgörande för Rosengårds framtid. Hon är bland annat ordförande i en lokal hyresgästförening i Rosengård och engagarad i Rosengård i frågor om områdesmobilisering och antirasism. 

Många av de som är utsatta, barnfamiljer och äldre och som bor i Rosengård är de som skulle drabbas hårdast av höjda hyror, säger Halimo Nuur.

– Ett tryggt boende är a och o.

Samtidigt började aktiva i Hyresgästföreningen uppmuntra människor att inte betala hyran, vilket väckte rädsla för vräkning.

– Det är svårt att övertyga människor att avstå i ett segregerat område, där rädslan för fastighetsägarna är stor, och den enda tryggheten man har kan vara ens bostad, som man nu upplever att man riskerar att bli av med. 

Men det var precis vad Halimo Nuur började göra. Tillsammans med föreningar inom Nätverket Rosengårds samling och med hjälp av Mia Göransson och andra från andra delar av staden, knackade de på många av Rosengårds fastigheters lägenheter i stadsdelen, säger Halimo Nuur.

– Om de inte öppnade la vi lappar i brevlådan.

Hon spred ordet genom trossamfund, genom samtal på stadsdelens torg, genom somalisktalande media, och sociala medier.

När Mia Göransson fick höra att fastighetsbolagen hade börjat direktavisera den höjda hyran till sina hyresgäster var två saker förändrade. Två procents höjning hade blivit 1,75. Och Rosengårds fastigheter var inte längre med. De hade dragit sig ur. Halimo Nuur tror att kampanjen hon eldade på bidrog till att de backade.

– Folk ringde till Rosengårds fastigheter och klagade och krävde ansvar. Många insåg att de inte behövde vara rädda. När man organiserat sig på ett sånt här sätt innebär det att man bygger tillit.

Det var en första seger för kampanjen mot dubbelhöjningen, som den nu hade börjat kallas efter en diskussion på ett av kampanjens stormöten. Ordet fick snabbt fäste i media. Granskningar och analyser som staplades på varandra visade att fastighetsbolagen som nu ville höja hyran med hänvisning till sin knapra ekonomi hade gjort storvinster år efter år, att de hade köpt på sig fastigheter när räntorna var låga, och att lönsamheten nu minskade när den ekonomiska verkligheten förändrats. Minskade alltså, de går fortfarande plus.

Det stod snart klart att omkring 12 600 hushåll, vilket motsvarar omkring 25 000 Malmöbor, nu fått en direktavisering med en höjd hyra. Vaccinationsfasen övergick i att faktiskt få folk att inte betala den höjda hyran utan den gamla, oförhandlade. På så vis hoppades kampanjen göra det ohållbart för fastighetsbolagen.

– Hyresnämnden gör en individuell prövning av varje person som har vägrat. Varje enskild person. Det betyder att om vi får tillräckligt många att inte betala så blir det oerhört mycket jobb att driva sådana processer, säger Joel Nordström, som tillägger att de inte behövde få alla att inte betala den höjda hyran.

– Om hyresvärdarna vill att Hyresnämnden ska pröva hyran på tre tusen personer – alltså tre tusen separata ärenden och tre tusen bedömningar – då lär Hyresnämnden säga: ”Vad håller ni på med? Det här går inte.” De kommer, på riktigt, att tillbakavisa ärendet. Det var det vi jobbade mot. 

I augusti gick Hyresgästföreningens förhandlare in med sin fulla kraft. 

– Går vi med på det här öppnas dammluckorna fullständigt. Då kommer det att sprida sig över landet och det är ett skäl till att vi absolut inte kan gå med på det, sa Carl-Johan Bergström, förhandlingschef på Hyresgästföreningen, till Hem&Hyra.

Hyresgästföreningen hittade vad de kallade ett formellt fel i hur fastighetsbolagen agerat och stämde dem på 63 miljoner kronor.

De fick tillbaka fastighetsbolagen till förhandlingsbordet, och den 10 oktober stod det klart att fastighetsbolagen backar. Alla som betalt den höjda hyran ska kompenseras, ingen som vägrat betala den höjda hyran ska straffas.

– Jag drev jättehårt att vi skulle ha en hård linje, säger Mia Göransson.

– Och vi lyckades med alltihopa!

Många inom Hyresgästföreningen menar att ”dubbelhöjningen” var en testballong. Fastighetsbolagen ville se om det gick att skapa en ny kultur av att runda den svenska förhandlingsmodellen och införa direktaviseringar som en ny norm. 

Om det fanns en sådan ballong är den spräckt. Istället har Hyresgästföreningen, från ”fotfolket” och ”trappkontakterna” i Malmö till huvudkontoret i Stockholm, hittat sätt att samarbeta och använt metoder som minner om folkrörelsens vagga. Många nya medlemmar och lokala hyresgästföreningar har tillkommit, och många Malmöbor har utökat sina kunskaper om allt från hur man kan förhandla sin egen hyra lokalt till hur man kan bygga en bred politisk kampanj. Hyresgästföreningen går stärkta ur denna kris, menar Joel Nordström.

– Direktavisering, som alla stridsåtgärder, även de som finns på arbetsmarknaden, finns där som ett latent vapen. Och det kan användas mer eller mindre tydligt. Det är också ett hot som kan ha mer eller mindre effekt på oss som organisation, våra medlemmar, på hyresgäster i stort, säger han.

– Nu har fastighetsägarnas hot och vapen blivit svagare. Och jag är övertygad om att hyresgäster också är övertygade om att det här är ett mindre hot än vad det var innan. Det är en enorm förstärkning och jag tror att vi har fått en gemensam insikt om att de här metoderna och sättet vi har jobbat på kan stärka vår formella förhandlingssstyrka.

Det betyder inte att förhandlingarna för nästa års hyreshöjning, som redan inletts, kommer att bli lätta. Mia Göransson förhandlar i år som representant för hyresgäster i sitt område.

– Nu sitter vi vid förhandlingsbordet och det är riktigt, riktigt tufft.

Räntorna, inflationen och att många fastighetsägare som belånat sig in i en knipa ändå vill öka sin lönsamhet – allt ligger bakom att fastighetsägarna gått ut och krävt hyreshöjningar på över tio procent i Göteborg och Stockholm. Något de nu gör även i Malmö, säger Mia Göransson.

– Det är tvåsiffrigt. Och även om något enskilt bolag eller enskild fastighetsägare kommer med 7-8 procent – alltså det är ju alldeles för högt, 7-8 procents höjning! Fastighetsägarna försöker tippa över all kostnad på hyresgästerna.

Det låter som att det kommer att bli fortsatt svårt för fastighetsbolagen i Malmö att få Mia Göransson, Halimo Nuur och de andra gräsrötter som nu mobiliserats att hålla sig på mattan.

Camilla gick ut och pratade med folk

Camilla Berg, ordförande i den lokala hyresgästföreningen för Hermodsdal, ordförande för Malmö Öst, och ledamot i regionstyrelsen för Södra Skåne, var inte intresserad av att ringa runt och peppa trappkontakter.

– Jag pratar i telefon åtta timmar om dagen på jobbet. Jag vill inte komma hem och fortsätta göra det. Jag går ut och pratar med folk istället, säger Camilla Berg.

Hennes roll blev att informera om dubbelhöjningen och uppmuntra folk att vägra betala det extra påslaget, på allt från kulturfestivaler till fotbollssammanhang hon själv arrangerar.

– Vi har kommit på att vi är bra på olika saker.

Andreas: ”Trevligt att prata med grannar”

En dag stod en kvinna med en barnvagn utanför porten till Andreas Esteves lägenhet. Hon berättade om Hyresgästföreningens kampanj och snart var han trappkontakt i huset. Han bor i en av fastigheterna som skulle få hyran höjd en gång extra. Andreas Esteves fick löpande information och frågor från sin trappkontaktsorganisatör, han la lappar i brevlådorna och satte upp information i porten. Att gå och knacka dörr är inte hans grej, men han säger att han hade samtal med de flesta i sitt hus.

– Jag tycker det är trevligt att prata med grannar, jag pratar med alla som dyker upp i fastigheten och så.