– Den här fyndkänslan, den är ju mäktig. Det är ju så reklam fungerar, får oss att tro att vi behöver saker vi faktiskt inte gör. Men det är ju inte alltid tröjan vi vill ha, utan idén om vem vi blir i den – eller vem vi skulle kunna vara, säger Malin Nilsson.
”Konsumerar slentrianmässigt”
Hon beskriver sig inte som en minimalist i traditionell bemärkelse. Hemma i lägenheten ska det hänga tavlor på väggarna och bokhyllan får gärna vara fylld av böcker. Men det finns olika sätt att vara minimalist på, berättar hon, det kan också handla om hur man väljer att konsumera. Ett exempel är att ha köpstopp på nyproducerade kläder under två års tid, vilket är vad hon har gjort.
I klimat- och hållbarhetsfrågor har hon varit engagerad länge, men behovet av att äga och konsumera sitter så pass djupt att det var först när hon var på resande fot som hon förstod hur lite av sina saker hon faktiskt använde. Väl tillbaka i Sverige bestämde hon sig för att införa ett köpstopp på prov under två år, där hon tillät sig själv att köpa nytt en månad om året. Men när månaden väl kom märkte hon att det inte behövdes.
– Jag saknade ingenting. Och det var det värsta av allt, att jag tvingades inse hur mycket jag faktiskt hade.
”Konsumerar slentrianmässigt”
Till vardags arbetar hon som lärare och har genom sitt köpstopp också inspirerat sina arbetskamrater. Under en månad valde hon, tillsammans med fyra kollegor, att införa ett totalt köpstopp. Det vill säga ett stopp för allt som kan klassificeras som ”onödiga produkter”. Det blev en utmaning för att se vart gränsen går mellan behov och bekvämlighet, vilket gjorde att toalettpappret till slut höll på att stryka med.
– Godis, snacks, alkohol, hår- och hudprodukter, allt som man egentligen kan klara sig utan. Vi hamnade i en lång diskussion ifall toalettpapper egentligen var nödvändigt, men vi landade till slut i att ja, det får det väl vara, säger hon.
Nu är det egentligen inte där som konflikten bränner, det är den slentrianmässiga konsumtionen Malin Nilsson vill förändra. Att konsumera nya produkter av gammal vana är ohållbart ur en miljösynpunkt och skapar dessutom en distans till produktionskedjan, menar hon. Det uppmuntrar i sin tur till en slit- och slängkultur.
– Om man bara handlar av vana reflekterar man inte över att de här jeansen antagligen är sydda av barn och dessutom har det gått åt mer än 10 000 liter dricksvatten för att producera dem. Det är ingen trevlig tanke. Men om man konsumerar sparsamt så känner man också ett större ansvar för sina kläder och reparerar dem när de går sönder, säger hon.
Hitta nya rutiner
En av de största utmaningarna för Malin Nilsson har varit att förändra sina rutiner. Att gå och shoppa på stan kunde tidigare både ha en lugnande och social funktion för henne, något hon har varit tvungen att släppa.
– Att sluta konsumera är en obekväm situation att sätta sig i. För många är shopping ett sätt att få belöning och ge sig själv egentid, eller att vara social med sina vänner. Ett köpstopp innebär att man måste hitta nya sätt att vara snäll mot sig själv.
I Malin Nilssons fall rör det sig om promenader, eller ännu hellre träning. I dag har hon inte längre ett officiellt köpstopp, men hennes konsumtionsmönster har förändrats. Nu väntar hon alltid en vecka från det att hon först tänker på något hon vill köpa till att hon faktiskt genomför köpet, något hon uppmanar andra att testa på.
– Ser man en snygg tröja i affären så är mitt tips att fundera ett varv till på varför man känner sig så sugen på att ha just den, eller vad man tror att den kommer att förändra i livet.
