– Vårdpersonalen sa att det låg något löst inne i knäet, men att de skulle ringa mig dagen därpå. Sedan skickade de hem mig, berättar Malin Almroth.
Efter att hon skickats hem från akuten direkt efter olyckan hörde hon – ingenting.
– Jag fick inga instruktioner om jag skulle stödja på benet eller inte, ingen information om hur allvarlig skadan var, ingen information om när jag skulle få komma på återbesök, berättar hon.
Hon ringde Kontaktpunkten, SU:s servicefunktion för patientkontakt, men utan resultat.
– De sa att vi meddelar läkaren att han ska ringa upp dig, men det var aldrig någon som ringde.
Tiden gick och Malin Almroth blev alltmer desperat. Hon ringde Kontaktpunkten varje dag, fick beskedet att hennes ärende var prioriterat, men trots det hörde ingen av sig. Hon kontaktade vårdcentralen, men de kunde inte hjälpa henne, inte heller Patientnämnden. Under tiden hade hon fruktansvärda smärtor i sitt knä.
– Jag visste ju inte ens vad det var för skada jag hade. Det enda jag hört var att ”något var löst” inne i knäet.
Beskedet: ”Spricka i lårbenet”
När 17 dagar gått utan att Malin Almroth fått någon återkoppling på sitt besök på akuten eller någon information om sin skada, gick hon i ren desperation och satte sig på akuten igen. Då fick hon träffa en ny läkare som skrev sjukintyg – något hon inte fått innan dess – och som tittade på röntgenbilderna. Hon fick besked om att hon inte fick belasta knäet alls på sex veckor.
– Läkaren sa att det var en spricka i lårbenet som kanske skulle läka av sig självt. Jag fick inte se röntgenplåtarna utan fick lita på hans ord. Jag fick en återbesökstid fyra veckor framåt i tiden på ortopedmottagningen för att kolla av hur läkningen gått.
Malin Almroth litade på de besked hon fått, jobbade till och med heltid ett antal veckor med sjukresor till och från jobbet. Om det nu bara var en spricka så borde den väl läka snart.
När hon slutligen kom till ortopedmottagningen hade det gått närmare sju veckor sedan olyckan. Och nu blev bilden plötsligt en helt annan.
– Läkaren meddelade att jag måste opereras akut.
Först nu fick Malin Almroth veta att lårbenet var brutet, längst ner där det fäster mot knäet. Och inte bara det. Även en del av knäskålen var av, minisken var skadad. Skadorna ansågs vara omfattande och hon fick tid för titthålsoperation ett par dagar senare.
Men inte heller nu blev det rätt.
– Jag gick igenom alla förberedelser inför titthålsoperationen, men i sista stund meddelade kirurgen som skulle göra operationen att det inte gick, skadan var alldeles för allvarlig och de var tvungna att öppna knäet, berättar Malin Almroth.
Ytterligare fyra dagar senare utfördes operationen.
– Operationen gick bra, men på grund av att det tog så lång tid innan jag opererades kommer jag förmodligen att ha men för livet, säger hon.
Begärt ut dokument
Det har hunnit gå nio månader sedan olyckan inträffade. Malin Almroth har precis återgått till att arbeta heltid. Rehabiliteringstiden har troligtvis förlängts på grund av att det dröjde så länge innan hon fick tid för operation. Hon kan nu gå utan kryckor, och böja knäet till viss del. Men hon går fortfarande på rehabträning och är försiktig med hur hon rör sig. Livet har påverkats av skadan.
I efterhand har Malin Almroth begärt ut alla dokument i fallet. I läkarutlåtandet från hennes allra första besök på akuten står tydligt att man ser ”två 2–3 cm stora lösa fragment i leden”. Men den informationen fick aldrig Malin. I stället gick hon omkring i nästan två månader i tron att hon bara hade en spricka.
Malin Almroth valde att göra en anmälan till LÖF, Landstingens ömsesidiga försäkringsbolag. Nyligen fick hon besked om att LÖF betraktar fördröjningen av behandlingen som en patientskada, och att hon har rätt till ersättning. Hittills har hon fått 6 000 kronor för sveda och värk, men hon kan också ha rätt till ersättning för förlorad inkomst. Får hon bestående men kan hon få ersättning även för det.
Men det är egentligen inte pengarna det handlar om för Malin Almroth. Hon vill att andra ska slippa råka ut för det hon gjort.
– Det känns som en upprättelse att det här blivit klassat som vårdskada. Det ska finnas på papper att det är fel, det de har gjort. Jag gick omkring med ett brutet ben i två månader utan att få någon information, så ska det inte få gå till, säger Malin Almroth.
Som patient ska du få kontakt med vården, och har du blivit undersökt ska du få svar.
– Det är ett misslyckande från vår sida om en patient inte fått svar efter ett besök hos oss, säger Marga Brisman, biträdande regionchefläkare vid Västra Götalandsregionen.
Långa väntetider och svårigheter att komma i kontakt med vården via telefon. Det är två områden som ledningen för Västra Götalandsregionen vet att många patienter är missnöjda med.
– Vi ser i våra uppföljningar att många patienter tycker det är svårt att få komma i kontakt med vården, och när de väl kommer fram är det inte till rätt person. Vi jobbar bland annat med att förbättra de digitala funktionerna där man själv kan söka svar, men det är inte fullt utvecklat än, säger Marga Brisman, biträdande regionchefsläkare vid Västra Götalandsregionen.
Att en person sökt vård via akuten och därefter inte får någon kontakt med vården kring sitt ärende på lång tid, likt det som hände Malin Almroth, menar hon är fel.
– Det ska inte vara så. Även om jag inte kan uttala mig i det enskilda fallet, så ser jag det som ett misslyckande från vår sida om en person inte fått svar efter att ha genomgått en undersökning hos oss, säger hon.
Marga Brisman menar att man behöver ha tydligare fokus på personcentrerad vård.
– Det ska finnas tydliga rutiner för hur vi ska agera. Naturligtvis påverkar det medarbetarna att vi har en del vakanser idag. Vi har haft ett centralt projekt där vi arbetar med att föra in en mer personcentrerad vård i verksamheten. Men det är en stor organisation, det tar tid innan det når ut till alla.
Anmälningarna ökar
Malin Almroth vände sig till Löf, Landstingens ömsesidiga försäkringsbolag, för att anmäla sin vårdskada. Men under hela den tid då hon var i kontakt med vården fick hon ingen information om vart hon kunde vända sig om hon hade några klagomål.
– Det ska finnas information om det. Det åligger all vårdpersonal att informera om vart man kan vända sig med synpunkter. I första hand ska man vända sig till den verksamhet där man fått vård, sedan finns Patientnämnden och Ivo. Men personal och medarbetare på plats ska informera om detta, det är vår skyldighet, säger Marga Brisman.
Enligt siffror från Löf ökar antalet anmälningar om vårdskador för varje år.
– Det finns många anledningar till det. Vi behandlar fler patienter idag, och det vi gör är mer komplicerat. Vi är också, trots allt, bättre på att informera om att patienten har rätt att göra en anmälan. Klagomålen är ju egentligen en guldgruva för oss, de hjälper oss att se vilka områden vi måste bli bättre på.
