En human flyktingpolitik med säkra och lagliga vägar in i Europa. För Vänsterpartiets enda Europaparlamentariker har frågan varit central under den gångna mandatperioden. Som rapportör har Malin Björk varit ansvarig för att ta fram EU-parlamentets förslag för kvotflyktingsystemet, där flyktingar på humanitära grunder väljs ut av UNHCR för att fördelas rättvist över EU.
Förslaget baxades igenom i parlamentet, bara för att sedan blockeras av medlemsländerna i ministerrådet. Hon är ändå stolt över att ha nått så långt hon kunnat.
– Vi har inte lyckats ro det i hamn än, men vi har rott det i hamn här i huset, med ett väldigt bra förslag från parlamentet. Det är jag väldigt stolt över, säger Malin Björk när Dagens ETC möter henne i den enorma parlamentsbyggnaden i Strasbourg.
Djup spricka
Flyktingpolitiken splittrar EU på djupet. Malin Björk tror inte längre att det går att få med sig alla 28 medlemsländer på tåget. Istället vill hon låta de som faktiskt är villiga att gå före i en koalition.
– Tycker vi att det är rimligt att rasister och auktoritära ledare ska formulera EU:s migrationspolitik? Nej, det tycker ju inte jag. Då måste vi som inte tycker det är bra sätta oss ner vid bordet och komma fram till något. Sedan kan kan se på vilka konsekvenser de som står utanför ska få. Det kan handla om att uteslutas från Schengen, eller att dra in på olika stöd till exempel.
Feministisk aktivist
Vid sidan av flyktingpolitiken står kampen för feminism och jämställdhet högt bland Malin Björks hjärtefrågor. Det aktivistiska hjärtat bultar fortfarande hårt och hon kan bli frustrerad över hur långsamt EU-politiken går.
– Med min bakgrund vill man gärna sno ihop nånting lite snabbare. Att jobba med frågor som feminism, hbtq-frågor och solidarisk flyktingpolitik här kan kännas som att gå i seg gröt ibland. I vissa lägen handlar det till och med om att konfronteras med väldigt obehagliga krafter. Men det visste jag om. Jag är feminist, vänster och flata och har jobbat med antirasistisk politik länge, så jag vet vad man har att göra med.
Inför EU-valet 2014 beskrev du Europaparlamentet som ”en bastion för konservativa högerpolitiker”. Delar du den beskrivningen fortfarande?
– Ja, det gör jag. När man bygger upp en progressiv dagordning i det här huset, som vi har försökt göra kring vissa feministiska frågor, då får man verkligen baxa hela bygget dit. Det är verkligen att jobba i uppförsbacke. Herregud, titta dig omkring här!
Hon pekar ut över parlamentsledamöternas bar som, med några få undantag, domineras av herrar i gråa kostymer.
– Nu har det ändå kommit några kvinnor hit. Jag var här nyss, på ett annat möte, då var det helt grått.
Hon vill se hårdare regler för att förbättra jämställdheten i parlamentet.
– Män har alla maktpositioner på det här stället, i utskotten, i sina politiska grupper och i administrationen. Man skulle behöva betydligt tuffare regler. Jag tycker att man ska skriva in i vallagstiftningen att vi ska ha varvade listor, att vi ska ha kvotering på de höga posterna.
Ett krav på kvotering i alla partier?
– Ja, det tycker jag. Vi roddar jättemycket viktiga beslut och mycket pengar i det här huset. Jag förstår inte varför kvinnor ska vara uteslutna från de besluten. Eller halvvägs uteslutna.
På Vänsterpartiets lista till EU-valet följs Malin Björk av fem andra kvinnor.
– Ja, vi har sex kvinnor i topp. Det kommer behövas något som kan väga upp mot de här gubbtyngda nationalistiska krafterna.
Spridd homofobi
Att ständigt möta de högerextrema i debatter påverkar henne även på ett personligt plan.
– Man blir förstörd. Man börjar tycka att det är normalläget. Jag är ju öppen med att jag är flata och lever med min sambo, men det är klart att i det här bygget finns det väldigt många som är homofoba. Jag är ju jag och har mitt liv, som jag är jävligt stolt över. Men i parlamentet är det många som tycker att min familj inte ska få finnas. Det kan man känna av.
Hur ser du på att de högerpopulistiska och högerextrema partierna lär växa ordentligt här i parlamentet efter valet?
– Jag är ganska orolig över det. De krafterna kommer växa och vi kommer ha ett tufft arbete i att se till att högern inte travar efter dem. För det gör de redan nu. Vi har sett det hemma med KD och Moderaterna, och vi har sett det här i huset där hela EPP-gruppen håller på och nosar och myser med bänkkamraterna på den högerextrema flanken. De måste sätta ner foten. Dra en anständighetsgräns.
Vad är du mest besviken över under den gångna mandatperioden?
– En sak är frihandelsavtalen. Vi väckte debatten och tog den stenhårt, men vi var för ensamma. Ceta till exempel, som gick igenom. Det är föråldrat redan innan det ens har trätt i kraft. Ett avtal som undergräver demokratin och som minskar våra möjligheter att fixa klimatet.
– Och klimatfrågorna, där vi har antagit flera viktiga lagstiftningar, men inget av de lagförslagen lever upp till, eller möjliggör, att vi kommer nå Parismålen. Det kan jag inte vara nöjd med. Vi drev en betydligt mer ambitiös linje, men landade i något som inte var tillräckligt, inte ens för i morgon.
Inte i miljöutskotten
I såväl Naturskyddsföreningens som WWF:s och internationella CAN:s granskningar av de svenska EU-parlamentarikernas klimatpolitik hamnar Malin Björk och V i topp. Men klimatfrågorna ligger egentligen inte på hennes bord.
– Nej, jag skulle gärna vilja klona mig. Jag sitter inte i de utskotten, men jag har jobbat med de frågorna tillsammans med Jens Holm, som suttit här tidigare.
Hon vill lyfta den ekonomiska aspekten i klimatpolitiken mer.
– Jag tror inte att det räcker med några elcyklar, det handlar faktiskt om ett systemfel, där vi har tillåtit en politik som sätter alla andra möjliga hänsyn före klimatet. Vänsterpartiet har en viktig roll i att göra klimatpolitiken mer röd-grön. Vill man klara klimatet så måste man också ge sig på tuffa frågor om ekonomi, fördelning och vems intresse som ska premieras över vems.
Malin Björk om …
… EU-kritiken.
– Valplattformen säger att vi inte ska driva utträdeskravet nu. Det är ett strategiskt ställningstagande man måste göra inför ett val och det är bra. Vi har alla möjligheter att låta vår EU-kritik och motstånd växa och ta sig olika uttryck. Det motståndet kan varken börja eller sluta med ett utträdeskrav, då tycker jag inte att vi använder alla politiska verktyg vi kan.
… Vänsterpartiets mål i EU-valet.
– Vi har ett mål om att få två mandat. Det är alldeles för mycket jobb för en ensam vänsterpartist. Det skulle innebära att vi blev dubbelt så många och kunde täcka fler områden, vara mer offensiva och driva mer press på en rimlig klimat- och flyktingpolitik.
… att en person på Vänsterpartiets EU-valaffisch är iklädd en t-shirt från Antifascistisk Aktion.
– Den där t-shirten, jag såg inte ens den, så jag kan inte säga något om det mer än att vi tar självklart avstånd från alla typer av politiskt våld. Det råder inga tvivel om det.
