BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– Det som många har problem med är den här vardagsstressen, att behöva förklara sig eller få kommentarer. Känslan av att vara lite fel, att den repeteras för att läkaren eller barnmorskan följer heteronormativa förväntningar, säger Matilda Wurm, legitimerad psykolog och doktorand på Örebro universitet.

Hon är en av redaktörerna till boken ”HBTQ+ – psykologiska perspektiv och bemötande” (Natur och kultur), som kommer ut lagom till Pridefestivalen i Stockholm.

– Boken ger en gedigen historisk och teoretisk bakgrund, men också några grundläggande tips, som till exempel att inte fråga efter pojk- eller flickvän utan efter partner. Att om du frågar någonting så ska det vara klientens intresse som är viktigast.

Tanken är att boken ska ge människor som arbetar inom vården mer kunskap för att bemötandet av hbtq-personer ska bli bättre.

– Vi har tänkt att man både kan läsa hela boken för att ämnet är intressant, men även om till exempel en patient säger att hen är polyamorös, så kan du läsa just det kapitlet för att lära dig mer.

”Klart att folk vill göra ett bra jobb”

Matilda Wurm berättar att boken ger information och tips på hur patienter som definierar sig själva som hbtq-personer bör bemötas inom vården för att de ska känna sig respekterade och accepterade som de är.

– Det kan vara att det blir klientens ansvar att lyfta de här frågorna i stället för att vårdgivaren har ett ansvar för att skapa ett rum för dem. Behandlarna kan vara rädda att göra fel eller osäkra på hur de ska göra.

Samtidigt som boken erbjuder kunskap till alla inom människovårdande yrken förtydligar Matilda Wurm att förutfattade meningar ofta sitter i strukturer som för att rubbas kan kräva ett helt nytt sätt att se på världen.

– Det är klart att folk vill göra ett bra jobb men alla har egna erfarenheter, tankar och åsikter. Bara psykologin har haft ett stort inflytande på hur vi ser på hbtq+, att allt som avviker från en statistisk norm har patologiserats. Det var inte så länge sedan som det var en sjukdom att vara homosexuell. Som vårdgivare måste man jobba med sig själv, sina egna erfarenheter och vara noggrann, säger hon och fortsätter:

– Det handlar egentligen om alla minoriteter och alla klienter. Det är viktigt att förstå att alla inte är precis som jag och att försöka förstå vad som är viktigt för klienten.

Risken finns också att det blir för mycket fokus på att en klient inte definierar sig som heterosexuell.

– Om en transperson kommer till terapi och vill ha hjälp för att hen sover dåligt kan vårdgivaren anta att det är för att personen är transsexuell. Det där ”nämen lilla vän, det är klart att det måste vara ett problem för dig” kan vara ett exempel på när det är för mycket fokus på könsidentiteten.

Samtidigt påpekar Matilda Wurm att alla är människor och kan göra fel.

– Många vet inte hur det känns att komma ut i en vardag och ständigt behöva försvara sig.

Viktigt att kunna be om ursäkt

Det är viktigt att som behandlare kunna förstå att klienten kan reagera på ett visst sätt på grund av sina förutsättningar som hbtq-person, att kunna förstå vad som händer, vad som blev fel i bemötandet och kunna be om ursäkt om man uttrycker sig fel. Ingen är perfekt men alla kan ta ett ansvar för att alla ska kunna prata mer öppet om dessa frågor.

I höst är Matilda Wurm också ansvarig för en univeristetskurs som är baserad på boken. Intagningen är nu stängd och antalet sökande visar på ett stort intresse. Förhoppningen är att boken, kursen och framtida forskning och fokus på ämnet ska bidra till att fler hbtq-personer får ett bättre bemötande inom vården.

– Just nu är det lätt att tro att det alltid kommer att utvecklas positivt och fortsätta framåt. Men det finns lika många strömningar bakåt, det går inte att luta sig tillbaka.