– Talar man om början av 90-talet så var partierna till övervägande del en parlamentarisk gren av en utomparlamentarisk rörelse. De senaste 20 åren har många gröna rörelser blivit mer av parlamentariska partier, säger Per Gahrton, före detta språkrör i Miljöpartiet, som 2015 släppte en bok om den internationella gröna rörelsen.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Europas gröna partier har framför allt sina rötter i kärnkraftsmotstånd och fredsrörelser. Die Grünen i Tyskland är ett av de mest anrika och inflytelserika miljöpartierna i Europa och har också haft konkreta framgångar som när det var med och klubbade igenom beslutet om kärnkraftavvecklingen i början av 2000-talet. En av styrkorna för det tyska partiet är den starka förankringen till gräsrötterna, menar Per Gahrton:
– I Tyskland har man utan att skämmas identifierat sig som en folkrörelse. På gott och ont har de haft en liknande roll som fackföreningar har haft till socialdemokratin. Så har det aldrig varit i Sverige.
Bra att regera
Per Gahrton betonar att han tycker det är bra att gröna partier gått in i regeringar och tycker inte att svenska Miljöpartiet skulle hoppat av trots att de tvingats till svåra kompromisser. Han ger flera exempel från andra länder där gröna partier straffats hårt efter regeringsavhopp.
– Ett exempel är belgarna som lämnade regeringen några veckor före ett val för att man inte fick igenom ett förbud mot nattliga överflygningar över Bryssel. Det var väl i och för sig en viktig grön fråga, men belgarna tyckte det var rent nys och partiet fick storstryk. Man måste bli överkörd i otroligt centrala frågor om man ska lämna.
Ett parti bland alla andra
Per Gahrton menar att svenska Miljöpartiet varit alldeles för dåliga på att förklara sina kompromisser och att de ibland försökt framställa dem som grön politik. Att regeringstiden tärt hårt på relationen mellan medlemmar och ledning råder det inget tvivel om.
– Bland de verkliga gräsrötterna utan positioner är det ingen tvekan om att det finns missnöje och ett visst främlingskap. Partiet fungerar som andra partier, och man skulle vilja ha mer av utomparlamentarisk verksamhet. Det är bekant att Miljöpartiet förlorat ett antal tusen medlemmar under regeringsåren, och de som protesterar mest är de som identifierar sig med den utomparlamentariska grenen, säger Per Gahrton.
Basinkomst kan bli konflikt
Utöver miljö och klimat ser han frågor om kortare arbetstid och basinkomst som framtidsfrågor för den gröna rörelsen. Men det är också de frågor där risken för konflikt mellan partiledning och mer radikala gräsrötter är som störst.
– Det finns en tendens att de som sitter i verkställande positioner blir kortsiktiga och administrativa. De rör sig i kretsar där detta avfärdas som flummeri. Det tycker jag är beklagligt. Det finns massor av problem med basinkomst som måste lösas rent tekniskt. Men samtidigt, i Finland har man ändå kunnat sätta i gång med något slags test. Där betraktas det inte som flummiga galenskaper utan är något man seriöst prövar. Detta är en del av den gröna rörelsens barndom och kopplas till en skeptisk syn på den traditionella hysterin kring ökad materiell tillväxt.
