I kön till den närmast kultförklarade korvkiosken pågår ett samtal om vad vegoburgaren egentligen innehåller, är det sojafärs eller tofu? En man i neongröna arbetsbyxor beställer en halv special med västkust och extra ketchup. Maria Hane, som stått på andra sidan luckan i 16 år, får sällan en lugn stund. Mellan kunderna beskriver hon de som bor här.
– Det är tvåbarnsfamiljer, vuxna i 30-års åldern. Grabbarna har bröstlångt skägg, de är lite som hippies. Och liksom plugga, plugga, plugga istället för att börja jobba direkt.
”Söder med alla klyschor”
Två landshövdingehus bort breder Plaskis ut sig, en halvmeterdjup bassäng, omgärdad av föräldrar som ropar in sina barn till skuggan i gräset bredvid.
– Jag brukar säga att det är som på Söder med alla klyschor man kan ha. Att det är vänster och lite bajsnödigt, men också gemytligt.
Det säger Sofia Jensfelt, som sitter med sitt barn i skuggan av träd som blommat över för länge sen. Hon är uppvuxen här och flyttade tillbaka för att hennes sambo, som är aktiv i Vänsterpartiet, tjatade. Själv är hon barnboksförfattare och gör tolkningar av klassiska sagor. I hennes Askungen får prinsessorna varandra i slutet.
– Och här är dottern Love, det kan du skriva, att hon har ett könsneutralt namn... tillägger hon.
Om Mariaplan är Majornas hjärta så sitter det en bra bit åt vänster. Ett kvarter ned, i valdistriktet Silverkällan, fick Vänsterpartiet 24 procent i riksdagsvalet och i valdistriktet Mariaplan fick Feministiskt Initiativ en rekordsiffra på 21,4 procent. I backen upp mot Karl Johansskolan på andra sidan plaskdammen hade Vänsterpartiet sin nationella valupptakt för fyra år sedan.
– Nu för tiden bor en medveten medelklass här, där många tillskriver sig själva egenskapen öppensinnade. Men många idéer och åsikter åt vänster problematiseras inte. Det blir en korrekt åsiktskorridor, säger Sofia Jensfelt.
Var arbetarstadsdel
Treans spårvagn skramlar förbi i vagnar från 60-talet, en tid då Majorna var en arbetarstadsdel med nära koppling till varven. Sofia Jensfelt tror att det är från den tiden en arbetaridentitet växt fram som fortfarande lever kvar.
– Det har med historien att göra, borgarna har väl aldrig känt sig välkomna här. Längtan efter gemenskap är hårdare än hunger och den gamla identitet som finns här lockar nog många.
Majorna är en stor och brokig stadsdel och på vissa håll finns ett bredare stöd högerut. I valdistriktet Änggården fick Moderaterna 28 procent, att jämföra med Mariaplans motsvarande siffra på sju procent.
Tvärs över gatan ligger Kafé Marmelad. Under markiser med texten ”folkrepubliken majorna” sitter en ung man med skägg och läser ”The power of critical theory for adult learning and teaching”. Han heter Erik Johansson och berättar att han är särskilt intresserad av vit arbetarklassmaskulinitet inom utbildningssociologi. Förutom att vara musiker och musiklärare vill han gärna doktorera inom ämnet. Han tycker att gentrifieringsprocessen i stadsdelen är tydlig.
– Det är fortfarande gött i Majorna men man vill inte att folk ska exkluderas, nu när de pratar om marknadshyror, det är fullkomligt vidrigt med den här nyliberala skitstormen. Det blir i slutändan ett jävla medelklassreservat som koketterar med en gammal majornaidentitet.
Handlar om identitet
Erik Johansson tycker att stadsdelen är ideologiskt politisk, men att det behandlar identiteten snarare än faktisk organisering. Han jämför med protesterna mot nedskärningar av biblioteket i Kortedala, en politisk rörelse som enligt honom inte riktigt finns här.
– Här är folk rätt nöjda. Det är en hipsteridentitet som är apolitisk. Det är lätt att säga rätt saker, men man ska leva efter det också.
Trots att Majorna allt mer framstår som en arbetarstadsdel utan arbetare, så tampas området med sina egna problem. I höstas kom rapporter om att ungdomar i Majorna-Linné i betydligt högre utsträckning än i andra områden kom i kontakt med narkotika. Det känner Erik Johansson igen.
– Det finns en pittoresk fasad med landshövdingehusen, men det är inte långt till smutsen. Smockan hänger i luften ibland, det är inte gullig-gulligt.
I en annan del av Majorna blommar lavendel, pelargoner och stockrosor intill Hjortbergska huset i Gathenhielmska kulturreservatet nära Stigbergstorget. Där har föreningen Gamla Majtöser öppet hus med kaffe och kaka.
”Man låste inte en dörr”
Monica Johansson och Inger Nyborg är födda på fyrtiotalet och växte upp här. De beskriver sitt barndoms Majorna som arbetarkvarter där alla röstade på Socialdemokraterna. Båda lyfter fram hur tiderna har ändrats.
– Man låste inte en dörr då. Mamma arbetade till att jag var sju, så min farmor och granntanter tog hand om mig, säger Inger Nyborg. Hon växte upp på Kaptensgatan med en varvsarbetande pappa.
Monica Johansson stämmer in.
– Man tog hand om varandra på ett bra sätt, det var en sammanhållning, idag är man anonym och det är en otrygghet.
Tillbaka under träden vid Plaskis har Love satt i halsen och Sofia Jensfelt lyfter upp henne i knäet. Hon tror att Majornas invånare i framtiden kommer att vara både rikare och mer högutbildade.
– Jag tror att det kommer bli en överklasstadsdel. Att det blir mer och mer av en sägen om det gamla vänstervridna Majorna.
