– Entreprenör är för mig en personlighet, genom företagandet däremot kan man uppfylla sina visioner, säger Majja Almqvist.
VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL
Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning
Majja Almqvist är femte generationen som är uppväxt på Rinkaby gård och i nuläget bor hon tillsammans med sin man i ett eget hus några kilometer bort i Tävelsås socken. På gården är hon bland annat ansvarig för marknadsföring och kommunikation – att hon själv började att arbeta i familjeföretaget beskriver hon som en slump.
– I grunden är jag egentligen trädgårdsmästare och studerade till det på gymnasienivå. Efter studenten stod jag som så många andra inför tre val – antingen skulle jag plugga vidare, åka ut och resa eller börja jobba. De två första alternativen fanns inte på kartan så då började jag här och som du ser har jag blivit kvar.
På Rinkaby gård började Majja att arbeta tillsammans med sina föräldrar, som vid den tidpunkten även stod för driften av Osaby säteri. 2016 började Majja dock att fundera över sitt yrkesval och påbörjade studier i hållbar affärsutveckling, studier som hon förvisso avslutade men som ändå betydde mycket för henne.
– Det fick mig att inse vilka möjligheter jag egentligen hade och jag tror att jag fick en mer nykter syn på företagandet. De som studerade ihop med mig hade drömmar om att starta något liknande och under resans gång förstod jag nog vad jag egentligen kunde åstadkomma här. 2016 var minst sagt ett år som gick från botten till toppen.
Fick utmärkelse
2016 var även året som Majja fick ta emot utmärkelsen ”Årets unga landsbygdsentreprenör” för sitt engagemang och för ett par månader sedan var hon med anledning av detta även inbjuden till hovet i Stockholm. Medvetet har familjen valt att anställa personer under 25 år för sina evenemang, något som kommer sig av att Majja själv vill ge unga en chans att ta sig in på arbetsmarknaden.
– Brytpunkten för mig kom egentligen när jag var inbjuden på ett mingel för Ung företagsamhet, där en panel fick frågan om vad det bästa var med att vara företagare. En person svarade inte som de andra, att det var för att man fick vara självständig. Han svarade att det var för att han fick skapa arbetstillfällen för andra och det kunde jag känna igen mig i. Jag är övertygad om att man måste våga ge unga en chans, genom företag kan vi aktivt bidra till att sänka trösklarna på arbetsmarknaden. Jag kan stundtals bli vansinnig på att äldre kallar ungdomar i dag för ”söndercurlade” och ”bortskämda”, vi måste ge dem en chans. Företaget är för mig en möjlighet att omsätta mina värderingar till praktik.
Flyttar från landsbygden
Det pratas mycket om att allt fler ungdomar flyttar från landsbygden in till staden och även här har hon tankar. Bland annat lyfter hon frågan om tillgänglighet samt att kommunen måste satsa mer på kommunikationer.
– Att man vill bo på landet är troligtvis lika individuellt som anledningen till att man väljer att bo i staden. Själv älskar jag känslan av att kunna gå ut och känna tystnaden, att inget av det som finns runt omkring mig på något sätt är konstgjort. Jag tror själv att vi måste sluta prata om landsbygden som utdöende, vi måste få bort fokus på att det är ett problem att leva här. Om vi jämställer landsbygden med ett b-samhälle så kommer det att förbli så, förutsättningarna må vara olika men vi måste sluta att se staden som en mall för hur allt ska fungera. Problemen är egentligen i mångt och mycket desamma som vi ser i förorter, skillnaden är om vi verkligen ska se på landsbygden som en förort till staden eller tvärtom. Det är fysiskt omöjligt att kapa avstånden, men det behöver inte betyda att vi ska ha mindre rättigheter. Stad och land är olika, men vi är inte två motpoler – vi behöver varandra.
