BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

En kökslampas svaga sken lyser upp hemtrevliga köksgardiner och utanför vardagsrummet skymtar en uteplats. 

I tvåan finns det ett ensamhushåll behöver: bord, köksutrustning, soffa, tv – och en säng. Men 32-åriga Magnus Hedman sover inte här längre. Och den tid som han och hans föräldrar har lagt på att handikappanpassa kan ha lagts ned förgäves.

– Jag valde den här lägenheten för att den låg nära en servicebas. Nu när basen är borta får jag börja om igen.

Behöver stöd i vardagen

Magnus har flera funktionsnedsättningar och har inte möjlighet att flytta hemifrån på samma villkor som andra. 

Han kan gå med stöd som rollator, men sitter oftast i rullstol. I vardagen behöver han också stöd med praktiska saker, sociala situationer och att få saker förklarade för sig. 

I flera år har han och hans föräldrar letat omsorgsfullt efter ett boende som är anpassat efter hans behov, och hittade till slut ett som de fick kämpa för att få. Närheten till servicebasen var viktig för Magnus, som på bara några steg kunde komma till den grupp och sociala gemenskap som fanns på basen och som han var van vid. Dessutom fanns stödet nära till hands också nattetid, vilket var viktigt för tryggheten. 

– Jag har ganska stort stödbehov både med att ta mig ut och med att komma in i den sällskapliga lunken. Att träffa folk i samma situation som jag själv, förklarar han. 

En servicebas är till för att hjälpa personer med funktionshinder som ändå klarar av att bo själva. Till skillnad från hemtjänsten ska de inte bara hjälpa till med det praktiska, utan också vara med och skapa en meningsfull vardag. Men i och med sammanslagningen av flera servicebaser minskade personalen. 

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

– Nu fungerar det med matlagnigen och städningen, men inte med umgängesbiten – jag blev mer och mer isolerad i min egen lägenhet, så jag bestämde mig för att flytta hem, berättar Magnus.

Hur var det innan då?

– Vi försökte hitta på saker. Det kunde vara att gå ut och göra någon aktivitet på stan. Men efter beslutet i mars så går det inte längre.  

Nu ligger närmaste servicebas en bra bit bort, och känslan av trygghet och gemenskap på basen är inte längre densamma.

– Jag kände att jag blev utesluten. Det funkade inte för mig. Då beslutade jag att flytta hem till mamma och pappa. Det kändes inte bra men allt jag hade hoppats på föll i och med beslutet. 

Problem med snö

Någon dag i veckan brukar Magnus ändå ta sig ner till den närmaste basen för att umgås och fika.

– Det är inget problem att ta sig till basen när det är tjänligt väder. Men när det blir snö och is är det svårt för mig som alltid sitter i rullstol när jag går ut.

Magnus har behållit lägenheten, men är bara här dagtid och bara ett par dagar i veckan. Resten av tiden är han hemma hos sina föräldrar, som blev lika förvånade och upprörda som han själv när beskedet om nedskärningen kom. Nu har jakten på bostad börjat på nytt.

– Det jag önskar är att få komma till en gruppbostad där jag känner mig hemma, får vara som jag är och där jag har god kontakt med både personalen och de boende.