– Det är jättefint, som en festival. Jag var där med hela familjen, säger Mohammad Mohammad när Dagens ETC möter honom över en sushilunch i Malmö. 

1993 gick Mohammad Mohammad med i Moderaterna. Under tre decennier har han varit en engagerad och aktiv lokalpolitiker i Malmö, suttit två mandatperioder i kommunfullmäktige, varit ersättare i kommunstyrelsen, ordförande i flera olika nämnder, delat ut broschyrer och ballonger till barnfamiljer vid moskén och mött tusentals väljare och medborgare. 

Jag var nog en av de första invandrarna att komma in i Moderaterna.

– Jag blev väldigt välkomnad där. De kallade mig Moderaternas ambassadör i alla kulturföreningar och församlingar. Jag var nog en av de första invandrarna att komma in i Moderaterna. Och jag välkomnades verkligen. Redan efter ett par månader kom jag med i en lokal styrelse. 

”Moderaterna var bra”

Mohammad Mohammad kommer från den lilla byn Budrus i Palestina, men utbildade sig till civilingenjör i dåvarande Tjeckoslovakien innan han kom till Sverige 1986. 

Efter intensiva språkstudier på SFI ville han söka jobb, men på Arbetsförmedlingen frågade de bara om han hade gått gymnasiet. Den fyrkantiga byråkratin var ett av skälen till att han valde just Moderaterna när han ville börja engagera sig politiskt. 

– Jag ville känna mig aktiv i samhället och vara med och ändra på det som jag inte tyckte fungerade, som med migrationen. Att dra nytta av alla de som kommer hit med höga utbildningar utan att de används. Jag tyckte att Moderaterna var bra, för individen och jobben bland annat. 

Partiet lät honom åka

Men så en dag i slutet av maj gick Mohammad Mohammad på den stora palestinska återvändandekonferensen på Malmö-mässan. Konferensen har funnits sedan 2003 och ambulerat runt i europeiska storstäder. Mohammad har deltagit en rad gånger förut. 

– Jag har varit på den konferensen mer än tio gånger, i Milano, Paris, Berlin, överallt. Och varje gång jag åkt dit så har jag berättat för partiet. Ingen har sagt något om det. 

I år hölls konferensen för tredje gången i Malmö. Mohammad Mohammad beskriver den som en folkfest. 

– Det var utställningar, en stor scen där de spelade musik och visade bilder och filmer. Det fanns försäljning av souvenirer, palestinasjalar, kläder och annat. Och mat, mycket mat överallt. Det var som en festival. Meningen med konferensen är att knyta an för palestinier till Nakba (fördrivningen av runt 700 000 palestinier då den israeliska staten bildades 1948), och hur läget är för alla de palestinier som flytt. 

Han var på plats från klockan 12 till 16 med sin familj. 

Jag visste ingenting om de här ryktena som gick runt i media.

– Sedan gick vi hem. Jag visste ingenting om de här ryktena som gick runt i media, jag visste ingenting om någon konferensledare som anklagas för några kopplingar till terrorism eller Hamas. Jag visste ingenting alls. 

Mannen han syftar på är Amin Abu Rashid, ordförande för konferensen och känd palestinsk aktivist boende i Nederländerna. 

Abu Rashid har sedan 2013 stått på Israels lista över individer som klassas som ”Hamas i Europa”, han har varit medlem i holländska förgreningen av al-Aqsa-stiftelsen, terrorstämplad av EU sedan 2003. 

Sedan i somras sitter Amin Abu Rashid i häkte i Rotterdam, misstänkt för att ha finansierat Hamas med 65 miljoner kronor. 

– När jag kommit hem fick jag veta varför de som skulle varit där från Miljöpartiet och Vänsterpartiet inte gått dit, och att socialdemokraten Jamal El-Haj kom dit mot sitt eget partis vilja. Precis som alla andra hörde jag talas om att det var någon som påstods vara kopplad till Hamas. 

Ombads lämna alla uppdrag

På eftermiddagen tre dagar senare ringde Håkan Fäldt, Moderaternas gruppledare i Malmö kommunfullmäktige. Han sa att de hade fått många samtal från olika håll angående Mohammad Mohammads deltagande i konferensen. 

– Jag sa att jag inte deltog som representant för partiet. Jag var där helt privat med min familj och satt inte på någon synlig plats utan långt bort från scenen. Jag lyssnade på musik, åt palestinsk mat. Men han sa bara: ”Mohammad, lämna dina politiska uppdrag direkt”. Och tre minuter senare ringde kommunalrådet Helena Nanne också upp med samma uppmaning: ”Mohammad, lämna dina politiska uppdrag.”

– Jag tänkte, herregud, sitter någon med en pistol riktad mot dem. Men jag sa att jag gör det direkt. Eftersom jag ville skydda partiet. Så jag sa upp mina politiska uppdrag och medlemskapet i partiet. Och sedan väntade jag, tills de kallar in mig och diskuterar det här. 

Den dagen kom aldrig. Månaderna gick och när Mohammad Mohammad under sommaren upptäckte att hans vakanta plats i arbetsmarknads- och socialnämnden var tillsatt av någon annan insåg han att det var kört. Han krävde en förklaring. Han menar att partiet kastade ut honom med huvudet före.

Under de här 30 åren har jag inte gjort ett enda fel. 

– Under de här 30 åren har jag inte gjort ett enda fel. Min närvaro på sammanträden under alla år har varit säkert 98-99 procent. Alla interna konflikter som luktat äckligt har jag hållit mig utanför, varit neutral, inte sagt ett ord.

Handlar det bara om palestinska konferensen eller något annat? 

– Det här handlar bara om palestinska konferensen. Bara om den. Det här, det här, säger Mohammad Mohammad och slår uppgivet ut med armarna.

– Att genom tre minuters samtal kasta ut mig efter alla de här 30 åren.

Och nu har du gått med i Miljöpartiet? 

– Ja, jag har gått med i Miljöpartiet. Jag tänkte att för mig nu så är Palestinafrågan den viktigaste. Allt annat, skatter hit och dit, det ärbara en krona hit och en krona dit. Det finns kanske andra frågor som folk prioriterar men för mig är det Palestina-frågan jag bryr mig om.

Är det inte ett väldigt stort steg att, efter 30 år i Moderaterna, gå till Miljöpartiet? 

– Ja, men jag vill fortsätta kämpa i det här samhället, inte kasta bort de här 30 åren. Jag har fått så mycket erfarenhet och kontakter och vet hur politiken fungerar, så jag ville fortsätta. Men jag vill naturligvis inte till något av partierna på högersidan, speciellt inte nu eftersom de har blivit helt beroende av SD. Moderaterna är ju helt beroende av SD idag.

Det var de väl för ett halvår sedan också, då du var aktiv medlem. Kände du att det var ett problem redan då? 

– Javisst. Jag hade funderat på detta länge. Det är SD som styr.

Hur kom du in på just Miljöpartiet?

– Jag kände att Vänsterpartiet är lite för långt ute till vänster. Socialdemokraterna, det är lite hyckleri. Men Miljöpartiet har jag alltid betraktat som balansgång mellan höger och vänster. Och deras ordförande i Malmö, Bassem Nasr, är en god vän till mig och palestinier. Dessutom träffade jag Gustav Fridolin ett antal gånger när han var ung. Jag bjöd hem honom till mig. Han var fredsaktivist i Palestina och blev gripen i min hemby, Budrus.

Vad sa Miljöpartiet när du ville bli medlem? Pratade ni något om ditt deltagande på Palestina-konferensen? 

– Ja, vid mitt första besök hos dem fick jag presentera mig och berätta vad som hänt. Men det var ingen som tyckte det var något problem.

Det har ju varit ett enormt drev mot Jamal el-Haj i ett halvårs tid nu. Vad skiljer ditt agerande från hans?

– Det är svårt att jämföra mitt deltagande på den här konferensen med Jamals deltagande. Jamal sitter i riksdagen. Han fick en varning från sitt parti. Jag fick inte någon signal.

Hur ser du på anklagelserna och drevet mot Jamal El-Haj? 

– Jag vill inte gå in i detalj kring hur Jamal El-Haj blivit hanterad av sitt parti, men det som hänt mot både mig och Jamal är helt orättvist. Det är väldigt överdrivet.

Det som hänt mot både mig och Jamal El-Haj är helt orättvist. 

Han har kallats ”säkerhetsrisk” av en moderat riksdagsledamot, och statsministern har sagt att det finns ”en viss terrorromantik” i Socialdemokraterna. 

– Det är väldigt överdrivet. Det är SD-propaganda.