– Jag ser inte socialarbetare som tar ton när det handlar om sjukförsäkringar, aktiveringspolitiken, bostadspolitiken och funktionshinderpolitiken exempelvis – frågor som är viktiga delar inom socialpolitiken. Mycket av detta hänger ihop.

Syftet med boken ”Debattlustans röster” är att uppmana socialarbetare till att i högre utsträckning delta i offentlig debatt.

Jörgen Lundälv har bland annat skickat ut en nationell webbenkät till socialarbetare. Exakt hur många som nåddes av den vet man inte och därför får urvalet betraktas som slumpvis. Klart är dock att 1 583 personer svarade. Därtill har han bland annat studerat debattexter från 1950-talet till idag.

– Man måste sticka ut hakan. Det handlar om civilkurage och mod, men också om att delta i samhällsarbetet, arbeta förebyggande och åstadkomma förändringar i socialt arbete. Annars blir du bara en social administratör. Det finns risk att många hamnar där idag.

Ett problem som lyfts i boken, och som den flitiga debattören Jörgen Lundälv själv också märkt, är att responsen ofta uteblir. Att debatter möts av tystnad  och inte får repliker gör att en del tappar sugen. Samtidigt visar undersökningen att reaktioner från den närmre omgivningen kommer både i positiv och mer negativ form. Generellt var de positiva reaktionerna fler, särskilt då från klienter, men även från kollegor och samverkanspartners. I den mån engagemang i debatten möttes av missnöje kom det från arbetsgivaren.

Stressat på arbetsplatserna

Jörgen Lundälv medger att arbetssituationen ofta är stressad på socialkontoren, men tycker ändå att tidsbrist är ett svepskäl. Inom professionen framförs också åsikter om att den rapportering som sker om socialt arbete oproportionerligt ofta är negativ. För att ändra det måste någon bidra med en annan bild.

– Man kan lyfta fram det goda, som nya sätt att arbeta, och det motstånd som finns. Det finns en tystnad och förbaskat mycket lojalitet hos anställda. De har kritikrätt och det är hög tid att använda den och yttrandefriheten för att skapa motstånd och mobilisering.

Risken med att kårens erfarenheter och kunskaper inte kommer fram i samhällsdebatten är enligt Jörgen Lundälv att andra krafter fyller tomrummet med sin agenda. Även om mycket tid går åt till biståndsbedömning och administration så måste mer energi avsättas för att arbeta på en mer övergripande och långsiktig samhällsnivå.

–  Nu ser man över den nya socialtjänstlagen och ett ledord i den utredningen består av prevention. Kommer vi inte till rätta med debatt och samhällskritik så finns det en stor risk att en ny socialtjänstlag blir en enda stor floskel och ingenting annat.

Borde snegla på statsvetare

Han önskar att socialarbetarna sneglade mer på hur statsvetare för ut sina kunskaper i media genom att kommentera val och andra skeenden.

– När man struntar i att delta i det offentliga så försvagas det demokratiska samtalet. Socialarbetarnas kunskap kommer inte fram, hur ska man kunna utveckla det sociala arbetet när organisationer slimmas?

Jörgen Lundälv menar att organisationer som formas enligt new public management-modeller än mer skapar tysta och slimmade organisationer som inte bjuder motstånd.

– Kampen finns ju i det förebyggande arbetet, tystnaden, resignationen och tröttheten har inte där att göra. Vi ska stödja de socialarbetare som är trötta, då kan vi kanske med lustens hjälp locka ut dem.

Hans nya bok är förstås ett försök att göra just detta. I boken finns en lång rad aktiva och historiska samhällsdebattörer citerade och omnämnda som inspiration. Hur de i framtiden ska få sällskap av socialarbetare blir också en fråga för socionomutbildningar, fackförbund och kanske genom vidareutbildning. Fördelaktigt hade varit om kåren också bjöd in andra professioner inom socialt arbete till offentliga debatter, kanske i universitetets kvällstomma hörsalar.

Allra helst skulle han se visionära diskussioner som sträcker sig mer än tio år fram och till exempel utgår från befolkningspyramider snarare än förra veckans problem.

– Det är alldeles för lite socialt arbete på samhällsnivå och ska man kunna realisera förebyggande arbete så krävs det dialog och debatt. Men det är inte för sent! Det kommer nya generationer med unga socialarbetare och det är deras framtid.