Bara för några dagar sedan dog en annan oppositionell i arbetsläger, enligt uppgift av hjärtattack, eller ska jag kanske skriva ”hjärtattack”. Regimens apparat är så brutal och gränslös att vi helt enkelt inte kan veta.

Jag kom i kontakt med Protasevitj efter att ha rapporterat om hur en ung belarusisk kvinna blivit våldtagen och på alla sätt skändad – ja, torterad – av Lukasjenkos hjärntvättade säkerhetstrupper. Han ville veta mer, han ville ha fakta. 

När jag nu talar med aktivister som fortfarande befinner sig i Belarus, och som ännu inte blivit gripna under svepande razzior, berättar de hur viktig han varit för dem. Inte som agitator, utan som garant – via kanalen Nexta – för att det ska finnas oberoende information, inte bara statens absurt vinklade propaganda (själv har jag kallats nazist).

Nu har det oerhörda hänt att regimen kapat ett plan med Protasevitj ombord. Han flög med Ryanair mellan Aten och Vilnius. Det handlar om EU-länder, det handlar om Nato-länder. Omvärlden tycks ha resignerat vad gäller de systematiska övergreppen mot medborgare i Belarus. Men när Lukasjenko tvingar ner ett flygplan på det här sättet, ett flygplan med passagerare även från andra länder, blir reaktionerna omedelbara och starka. En diktatur kan bete sig på hemmaplan. En diktatur kan däremot inte exportera sina metoder. EU och Nato kommer att skärpa sina åtgärder. Det handlar då om så kännbara sanktioner som möjligt. 

Kunde inte Lukasjenko förutse repressalierna? Han måste personligen ha gett order om kapningen.  Som vanligt handlar allt i denna region om Ryssland. Då utvärderas risk på ett annat sätt. Lukasjenko bekymrar sig inte om EU och Nato. Han bryr sig bara om Ryssland – och från Kreml är det alldeles tyst.