Under årets Pridefestival kommer ett tiotal dialogpoliser att finnas på platser där risken för våld mot paraddeltagarna är som störst. Uppdraget är att underlätta för alla deltagare som vill föra fram sin åsikt.
– Det finns alltid grupperingar med starka åsikter som vill hindra människor – ofta de som jobbar för militär, tull och polis – från att delta, säger han.
Två och två följer dialogpoliserna paraden. Uppdraget är att skapa dialog där orden tagit slut och lugna ner där våldet bubblar upp.
Det är ett mjukt och bra sätt att ha polisen närvarande. Att vara två gör att den ene kan fortsätta en dialog även om den andre har kört fast, säger Fredrik Dahlgren. I Göteborg är han ensam heltidsanställd dialogpolis men har ett tiotal utbildade kollegor att kalla in.
Stor utredning efter upploppen
Under upploppen i Göteborg 2001 jobbade Fredrik Dahlgren som piketpolis. Han tyckte sig ha varit med om det mesta. Men maktlösheten när demonstrationerna urartade och gick polisen ur händerna är fortfarande något av det värsta han upplevt.
En vän och kollega fick ansiktet brutalt krossat av en gatsten. Han räknar händelsen som avgörande för att han blev dialogpolis.
Upploppen åtföljdes av en stor utredning. Hur ska svensk polis hantera liknande situationer i framtiden, så att man inte är med och skapar dem?
Att bemöta situationerna med mer öppenhet innebar slutet för sköldarna som i stället ersattes med förstärkta bilar och bussar på plats. En särskild polistaktik med fyra konfliktreducerande principer mejslades fram: kunskap, kommunikation, underlättande och differentiering.
– Det sista betyder att man på ett snyggt sätt plockar ut de som ställer till det. För i en stor folkmängd är det är ofta en jätteliten grupp som söker konfrontation. Men det gäller att hantera det på rätt sätt så att man inte får hela demonstrationen emot sig. Då kan det bli helt fel, säger Fredrik Dahlgren.
Redan innan EU-toppmötet 2001 fanns en föregångare till det som är dialogpolisen i dag. Men den hann aldrig få fäste innan upploppen helt förändrade spelplanen.
Dialogpolisen startade i Sverige 2002 och fick ordentlig fart 2005. Inspiration hämtade man från Danmark som efter flera incidenter redan var igång med ett kommunikativt koncept.
Obefintligt förtroende
Åt vilket håll ska vi gå? Vart är det bäst att stå? Fredrik Dahlgrens mobil ringer ofta under intervjun. Det gjorde den knappast när han började som ansvarig dialogpolis 2006.
Inför sitt första uppdrag sökte han upp Osynliga partiet som samlats i Brunnsparken för att demonstrera.
Hann fann dem visserligen men ingen pratade med honom.
– Jag fanns där för att ge spelreglerna och underlätta för dem att föra fram sitt budskap.
Förtroendet för polisen var obefintligt. Inom grupperingarna varnade man varandra för att polisen nu börjat med ”övertrevliga mingelpoliser”.
– Under demonstrationen gick jag jämte ledaren för partiet och sa att han behövde inte svara, bara nicka. Det var inte precis världens bästa dialog men jag fick fram mitt budskap och det var i alla fall en början, berättar Fredrik Dahlgren.
Dialogpolisens förtroendekapital består av många byggstenar. Att jobba utan att bära sina tjänstevapen är en av dem.
I Malmö och Stockholm jobbar dialogpoliserna sällan eller aldrig obeväpnade. I Göteborg gör man det alltid.
– Vad vi märkte under demonstrationerna var att vissa strök sig nära oss för att känna av om vi bar vapen. Att jobba obeväpnat bygger förtroendet på ett helt annat sätt. Då utgör vi inget hot mot dem, förklarar Fredrik Dahlgren.
Att alla som deltar i insatsen vet vad som gäller är en förutsättning.
De som bär dialogvästarna måste vara trygga med att jobba så och de som är uniformerade måste veta när de ska gripa in om något skulle hända.
Måste vara neutral
Kunskap om grupperingen som polisen möter skapar också en trygghet som märks utåt. Varför är de här, hur engagerade är de, hur långt kan de gå?
– När någon står och skriker en rakt i örat gäller det att veta varför, säger Fredrik Dahlgren och syftar på fotbollsmatcherna där Dialogpolisen i bland används för att hjälpa till med hanteringen av supporterklackarna.
Under 1 maj jobbade Fredrik Dahlgren under Nordiska Motståndsrörelsens demonstration i Falun.
Ska samhället låta nazister få marschera och sprida sina budskap på gator och torg?
– Det är här jag får bevisa att jag är neutral. I min roll som dialogpolis ska jag ju underlätta för alla grupper i samhället att uttrycka sina åsikter – inom ramen för lagen, säger Fredrik Dahlgren.
De här grupperingarna är ofta små men står för starka åsikter. Då är det ännu viktigare att spelreglerna efterföljs. Och det är ju regelverket vi ska skydda, säger Fredrik Dahlgren.
