Knäckfrågan är vad som räknas som ”vård som inte kan anstå” som det står i lagen. På uppdrag av regeringen utredde Socialstyrelsen vad begreppet skulle innebära, men kom fram till att medicinsk personal måste avgöra i respektive fall. En slutsats som har kritiserats av Läkarförbundet, Vårdförbundet, med flera.

I veckan anordnade bland andra Etiskt Forum på Sahlgrenska föreläsningar om vård för utsatta och ett hundratal deltog. Det saknas naturligtvis inte information om lagen, men förvirringen om vad som ska räknas som akut nog är stor.

– Vi ser att vi får patienter hit till Sahlgrenska som kanske skulle passa bättre inom Närhälsan, för man vet inte hur man ska tolka lagen, säger Cecilia Lundmark som är en av sjukhusets etiska vägledare.

Får inte psykisk hjälp

Bland föreläsarna fanns Rosengrenska som har hjälpt gömda flyktingar sedan 1998. De hoppades att deras verksamhet i stort skulle kunna upphöra när lagen kom. Patienterna har visserligen minskat från ett drygt hundratal kontakter per vecka till mellan 80 och 50 patienter i veckan då sjukvården tar sig an sådant som till exempel astma, diabetes och högt blodtryck. Men nu har Rosengrenska också fått bli guide genom sjukvårdssystemet.

– Vissa områden tror vi tyvärr inte att vi blir av med, såsom psykvården. Det finns människor som säger att de är färdiga att ta sitt liv. De är så rädda och saknar nätverk som vakar över dem, men de faller mellan stolarna. De anses för sjuka för vårdcentralerna och specialistsjukvården skickar till kris och trauma. Kris och trauma säger då att de ska ha stabilitet runt sig för att orka med terapi. Där måste vi finnas till för dem, säger Anne Sjögren från Rosengrenska.

Under utbildningseftermiddagen i veckan medverkade ingen från psykiatrin. Främst för att företrädare har konstaterat att det är sådana köer att bara de absolut mest allvarliga fallen får tider och att man därför inte hamnar i det bedömningsproblem som till exempel primärvården gör. För dem som har upplevt trauman i sina hemländer kan bristen på terapi också medföra andra allvarliga konsekvenser.

– Om de hade vågat berätta vad de hade varit utsatta för hade de fått mycket bättre intyg som hade stärkt dem i Migrationsverkets bedömning. Rättssäkerheten är i gungning minst sagt, säger Anne Sjögren.

Tappat barnperspektivet

Som papperslös räknas den som är i Sverige utan stöd av myndighetsbeslut eller författning, till exempel den som håller sig gömd efter ett avslag på uppehållstillståndsansökan. Men det är inte alltid så lätt.

– Det kommer fattiga EU-migranter med barn. De får vård, men sedan får föräldrarna också en räkning. De kan inte betala den, så kommer de då tillbaka nästa gång de behöver vård? Antagligen inte. Här tycker jag att man har tappat barnperspektivet, säger Claire Melin som är jurist på Sahlgrenska.

Claire Melin konstaterar dock att ett landsting får erbjuda mer vård än minsta möjliga och att den EU-medborgare som har vistats längre i landet än tre månader skulle kunna tolkas som papperslös.
Vårdcentralschef Ann Martinius föreläste om praxis i Angered som tar emot många papperslösa och konstaterar att regionen har meddelat att ”generös tolkning anbefalles”.

”Tandvården är förtvivlad”

En positiv sak med den nya lagen är att medicin på recept kostar 50 kronor för den som är papperslös. Samtidigt påpekar bland andra Anne Sjögren att det i praktiken kan vara en stor summa för en ensamstående mamma som har hållit sig gömd en längre tid. Och för den som inte räknas som papperslös, eller inte kan bevisa det genom kvitto på asylansökan, gäller inte de låga avgifterna.

Ett annat problemområde är tandvården. Även mindre akutingrepp kan kosta tiotusentals kronor och papperslösa räknas bara som ungdom tills de fyller 18 och inte 24 som övriga medborgare.

– Tandvården är förtvivlad. Det kan vara de som har molande värk och kanske bara har tio tänder kvar i munnen, men det räknas ändå inte som vård som inte kan anstå, säger Anne Sjögren.

Enkät: Vad har du lärt dig i dag?

Anna Cedergårdh, sjuksköterska

   – Det har blivit förtydligat vad som gäller och jag är mer trygg i att jag inte behöver göra skillnad. All vård på hand och plastikkirurgin där jag jobbar är vård som inte kan anstå. Det var också bra att få en bild av hur det fungerar inom primärvård och tandvård.

Agneta Olsson, sjuksköterska på vårdcentralen för hemlösa

   – Att jag kan vara generös i min bedömning, det tyckte jag var bra. Vi gör många bedömningar även som sjuksköterskor. Uttrycket som Claire Melin sade var bra ”att göra mest rätt och minst fel”. Sedan visste jag inte heller att lagen kom 2013.

Bilder: Hanna Strömbom