Hon är journalisten som vaknade en morgon i sitt radhus i Nacka och bestämde sig för att göra ”något vettigt” av sitt avgångsvederlag från Bonnier. Som skrev en faktaspäckad reportagebok om utfiskningen av haven. Kammade hem i princip alla tunga journalistpriser det året. Och hamnade i EU-parlamentet.

Berättelsen om Isabella Lövins väg in i politiken skriver sig själv. Det är snart sju år sedan Tyst hav kom ut och Isabella Lövin beskriver tiden efteråt som en explosion, som hon fortfarande befinner sig i.

Det är drygt en månad kvar till valet till EU-parlamentet och alla drar i henne. Hon står som toppnamn på Miljöpartiets lista inför valet till EU-parlamentet och när vi träffas för lunch på svenska mässan i Göteborg är hon en halvtimma sen från ett seminarium om EU:s maritima politik. Uppehållen av en lång kö av journalister och experter som vill ställa frågor och skicka med henne ”måsten”.

– Jag borde ha förstått att jag inte skulle kunna komma ifrån direkt, ursäktar hon sig när hon med snabba steg dyker upp med en resväska rullande bakom sig.

Arbetet med fiskereformen som diskuterats under seminariet är hennes stora avtryck i parlamentet. Reformen har kritiserats av miljörörelsen under arbetes gång för att inte rikta udden tillräckligt skarpt mot bland annat dumpningen av fisk. Men Isabella Lövin är nöjd med resultatet, som bland annat innebär att ett gradvist förbud mot att dumpa fisk träder i kraft vid årsskiftet. Det blir också möjligt för regeringar att ge företräde till fiskare som använder hållbara metoder och fiskekvoter ska numera sättas utifrån vetenskapliga bedömningar av hur mycket fiske bestånden tål.

– Det här vi lyckades göra med fiskepolitiken, det var ingen slump. Det var ett antal personer som drev frågan med fullständig frenesi. Vi bara skulle ha igenom det, säger hon.

Krafter som vill urvattna besluten

Men om Tyst hav fick den svenska yrkesfiskarkåren att byta inställning, eller i alla fall debatteknik – från att förneka problemet med utfiskning till att lova övergång till ett mer hållbart fiske – så är situationen fortfarande en annan i EU.

Trots att den nya fiskepolitiken är klubbad finns det fortfarande krafter som arbetar för att urvattna besluten. Isabella Lövin berättar om en hearing om det kommande förbudet mot att dumpa fisk, där representanter från flera länder ägnade lång tid åt att lägga fram vilka svårigheter förbudet innebär.

– Det var bara ”Vi måste ha mer tid”, ”mer pengar”, ”det kommer inte att gå”, ”det är orealistiskt”.

– Till slut blev jag tvungen att säga ”Ni har inget val, vi har redan bestämt det här. Ni måste bara göra det! Kom med konstruktiva förslag istället för att sitta och gnälla”. Då var det faktiskt några som applåderade. Risken är att man försöker vattna ur lagtexten så mycket som möjligt under själva genomförandet. Det ser jag som min mission inför nästa mandatperiod att förhindra, säger hon.

Närvaro: 93 procent

En genomgång av Isabella Lövins fem år i parlamentet visar att hon tillhör de mer aktiva av de svenska ledamöterna, med en närvaro på 93 procent och 13 betänkanden och yttranden som rapportör för den internationella delen av EU:s fiskepolitik.

Och när Naturskyddsföreningen nyligen betygsatte EU-parlamentarikerna utifrån sitt arbete för miljön fick hon en guldstjärna för sitt arbete med att skapa en bred överenskommelse kring fiskefrågan i parlamentet. Samtidigt påpekar organisationen att hon skulle behöva prioritera andra miljöfrågor också.

När kritiken kommer på tal svarar Isabella Lövin att hon väl får försöka bättra sig, men i nästa andetag säger hon att det inte hade gått att driva fiskefrågan så hårt om hon inte lagt allt fokus där.

– Dessutom är vi ju två miljöpartister i parlamentet. Carl (Schlyter) sitter i miljöutskottet och har koll på allt som sker på miljölagstiftningsområdet där. Så jag kan inte ens ta till mig att vi på något sätt skulle ha misskött oss eller underlåtit oss att göra något på miljösidan.

”Börjar prata med mig”

Hon säger att om man vill uträtta något i parlamentet så gäller det att skaffa sig en position.

– Nu låter jag lite kaxig, men ingen i EU kan bortse från mig i fiskefrågor. Om kommissionen kommer med något och har samtal med partigrupperna, då kan det nästan vara så att de börjar prata med mig, innan de börjar prata med de stora partigrupperna. För om jag säger nej så blir det inte så, säger hon.

Det är som sagt inte bara i parlamenten som alla vill ha sin beskärda del av Isabella Lövin. När tallriken börjar bli tom tittar hon på klockan i mobilen. 20 minuter till nästa punkt på schemat. Hon poserar för några bilder, sedan snabbt in i en taxi för en intervju med en av kvällstidningarna på centralen innan hon sätter sig på eftermiddagståget mot Stockholm.

Tidningsklippen om sig själv från augusti 2007 har hon fortfarande inte hunnit sortera.