– Jag är allt som är fel – jag är blatte, halvzigenare, före detta medlem i en MC-klubb, från den undre världen, dyslektiker och från Rinkeby – ändå tycker jag att jag är helt rätt.

Nu har han skrivit boken om sitt liv.

Att boken, som har namnet ”Ingen ängel”, överhuvudtaget kommit ut är en gigantisk revansch för Louie Marti. En zigenare, han använder inte ordet rom, som är självlärd och som dessutom har kraftig dyslexi, har lyckas skriva boken om sitt liv.

– Som barn blev jag nedtryckt, diskriminerad, inte trodd på och jag hade ingen som jag kunde prata med. Men jag klarade av det och kunde jag så kan andra också göra det.

– Jag ville skriva boken och sedan en tv-serie för att visa att jag lyckades. Det blir ett lyckligt slut, även om jag ännu inte hunnit ända fram – men jag är på god väg. Det behövs nu för att ge hopp till de som är i samma situation som jag var.

Trots förhinder har han utbildat sig till kock, målare, skådespelare, sjökapten och målare – men inte på universitet eller högskola.

Men det finns en del som saknas i boken, till exempel berättelsen om hans tid i Hells Angels.

– Jag lämnade HA för sju år sedan och jag vill inte prata om dem och min tid där. Jag säger som kungen – nu vänder vi blad.

Detta är en realitet för Louie Marti, det är inte lätt att lämna Hells Angels, inte många har kunnat göra det och det finns vissa regler och överenskommelser för att skilsmässan ska bli lycklig.

Indrivare som barn

Louie Marti föddes in i och växte upp i kriminalitet. Hans mormor hade rånat ett tåg i Barcelona och redan som barn fick han uppdrag som indrivare av sin mamma. I boken berättar han utan att tveka om hur han hjälpte sin mamma att få det som hon rättmätigt skulle ha.

Han vet också, säger han, hur man ska hantera när någon ljuger och vägrar betala.

– Jag är rättvis, jag är hård mot de hårda, säger han och använder samma motto som Fantomen. 

– Men den som inte gjort något har inget att frukta från mig.

Det som tog Louie Marti ur kriminaliteten och MC-klubbar var hans stora filmintresse.

– Produktionsbolag och tv-bolag ville inte, eller kanske vågade inte, ha något med mig att göra.

Louie Marti har gjort roller i stora tv-serier och filmer som Tunna Blå Linjen, Gåsmamman och Beck, men han har också tillsammans med sin förra partner Magdalena Graaf gjort en tv-serien ”Typiskt romer" för UR som sänts i SVT.

Slut med Graaf

I sex avsnitt undersöker Louie Marti och Magdalena Graaf fördomarna mot romer. De träffar romska förebilder, de går igenom traditioner och könsroller, tar upp försörjning och identitet innan de avslutar med att träffa Louie Martis släkt i Spanien.

Programserien blev mycket populär och hyllad av kritikerna.

Men för någon månad sedan bröt Louie Marti och Magdalena Graaf upp. Efter att ha varit en följetong i skvallertidningarna och flera uppbrott slog de två fast att nu var det slut mellan dem.

– Det gick inte längre att lappa ihop förhållandet, det hade hänt för mycket mellan oss som vi inte kunde ta oss över. Men vi är fortfarande mycket nära vänner, säger Louie Marti sorgset.

Det märks inte minst i boken att Louie Marti tagit uppbrottet med Magdalena Graaf mycket hårt.

– Jag är en inbiten romantiker, jag vill bygga en familj med en speciell människa och leva i lugn och ro, en tjej som bara älskar mig och som jag bara älskar – det där romantiska man ser på film. Jag har haft mer än tillräckligt mycket action och drama i mitt liv som det är och behöver inte mer.

Trots att Louie Marti har två barn sedan tidigare, en 24-årig son och en dotter som är 22, kan han tänka sig att skaffa fler barn.

– Jag är 45 år gammal, jag kan fortfarande producera.

”Då går det åt helvete”

Louie Marti tycker att situationen i Sverige är mycket allvarlig.

– Vi lider av inbördeskrig idag. Det finns massor av depression och ångest och folk självmedicinerar. Tabletterna ställer till det och det konsekvenserna beror på narkotikan. Unga pojkar äter piller mot allt och när de fått i sig knarket kan vad som helst hända.

– Det vet inte vad de gör när de tagit knarket och kommer inte ihåg något efteråt. Unga pojkar med AK4 och tramadol, då går det åt helvete.

Louie har också en teori om varför det blivit så våldsamt och okontrollerbart i Sverige.

– Det var bättre förr. De här unga killarna respekterar ingen och ingenting. Förut fanns det inom kriminaliteten vad jag kallar de stora katterna – det handlade till exempel om juggemaffian och MC-klubbarna som stoppade de värsta avarterna. De städade och det blev lugn och ordning.

– De här pojkarna har inte heller någon som helst rädsla för polisen. Vi behöver tuffa militärpoliser som sätter sig i respekt hos killarna och inte vad jag kallar selfie-poliser. 

Men först av allt vill Louie Marti att skolorna ska anställa en rad psykologer och psykiatriker.

– De ska prata med killarna som är på väg åt fel håll. De ska ställa diagnoser och kunna ge medicin snabbt åt de som har adhd – innan det hunnit hända något, jag tänker bara själv att jag hade ingen jag kunde prata allvar med i skolan.

Riksdagen nästa?

Louie Marti ser gärna hårdare straff för grova brott, men det är knarket som han framför allt vill åt. Där kan han tänka sig drakoniska straff. Han inser att det inte hjälper att ge påtända pojkar livstids fängelse när de är så stenade att de inte vet vad de gör.

– Men de måste på något lära sig att allt de gör har konsekvenser också för dem och då är straffen ett sätt.

Louie Marti vill gärna ge sig in i politiken för att få en förändring.

– Jag vill bli riksdagsman så att jag kan göra Sverige tryggare. Jag är inte med i något parti men jag vet att man måste göra om i toppen om något ska förändras i grunden. Det behövs andra erfarenheter i riksdagen också, inte bara från skolor och universitet.

– Jag kan bidra med det, varje skuta behöver en kapten som kan se till att vi tar oss dit vi ska – det skulle jag kunna göra.

Men fram tills den politiska karriären skjuter fart får Louie Marti fortsätta vara gårdsherre, hans egen titel, och hyra ut sin herrgård till bröllop, fester och olika sammankomster.