Hemliga källan: Därför kraschade las-förhandlingarna

Vad utspelades egentligen bakom de slutna dörrarna? Och hur nära var parterna att komma överens?

ETC har talat med en källa från den fackliga sidan. Hen har god inblick och berättar vad som hände. Parterna var överens om det mesta. Källan menar att om de kommit ända fram hade det blivit bra – men att det som i slutändan blockerade var hotet från Toijers utredning. Det gjorde det omöjligt för arbetsgivarsidan att förankra eftergifterna hos sin referensgrupp, det vill säga Svenskt näringslivs ledning. Källan säger att förhandlingarna varit förvånansvärt konstruktiva och att både fack- och arbetsgivarsida visat kompromissvilja.

Den kompromiss de nästan lyckades komma överens om skulle ha inneburit att facket svalde den beska karamellen med fem undantag från turordningsreglerna. I gengäld skulle de fått ett avtal som innebär att den som blir uppsagd får 80 procent av lönen i ett år. Och till det fanns överenskommelser om regler för att begränsa visstidsanställningar och hyvling.

– Vi fick inte allt vi ville, men många bra steg i rätt riktning, säger hen.

Så varför bröt förhandlingen då samman?

Det var inte förhandlingsdelegationerna som inte kunde komma överens. Svårigheten låg i att förankra kompromissen bakåt. Och trots den enorma vrede som kokar i LO-förbunden över det som kallas en ”moderniserad” arbetsrätt, i praktiken en försämrad arbetsrätt, var det inte hos facken svårigheten fanns. När förhandlingsgruppen presenterade sitt kompromissförslag sa arbetsgivarnas organisationer, enligt ETC:s källa, att de i så fall krävde 15 undantag från turordningsreglerna om sist in först ut: fem arbetare, fem tjänstemän plus ytterligare fem, utifrån en särskild uträkningsmodell. Det var omöjligt för facket att gå med på.

– Hade inte Toijer-utrednignen funnits hade vi kunnat göra upp, säger källan.

ETC erfar via källan att det finns en samsyn mellan parterna om anställningstrygghetens betydelse. Hen hävdar att även arbetsgivarsidan vet att det inte är Las som hindrar företag från att anställa, något som C och L upprepar i debatten:

– Det är ren desinformation från C och L. De som förhandlar på arbetsgivarsidan är fullt medvetna om det, de har varit enormt konstruktiva i förhandlingen.

Så vad händer nu?

Någon ny förhandling finns inte i sikte. Annie Lööfs utspel om två veckors förlängd förhandling ger källan inget för.

– Alla är trötta nu. Visst kan vi återuppta förhandlingarna, men det är parterna själva som avgör det, när vi sätter oss och hur länge vi sitter.

För att nå ett genombrott i förhandlingen menar källan att förutsättningen måste förändras. Hen menar att det kan ske på två sätt, antingen genom att regeringen uttalar att Toijer-utredningen inte följer januariavtalet, eftersom den rubbar balansen mellan parterna. Ett annat scenario är att det blir en så stökig avtalsrörelse att arbetsgivarsidan därigenom vill tillbaka till förhandlingsbordet. ETC:s källa:

– Hade vi nått ända fram skulle LO-förbunden ha förpliktigat sig att inte driva frågor om anställningstrygghet i avtalsrörelsen. Nu kommer de att tvingas göra detta och det kan bli stökigt. Men det kommer inte att ske inom två veckor.

Stefan Löfven är pressad. Han vill inte gå till historien som den socialdemokratiska statsminister som med en otrygghetsreform slog sönder arbetsrätten. Gör han det får det oöverstigliga konsekvenser för relationen till LO. Lägger han däremot inte fram lagförslaget enligt Toijers utredning faller troligtvis januariöverenskommelsen – och regeringen hänger löst.

Vad som händer nu vet ingen. Men att Löfven skulle göra det L och C kräver, och lägga ett lagförslag utifrån Gudmund Toijers utredning utan att ens ta hänsyn till remiss-svaren, är det minst troliga. Utredningsförslaget tar inte hänsyn till januariöverenskommelsens skrivning om att upprätthålla balansen mellan parterna på arbetsmarknaden. Att försämra anställningstryggheten, utan att ge facket något i gengäld, är onekligen att rubba balansen.

En enorm ilska jäser nu i LO-förbunden. Och det är kanske det som mest av allt inger hopp.