När Örjan Bertilsson växta upp på 70-talet fanns boxar för att fixera suggor på hans föräldrars gård. När han själv tog över gården i slutet på 90-talet hade djurskyddslagarna blivit starkare och fixeringsboxarna hade försvunnit från gården. I dag går alla hans suggor lösa.

– Jag har ingen utrustning för att fixera suggor och det fungerar bra för mig. Vi har jobbat med djurvälfärd och lösgående suggor i 20 år och visat att det går att få det lönsamt. Jag värnar om svenskt lantbruk och tycker att vi ska ha en bra grisproduktion, säger han.

Övervaka istället för att fixera

Örjan Bertilsson har stått med på tio i topp-listan över Sveriges mest produktiva grisbönder de senaste åren.

Visst händer det att hans suggor också trampar eller biter sina smågrisar, men när en sugga blir aggressiv väljer Örjan att övervaka i stället för att fixera suggan.

– Grisar är väldigt lika människor. De kan också få en psykos efter en förlossning. Då får man hålla bättre koll över dem och lugna dem, säger han.

Det betyder att han lägger ner mer arbetstid på att ta hand om suggor och kultingar.

– Jag vill ju rädda så många smågrisar som möjligt. Det betyder att jag har en högre arbetstid. Den tiden är värd mycket pengar för mig, säger han.

Mer och mer medvetna

Han räknar med att om konsumenterna betalade runt tre kronor mer per kilo, så skulle det täcka kostnaderna så att Sverige kunde konkurrera med kött från andra EU-länder.

– Jag tror att många kan tänka sig att betala det. Folk blir mer och mer medvetna. Jag tror att det kommer att bli som med hönor. I dag kan du välja när du handlar om du vill ha ägg från frigående höns eller burhöns. I framtiden kommer du nog att kunna välja om du vill ha kött från lösgående eller fixerade grisar. Många väljer ju att betala mer för att djuren inte ska sitta i bur, säger han.