– Riskerna är för stora ifall tågen skulle stanna, sade han till Aftonbladet tidigare i veckan.
Samtliga avgångar på sträckan mellan Kiruna-Luleå, Haparanda-Luleå, Umeå-Luleå och Umeå-Vindeln/Hällnäs ställdes in under onsdag-torsdag, vilket ställt till det för många resenärer.
Skellefteåbon Bea Wiström tycker att det är rätt beslut att stoppa trafiken på grund av kylan.
– Att de ställer in är det klokaste de någonsin har gjort. För när folk ska ut och resa, då har de finskor, tunnstrumpor och kanske i bästa fall en dunjacka från Fjällräven. För de tänker att de ska åka tåg och att inget kommer att hända. Så blir tåghelvetet strömlöst och ståendes mitt ute i vildmarken. Du vet, folk har frusit ihjäl innan de ens har hunnit dit någon helikopter, säger hon.
Hon jobbar som transportledare och när hon gick upp på torsdagsmorgonen var det 35 minusgrader. När Dagens ETC pratar med henne på eftermiddagen har temperaturen stigit till omkring 30 grader.
– Det är kallt som stryk kan man säga, säger hon.
Banan måste funka
Samtidigt finns det tåg som klarar upp till 40 minusgrader. I slutet av december rapporterade DN exempelvis om de nya snabbtågen som ska gå mellan Stockholm och Narvik och tas i bruk under 2028-2030. Upphandlingen försenades på grund av kritik som ledde till att kraven på vagnarna skärptes. Enligt de nya kraven ska tågen vara anpassade för nordiskt klimat och klara 40 minusgrader.
Bea Wiström skrattar när de köldtåliga nya tågen mellan Stockholm och Narvik kommer på tal. Hon säger att tågen inte går att lita på som läget är i dag och att det har mycket att göra med att banan inte rustats upp och att infrastrukturen inte fungerar.
– Det är på gång här nu att vi ska få Norrbotniabanan och att vi ska kunna åka snabbtåg till Stockholm. Jag är 52, ska fylla 53 snart. Jag undrar om det kommer hända innan jag hunnit bli pensionär om jag ska vara riktigt ärlig, säger hon.
Måste ta flyget
En annan som önskar bättre tågtrafik i norr är Anna Rosenkvist. Hon bor i Umeå och jobbar då och då på sjukhuset i Gällivare. Hon har förståelse för att tågen ställs in av säkerhetsskäl på grund av kylan. Samtidigt påpekar hon att det inte bara är när det är kallt som det är problem med tågtrafiken. Hon berättar att hennes dotter med sambo nyligen skulle komma och hälsa på från Göteborg.
– De ville åka tåg av klimatskäl, men tåget var inställt så de var tvungna att boka om och flyga.
Det finns tåg som tål kyla, borde man lägga energi på att få fram en sådan lösning snabbare?
– Självklart. Men det förväntar jag mig inte av den här regeringen, säger hon.
Vad blir lösningen för er som bor i norra Sverige?
– Lösningen blir flyg och bil. Klimatmässigt är det helt förkastligt. Om vi ska uppnå klimatmålen, som vi ju inte kommer att nå, då måste man göra en total omställning och då behöver vi en regering som är beredd att göra den omställningen. Och vi behöver att vanligt folk förstår att vi måste göra det, men även om de förstår det så går det ju inte att genomföra som det är nu. För det handlar ju inte bara om att tågen inte går när det är kallt, säger hon.
Hon säger att Sverige, som ett av världen rikaste länder, borde ha resurser att klara tågtrafiken.
– Men det är marknaden som styr och inte människors behov, säger hon.
Ett jävla gnällande
Bea Wiström önskar att politiker med förankring i området ska ta tag i frågan.
– Någonstans tror jag att politikerna blir lite fartblinda och antingen glömmer de bort varifrån de kommer, eller så inser det att det är som David mot Goliat. Att stånga pannan blodig mot en massa andra som faktiskt inte kunde bry sig mindre, säger hon.
Hon är trött på att läsa i tidningen att regeringen tillsätter utredningar som på sikt ska förbättra situationen.
– Det behövs en uppryckning. Det jag skulle vilja läsa är ”nu tar vi uti med att byta banor,” eller ”så här långt har Norrbotniabanan kommit”. Jag vill att det ska börja hända någonting. Just nu är det bara ett jävla gnällande, ursäkta språket.
Själv har Bea Wiström slutat åka tåg eftersom trafiken är för opålitlig.
– Det var någon som frågade mig ”strular det alltid när ni åker tåg?”. Jajjemän. Ska jag någonstans och det är viktigt, då tar jag bilen. För om jag har otur så är jag framme när jag ska åka hem igen. Sist jag åkte nattåg, det är många år sedan, då tog det 19 timmar från Umeå till Stockholm, säger hon.