Vi återkommer till frågan om lobbyism – och till det porösa regelverk som gett svängdörrar mellan näringsliv och politik. Men först tar vi en tur och bekantar oss med några av de ledande friskolelobbyisterna i landet.

”Politiker slarvar bort pengarna”

En av de främsta rösterna i debatten, en person som har beskrivits som arkitekten för friskolereformen, är Peje Emilsson. Han grundade för lite mer än 50 år sedan en av Sveriges största pr-byråer, Kreab. Tio år efter att friskolereformen klubbades igenom startade han aktiebolagsdrivna Kunskapsskolan. Han äger även opinionsmätarföretaget Demoskop och äldrevårdsföretaget Silver Life. 

Dagens ETC möter honom utanför Kunskapsskolan i Spånga.

– Det är alltså Etcetera ni är ifrån? Jag har blivit kallad både det ena och det andra av er, bland annat att jag är en hårdnackad entreprenör som borde sättas i fängelse i en artikel för några år sedan. Men jag förstår att tidningen har blivit mer seriös idag, säger han när vi slår oss ned i ett litet kontor bakom högstadieelevernas skåprum. 

Peje Emilsson har en imponerande förmåga att föra samtalet dit han önskar. När han får frågor som berör ansvar och reflektion av sin maktposition som lobbyist kontrar han snabbt med en motfråga om vilket ansvar vi journalister egentligen har. Efter att ha pressats med samma fråga ett par gånger svarar han:

– Det är samma ansvar som ni har – att vara saklig, korrekt, transparent så långt man kan. Jag brukar vara väldigt tydlig med vad jag tycker och vad jag står för och därför driver jag det här. Jag tycker det är mycket viktigt att få välja skola och jag är skeptisk till för mycket politiskt beslutsfattande för jag tycker de slarvar bort pengarna.

Själv har Peje Emilsson tjänat mångmiljon­belopp på sina verksamheter som till stor del har finansierats av skattebetalarna via skolpengen. Men vinsterna är inte målet utan medlet, säger han. 

– De från överklassen säger: Men Peje är det inte bättre om vi kan köra våra stiftelseägda skolor? Då bevarar vi systemet där de med pengar har sina egna privatskolor. Men jag tycker inte så. Jag föredrar Sveriges unika system med gemensam finansiering. Sedan säger vissa att det är principiellt fel att tjäna pengar på utbildning, så den uppfattningen finns naturligtvis men utbildning är en av de snabbast växande sektorerna i världen för effektiviteten blir så mycket bättre. Bara för att politiken inte klarar av att leverera vad de ska leverera. 

Påverkade SD att svänga

Socialdemokraterna har genom åren gått fram och tillbaka med vad de tycker om vinsterna i välfärden. Sverigedemokraterna har i sin tur gjort tvära vändningar. De gick 2014 till val på att vara emot vinstuttag i välfärden men efter påverkansarbete från bland annat Peje Emilssons lobbyföretag Kreab ändrade de sig. Något som Emilsson själv inte vill ta åt sig ”äran” för. 

– Jag har fått så mycket beröm för det där så det är inte klokt. Det är helt oförsynt faktiskt. Jag skäms nästan att jag får så mycket beröm för att ha förändrat deras uppfattning, det är inte riktigt så enkelt. Gör jag en undersökning idag så tittar jag på vad olika partier tycker, Sverigedemokraternas väljare tycker i stort som de andra borgerliga partierna och det beror naturligtvis på att de fått många nya väljare, säger Peje Emilsson. 

– Men det är klart jag varit med och drivit frågorna intensivt, självklart. Jag bekämpade Reepalu, och det är klart att jag talar med folk då och påverkar naturligtvis, fortsätter han. 

När det gäller transparensen som Emilsson själv uttrycker är en viktig del av lobbyarbete så väl som driftsform för skolan, så är det inte alltid han följer sina egna råd. Tidigare i februari annonserade Valfrihetens vänner i Dagens Nyheter att 900 skolor skulle behöva stänga om Socialdemokraternas politik skulle bli verklighet med hänvisning till Valfrihetsfakta, en grupp som Kreab står bakom – utan att någonstans nämna Kreab. 

Jag skäms nästan att jag får så mycket beröm för att ha förändrat deras uppfattning

Men enligt Peje Emilsson är detta inget konstigt. Valfrihetens vänner drog han igång 2017 tillsammans med ett dussin aktörer inom friskolebranschen för att motverka den så kallade Reepalu-utredningen där Ilmar Reepalu tillsattes att utreda en vinstbegränsning för privata välfärdsbolag. 

– Jag kom ihåg att jag hade en diskussion med Ardalan (Shekarabi, dåvarande socialdemokratisk civilminister) om detta, då klappade han mig på axeln och sa ”Peje, du kan vara lugn, det här kommer inte gå igenom”. Men vi drev den kampanjen väldigt hårt mot Reepalu, och sedan har det här nätverket fortsatt och jag tycker inte att jag dolt något i detta.

Men kan man verkligen förvänta sig att allmänheten ska komma ihåg och följa dessa turer? 

– Nej det är klart de inte kan, men för välfärdssektorn som tycker det är viktigt att behålla valfriheten så är det viktigt att vi bedriver det här informationsarbetet. 

Så du ser inte det som problematiskt? 

– Nej, jag tycker vi har varit transparenta om detta från början. 

”Det var lite kontroversiellt”

En annan person som länge förespråkat friskolor och friskolors rätt till att göra vinster är socialdemokraten Widar Andersson. Han satt i riksdagen mellan 1991–1998. När den borgerliga regeringen röstade ja till friskolereformen 1992 så var han den enda socialdemokratiska ledamoten som lade ned sin röst. Fem år senare blev han ordförande för Friskolornas riksförbund. 

– Det är klart att det var lite kontroversiellt men jag upplevde nog aldrig att det var så frostigt, säger han om stämningen i partiet som följde efter omröstningen. 

Vad tänker du själv om att du hade uppdrag inom riksdagen samtidigt som du var ordförande för Friskolornas riksförbund? 

– Ja, det var en ovanlig kombination, det var det, men samtidigt har riksdagsledamöter ofta massa förtroendeuppdrag. Det handlade om ett oarvoderat uppdrag i en intresseförening. Det är lite ovanligt för en socialdemokrat men det är inte olagligt. 

Reflekterade du någonsin då om att den insyn du hade som riksdagsledamot skulle kunna utnyttjas i den privata organisationen? 

– Nej, det gjorde jag inte för som riksdagsledamot har man inte så stor insyn om man inte varit utbildningsutskottets ordförande eller suttit i utbildningsutskottet eller något sådant. Då hade det aldrig gått.

Förenas över partigränserna

Widar Andersson är idag chefredaktör för den socialdemokratiska tidningen Folkbladet men är inte politiskt aktiv. Däremot är han fortsatt aktiv friskoleförespråkare, bland annat som rådgivare för Sveriges största friskolekoncern, Academedia. Enligt Widar Andersson är lobbyarbetet för friskolorna oproblematiskt eftersom att han är och har alltid varit öppen med särintresset. 

Att den socialdemokratiska regeringen nu vill göra upp med vinsterna i välfärden ser han som en ”aktivistisk vänsterhållning”. 

– Jag har hört det där i ett halvt sekel och det blir ingenting. De har haft chansen så många gånger. Det där är mer en stridsfråga man kan sälja av till Centern efter regeringsförhandlingar efter valet om det skulle bli aktuellt, säger han. 

Många som gillar det du skriver och pratar om har varit moderater och sverigedemokrater. Du har exempelvis varit med i SD:s egna kanal Riks många gånger. Var skulle du säga att dina åsikter och högerpartiers åsikter skiljer sig som mest när det kommer till friskolan? 

– Ja, det vet jag inte. Det är ingenting jag går och funderar på. Jag är en sådan person som rör mig i olika läger, jag har inget problem med det. En del är jättenervösa för att vara med på bild med sverigedemokrater eller moderater, men det skulle aldrig falla mig in att det är något konstigt, det handlar om man är trygg i sig själv, och det är jag, säger han. 

Chef rekryterades från SKR

Friskolornas riksförbund har under åren blivit känd för att ta in politikers erfaren­heter i organisationen. Förbundet grundades 1995 av Anders Hultin som var politiskt sak­kunnig för Moderaterna på Utbildnings­departementet under Per Unckel och Beatrice Ask. Idag arbetar bland annat Stockholms­moderaten Ulla Hamilton som vd och den som släpper in Dagens ETC till huvud­kontoret på Sturegatan i Stockholm är pressekreteraren Ylva Skoogberg som i förbifarten nämner att hon tidigare varit politisk sakkunnig åt Centerpartiets Annie Lööf. 

Nu är ordförande för Friskolornas riksförbund den nyvalde tidigare tjänstemannen Per-Arne Andersson. Han har varit en mer försiktig röst i friskoledebatten och kommer närmast från Sveriges kommuner och regioner, SKR där han i 13 års tid varit chef för utbildning och arbetsmarknad.

Känns det bra att nu få tycka lite mer än vad du fick som tjänsteman? 

– Som ordförande för en intresseorganisation är det klart att jag är fri att uttala mig på ett annat sätt. Jag har inget som binder upp mig men jag ska väl vara lojal till de beslut som styrelsen fattar till exempel. Jag tycker det är jättebra att det finns en intresseorganisation som stödjer och hjälper de här skolorna med intressebevakning, service och rådgivning på samma sätt som SKR finns för att stödja kommunerna. Just Friskolornas riksförbund har också tydliga etiska regler för medlemmarna och det tycker jag också känns bra. 

Ett aktuellt beslut som Friskolornas riksförbund i dagarna tog i ett remissvar till regeringen var att man inte ville ha någon reglering för bemannade bibliotek på skolor och inte heller några krav på fysiska läromedel – något som kritiserats av bland annat tankesmedjan Balans som ytterligare ett sätt för friskolor att spara pengar på skolan för att tjäna mer till ägarna. Och Per-Arne Andersson är mycket riktigt lojal mot förbundet. 

– Jag tycker att det där har varit ett problem även när jag var på SKR, vi hade de där diskussionerna. Men det där att reglera exakt hur det ska se ut, det är lite för klåfingrigt. Jag tänker att professionen kan bedöma själva hur man ska utforma den här verksamheten.

Jag känner inte att det är problematiskt

Har du reflekterat över hur andra kan uppfatta att du går från en arbetsplats med stor politisk insyn i de kommunala och regionala verksamheterna till en privat verksamhet? 

– I så fall är en reflektion att jag inte ser några bekymmer med det. Jag har när det gäller skolfrågan jobbat väldigt nära Idéburna skolors riksförbund och Friskolornas riksförbund där vi hittat många gemensamma nämnare och haft ett tätt samarbete.Men nu har jag inte jobbat med skolfrågorna på ett år, och om någon tycker det är problematiskt, ja, jag kan inte göra så mycket åt det. Jag känner inte att det är problematiskt. 

”En slags amoralisk sfär”

2018 kom en ny reglering om en ettårig karenstid för statsråd och statssekreterare. Widar Andersson och Peje Emilsson är positiva till regleringen även om de också anser att det är bra när näringslivet och politiken kan mötas. Per-Arne Andersson har ingen stark åsikt om frågan.

– Ibland misstänker man väl att det kan vara problematiskt men jag har inte funderat på det. Menar du att det skulle finnas någon slags konflikt mellan Friskolornas riksförbund och kommunerna? För den ser inte jag. 

Man kan fråga sig hur dessa värderingar påverkat honom innan i sin roll på SKR

Daniel Suhonen, socialdemokrat och grundaren av Tankesmedjan Katalys har engagerat sig i frågan om vinster i välfärden och svängdörrar mellan politik och näringsliv i mer än 20 år. Han är en av dem som tycker att det är ”högst problematiskt” att gå mellan en chefsroll för utbildning på SKR till Friskolornas riksförbund. 

– Man kan fråga sig hur dessa värderingar påverkat honom innan i sin roll på SKR. Det borde finnas karantänsregler för många fler befattningar än idag, säger han. 

Anna Tyllström, är företagsekonom på Institutet för framtidsstudier , ett oberoende forskningsinstitut. Hon har forskat på lobbyism och opinionsbildning och personer som går mellan näringsliv och politiken, och svarar blixtsnabbt ”nej” på frågan om den nya regleringen för karenstid är tillräcklig. 

– Jag tycker alla politiskt anställda, även på regional och kommunal nivå borde omfattas. Nu är storstadspolitiken så pass specialiserade att det också finns stora staber i stadshusen, säger hon. 

Idag finns det ju ett stort glapp mellan vad väljare tycker och vad politiker tycker om frågan om vinster i välfärden. Hur mycket spelar lobbyismen in där? 

– Jättemycket, svarar hon återigen blixtsnabbt och fortsätter: 

– Man brukar säga att det påverkas av två saker, det vanliga är att det finns ett starkt forskarläge om något, att forskningen entydigt säger något eller att det finns en stark opinion – det är hemskt med krig och vi måste gå med i Nato. Om politikernas hållning går emot någon av de två sakerna, då brukar det finnas ett starkt särintresse som är välorganiserat. 

Att en SKR-chef går över till Friskolornas riksförbund kanske bidrar till utsuddade gränsdragningar mellan särintressen men är egentligen inget nytt, säger Anna Tyllström. 

– Att gå från politiken och in i starka särintressen är däremot mer nytt och skapar en slags amoralisk sfär där de som går mellan rättfärdigar det för sig själva. Det är ganska vanligt att man helt ändrar åsikter och håller med kunden eller spelar djävulens advokat efter en sådan förflyttning. Det är verkligen en tydlig glidande skala, där ingen tar ansvar.

”Extremt enkla egenintressen”

En av friskolelobbyisternas största framgångar är, enligt Anna Tyllström, just hur de kopplat ihop vinstdrivande välfärdsfrågor med valfrihet.

– Valfrihet finns ju i många andra länder, bara för att det finns olika organisationer att välja mellan behöver inte betyda att det ska vara vinstdrivande och att man behöver göra vinstuttag. Men den kopplingen har de gjort och lyckats ge folk den tankeidén. Särskilt Almega och Friskolornas riksförbund har varit ute mycket där. Det är ett arbete som man delvis gör i samtal med politiker och dels i sina egna kampanjer. 

Det här är saker som gränsar till eller är ren korruption

Både Anna Tyllström och Daniel Suhonen ser demokratibrist och förtroendetapp för politiker som två av de största riskerna med förflyttningar mellan lobbyverksamhet och näringslivet till politiken.

– Det här är saker som gränsar till eller är ren korruption. Inom socialdemokratin blir det också någon slags ideologisk korruption, där man köper åsikter som inte finns. Man dopar fram en debatt om att det till exempel inom socialdemokratin finns en massa människor som vill ha kapitalistiska skolbolag. Det är ju en åsikt som i stort sett inte finns, men den kan ju köpas fram och då skapar man ett slags tryck som är fejkat, säger Daniel Suhonen.

– Näringslivet och företagen har extremt enkla egenintressen: ekonomisk vinning. De har miljarder skäl att lobba, bråka och satsa på det här. Sedan har vi allmänintresset, vem ska stå upp för det? Folkets majoritet har stått sig slätt mot de här inflytelserika lobbyisterna. Peje Emilsson är liksom en mästare på politisk påverkan, en svartkonstnär och har tjänat miljarder på detta. Först formar han systemet, sedan skapar han egna skolor och äldreboenden och sedan lobbar han för att ingenting ska ändras.